Scenkonstspaningar – oktober 2026
I en oktober präglad av sommarvärme, AI-rädsla och regeringskaos står scenkonsten stadig. Eller? Scenkonstredaktionen ger sina funderingar och räds allt från Teater Giljotins överlevnadskamp till textningsappar. I väntan på Halloween delar de dessutom med sig av sina läskigaste scenupplevelser. Månadens gäst Ada Berger minns särskilt en Rödluvan på Unga Klara…
Se kalendarium för nationella premiärer under september 2026 längst ner i artikeln.
Hedda Sonnegård, Stockholm
Ser fram emot: Chansen att fylla i bildningsluckan som svenska skolan har lämnat kring resandefolkets historia. I elfte timmen bänkar jag mig framför Dramatens Lilla Scen för att se Lindy Larssons Tschandala – the Romani Version. Föreställningen skildrar just resandefolkets historia, vilket inkluderar Larssons egen familjehistoria. En berättelse om övergrepp (allt från tvångssterilisering till att bli kollektivt karaktärsmördade av August Strindberg) och överlevnad. Larsson ger röst åt resandefolket i monolog och sång till romanitoner från Bon Bon Band. I oktober har stockholmare och bildningsresenärer en sista chans att se uppsättningen – närmare bestämt lördag den 17:e och söndag den 18:e.
Funderar över: Vi lämnar nu bakom oss den heligaste tiden på året, enligt judisk tradition. Efter Rosh Hashana – nyåret aka domens dag – och Yom Kippur – försoningsdagen – går jag i tankar på försoning. Vilka fel har begåtts under det gångna året? Över vem faller den gudomliga domen? Vad krävs för att kunna försonas och vända blad i livets bok? Vad gäller scenkonstsverige ser jag Kulturrådets indragna verksamhetsstöd från Teater Giljotin som teaterårets stora fel. Enligt halacha (den judiska lagen) krävs det att man ber om förlåtelse i akt och mening att ändra sitt agerande, för att man ska kunna få försoning. Med andra ord behöver Kulturrådet för att ställa allt tillrätta: A. uttrycka sin ånger och B. handgripligen engagera sig i Teater Giljotins kamp för finansiering (i alla fall enligt min hemsnickrade halachiska analys).
Läskigast scenupplevelse: 2006 när pappa introducerade mig för Slutspel av Samuel Beckett på Stockholm Stadsteater. Föreställningen var inte läskig i traditionell mening, men absurd och skräckinjagande tråkig. Becketts postapokalyptiska diskbänksrealism var ett intellektuellt mandomsprov jag inte var redo för, trots att jag var en brådmogen 10-åring. Pappa var så betagen i sin teaterintresserade dotter att han felaktigt behandlade mig som om jag vore särbegåvad – därav detta teaterbesök. Jag har ett starkt minne av Sunes farmor (mer känd som Meta Velander) inklämd i en soptunna och en mardrömslik förnimmelse av att långsamt förlamas av tristess. Det återstår att se om Orionteaterns version av Slutspel kan läka mitt trauma eller om den bara kommer att återtraumatisera mig.
Alice Berg Jansson, Stockholm
Ser fram emot: Caprioli på dansens hus. Ett nytt arbete av the one and only Cristina Caprioli med titeln Game On visas 23 och 24 oktober i Stockholm. Beskrivningen av dansen är som bekant motsträvig, ogripbar, förbryllande och helt underbar i att inte förklara, utan bara översätta, vad det innebär att arbeta med kroppen i ett rum. Stora Scen på dansens hus känns desto ovanligare för danskollektivet ccap, så bara det känns intressant.
Funderar över: Var Shima Niavarani får all sin inspiration till sin till egen soloshow med manus, regi och medverkan av sig själv? Nu ytterligare en premiär av den sorten, och jag förundras över den till synes oändliga fantasin inom det upprepade och modiga formatet. Kanske är det exakt vad som driver henne, oavsett förundrar det mig.
Läskigast scenupplevelse: Det måste nog vara när jag som barn tittade på Luleå Stadsteaters Julkalendern i stadsparken där allt var så nära och på riktigt. Det pratande trädet gjorde extra starkt intryck, och om jag vågade brukade jag utanför speltid kika in i stugan där tomtens lykta lyste. Allt var på låtsas men kändes ändå så nära och på riktigt. Tänk om man någonsin kommer uppleva samma magnitud av känslor som man som barn kan göra inför ett talande träd.
Axel Jondelius, Malmö
Ser fram emot: En bättre månad för scenkonst i Malmö. Oktober ser nästan helt dött ut för scenlivet med endast ett fåtal premiärer som gör att jag längtar till nya krafttag.
Funderar över: Om teater verkligen blir mer intressant bara för att den blir konstigare, mer artsy eller svårare att förstå. Efter Gengångare går det att fråga om AI, videoprojektioner och röriga kronologier tillför något till föreställningen, eller om man mest vill visa att man har tänkt nytt. Ibland känns det som att produktioner hellre vill visa att man har tänkt nytt – än att faktiskt göra det.
Läskigast scenupplevelse: Är alltid och kommer alltid vara tråkig teater. Långa utdragna pretentiösa föreställningar som gör allt för att vara – så kallade – nytänkande. Läskigare blir det inte än att sitta i timmar längtandes på att föreställningen tar slut, medan den desperat försöker säga något stort.
Svante Håkansson, Stockholm
Ser fram emot: Stockholms scenskolas exposé Departure. Under oktobers andra vecka spelas 12 enmansföreställningar av 12 snart utflugna studenter. Ta chansen att se morgondagens stjärnor!
Funderar över: Att det viktigaste på scen i höst är att visa hur kul man har haft när materialet arbetats fram! Att ha ett budskap, berätta en historia eller vara allvarlig tycks mindre prioriterat.
Läskigast scenupplevelse: Det kroatiska gästspelet Football Boot Tongue på Dramaten härom veckan. Föreställningen var allt annat än läskig men den nya idén om hur gästspel ska textas – nämligen via en app – fick håren att resa sig redan på idéplan. Slutsålt Stora Scen där alla sitter och tittar rakt ner i sina smartphones. Välkommen till Sveriges nationalscen. Hälften gick i paus. Läskigt pinsamt.
Agnes Kovács Modin, Göteborg
Ser fram emot: Att hinna förbi huvudstaden och se föreställningen Spår på Playhouse Teater där alla under 30 år välkomnas till fri entré året ut. Passa på!
Funderar över: En mycket liten människa – en pjäs om ett förvuxet spädbarn vars frågor och bilder, såhär två veckor senare, fortfarande ekar i mig.
Läskigast scenupplevelse: Sent ska jag glömma slutscenen i Vildanden (Emil Graffmans regi, Göteborgs Stadsteater 2022) där Victoria Dyrstads nätta lilla Hedvig blev som en förlängning av mig på scen. Jag minns hur jag satt framåtlutad, helt uppslukad av terrorn på scen och att det ur mig ljöd ett skräcktjut där i sista scen, när kulan avfyrades.
Filip Lindgren, Stockholm
Ser fram emot: Jesus Christ Superstar på Stadsteatern!
Funderar över: Varför Jesus Christ Superstar på Stadsteatern spelas på hösten. Det är ju våren som är att-döda-jesus-årstiden men jag gillar att mina fördomar i detta fall utmanas!
Läskigast scenupplevelse: Förra året var jag på en seans i Toronto! Det var fruktansvärt! Trots den lilla bit obsidian jag fick i början för skydd som jag under hela seansen svettigt tryckte i näven så slutade inte dörrar smälla, klockor plinga och lampor blinka. Missförstå mig rätt! Jag tror inte på spöken eller andar. Jag är istället livrädd för psykotiska charlataner som livnär sig på billiga trick genom att lura människor som genuint vill tala med sina döda släktingar (tänk Sylvia Brown)! Jag är även uppvuxen med Scooby Doo som lärde mig att de farligaste monstren alltid är människor som villigt att klär ut sig och skräms. Seansen var för mig en mycket intressant scenföreställning med sina traditioner och klichéer – ett steg vidare från barndomens Ouijabrädor och Svarta Madam. Jag hade mycket gärna gjort det igen! (För den som är intresserad så är det bästa Scooby Doo-avsnittet: “A night of fright is no delight”)
Christine Gandal, Stockholm
Ser fram emot: Att bli skrämd av de utklädda skådespelarna på Gröna Lund och på olika spökvandringar.
Funderar över: Varför ska pjäser som handlar om jämställdhet ha biljetter för över 1000kr? Det är inte direkt så jämställt att bara låta folk som har bra med pengar att få se musikaler. Känns som hyckleri. Skaparna och teatern kan 100% gå med vinst om de sänker priserna eller ger till exempel student/ungdomsrabbatter.
Läskigast scenupplevelse: Min läskigaste scenupplevelse var när jag själv stod på scen. Idag är jag väldigt bekväm på scen då jag föreläser men inte som yngre. Av någon konstig anledning blev 15:åriga emo-Christine vald till Lucia. Tyvärr så fick man inte vara med och sjunga för att jag stod framför alla andra, så när de andra sjungit klart och det var min tur att läsa upp någon dikt hade jag redan hunnit zoona ut och folk bara stirrade på mig och jag blev så nervös, rädd och fattade noll. Sen, efter en stel påminnelse av en lärare, läste jag faktiskt dikten.
Månadens gäst – Ada Berger, regissör
Aktuell med: Antikrist, Dramaten
Ser fram emot: Den 10 oktober startar ”På andras axlar” på Thielska galleriet. En utställning kuraterad av Lars von Trier. Om hans konstnärliga familj, vilka konstnärer som betytt mycket för honom.
Funderar över: Jag har precis avslutat en repperiod. När jag repar tänker jag på absolut ingenting annat än föreställningen. Att komma ut på andra sidan är som att träda in i samhället igen. Se på nyheterna. Prata om andra saker. Just idag har jag tänkt ganska mycket på vem som har rätt när det gäller AI.
Läskigast scenupplevelse: Jag minns en Rödluvan av den franske regissören Joël Pommerat, ett gästspel på Unga Klara för många år sedan. Det fanns en glidning där, när man plötsligt förstod att vår ciceron i själva verket var vargen. Otroligt härligt – att bli lurad som Rödluvan. Den typen av kittlande erfarenhet finns ju men skrämd som när man ser skräckfilm? Svårt! Fast nu minns jag, en gång blev jag faktiskt rädd. Det var på en elevpjäs på SKH. En karaktär som gömde ansiktet i en hoodie smög omkring bakom gradängen och gjorde att publiken satt på helspänn. Jag skämdes för att jag blev så himla rädd, helt oproportionerligt faktiskt.
Scenkonstkalendarium – oktober 2026
Stockholm
Sisyfos i vardagsrummet, Kulturhuset Stadsteatern. Premiär 2/10.
The Escape Room, Konträr. Premiär 2/10
Kartverket, Kulturhuset Stadsteatern (Fri scen). Premiär 3/10
Hamlet, Dramaten. Nypremiär 3/10
Släkten Murkelsson, Stadsteatern Skärholmen. Premiär 3/10
Within Practice Festival, Moderna Dansteatern. Spelas mellan 5/10 – 09/10
Agent 008 med rätt attityd, Teater Giljotin. Premiär 7/10
Mr Dynamite, Ö2 Scenkonst. Premiär 7/10
Jesus Christ Superstar, Kulturhuset Stadsteatern. Premiär 10/10
Här vilar Shima Niavarani i fred, Kulturhuset Stadsteatern. Premiär 16/10
Kris, Kaos och Katastrof, Unga Klara. Premiär 16/10
Legally Blonde, Södra Teatern. Premiär 16/10
Kostya, the ballad of pigs and seagulls, Konträr. Premiär 17/10
Fåglarna, Dramaten. Premiär 20/10
Jag är gåsen, Kulturhuset Stadsteatern (Fri scen). Premiär 23/10
Slutspel, Orionteatern. Premiär 24/10
Beri bortom bergen, Stadsteatern Vällingby. Premiär 30/10
Göteborg
Cross, Backa Teater. Premiär 2/10.
Kännedom, Hagateatern. Premiär 9/10.
The Escape Room, Folkteatern. Premiär 15/10.
flesh chariot, chariot of flesh, Göteborgs Stadsteater. Gästspel från Cullberg 21/10-22/10.
Sortistycken, Göteborgs Stadsteater. Premiär 23/10.
Girls and Boys, GEST Theater. Premiär 30/10.
Malmö
Joyride The Musical, Malmö Opera. Nypremiär 2/10.
Det nya landet, Inkonst. Premiär 13/10.
Prima Facie, Malmö Stadsteater. Premiär 17/10.