Det är som att världen står stilla när Sarah Klang släpper album. I ett ögonblick är det som att allt sätts på paus när hennes utomjordiskt vackra röst tar ton på en ny skiva. Nu är det dags igen för ett sådant avbrott, när Sarah Klangs femte album Beautiful Woman är här.
Beautiful Woman är en översvallande känslostorm. Klang är inte den som vanligtvis håller sina känslor tillbaka, varken de bra eller de dåliga. Albumet fokuserar mycket kring klassiska Sarah Klang-teman som avundsjuka, längtan och desperation. Men många av texterna tar avstamp i den kvinnliga erfarenheten och låtarna skildrar en resa från barndom till tonår och moderskap. Titelspåret Beautiful Woman, en emotionell och grandios pianoballad, handlar just om uppväxten och de samhälleliga förväntningar och normer som ständigt läggs på kvinnor.
”Klang har lyft ämnen som känns självklara och universella men ändå något tabubelagda, åtminstone i musikens värld, och sjunger ut utan varken hämningar eller något moraliserande. ”
Klang sjunger så öppet och rått som hon kan. Här får den sorgliga, men ack så normala, porträtteringen av att växa upp som tjej besjungas, med kampen för att ständigt passa in och samtidigt vilja utmärka sig i fokus. Även på den hjärtskärande Other Girls lyfts detta tema, i refrängen sjunger hon: “I just want to be like the other girls/I just want to be liked”. Trots att jag tror att många kvinnor kan relatera till dessa teman så känns det som att de sällan tas upp i ett musikaliskt sammanhang. Klang har lyft ämnen som känns självklara och universella men ändå något tabubelagda, åtminstone i musikens värld, och sjunger ut utan varken hämningar eller något moraliserande.
Ett av albumets starkaste spår, Last Forever är en vacker duett med Fruit Bats som börjar som en bluegrass-doftande melodi och sedan vänder helt till att bli en stark, rockig anthem. De storslagna falsettona sjungs i perfekt samklang med varandra och det är svårt att inte få gåshud. Kudos till Eric D. Johnson som faktiskt kan mäta sig röstmässigt med en sådan talang som Sarah Klang. Johnson har även producerat alla låtarna på albumet, vilket märks på det nostalgiska indierockstema som genomsyrar ljudbilden. På Go to the Sun, som beskriver ett slags uppvaknande från mörkare tider, hör man tydligt inspirationen från soliga Los Angeles, där albumet också är inspelat. Många av gitarrslingorna för tankarna till Fleetwood Mac – både poppigt, rockigt, bohemiskt och känslofyllt på samma gång.
”Klang är inte den som vanligtvis håller sina känslor tillbaka, varken de bra eller de dåliga.”
All I Want har samma typ av musikaliska konnotationer som passar till skildringarna av den trevande men förtärande tonårskärleken. På Haze och Happier höjs tempot lite med starkare trummor och klassiska indierockriff – ett tacksamt avbrott när känslorna svämmar över. Men självklart hade det inte varit en fulländad Sarah Klang-skiva om det inte hade funnits en låt som får en att vilja rida in i en solnedgång likt en cowboy. På Jackson Browne dansar Klangs klara toner med intima, lågmälda gitarrer. Även Childhood ger en liknande känsla, om än med en mer känslosam förnimmelse med önskan om att få drunkna i sina barndomsminnen. Efter ett tungt album kommer det hoppfulla sista spåret I Have Everything, som med Klangs upprymda och upprepade “Good to see I have everything I want” lämnar en stärkande känsla om att allt kommer att bli okej ändå.
Sarah Klang följer den musikaliska ljudbild som vi nu förknippar henne så starkt med – en soulig, americana-inspirerad pop med gripande texter. Produktionerna är fyllda av vackra melodier och leker med gränserna mellan country, pop och indierock. Det är ett album som lämnar lyssnaren i en total emotionell krasch, där Klang sjunger ut både i smärta och i eufori. Man kastas mellan texter som lämnar sorgsna tårar och toner som får en att tappa andan. Men det är även ett album som väcker tankar och känslor som speglar erfarenheter som man ser alltför sällan i musik. Klang mognar för varje album hon ger ut och trots de teman som lyfts på albumet känns Beautiful Woman som hennes självsäkraste album hittills.
