Sandra Beijer förenar influenceryrket med dramatiken ”jag sitter på en unik plats”

Sandra Beijer började blogga 2005. Då var hon ett indiekid med snedlugg och svartklubbsfaibless. Idag lever hon ett idylliskt familjeliv i Gamla Stan och försörjer sig med sin penna (eller snarare sitt tangentbord). Vi var många som hittade till hennes digitala bilddagbok sommaren 2012 när hon hudlöst skrev om sitt breakup. Det här var åratal innan influencers från Bianca Ingrossos generation började gråta ut på Youtube. Bloggen innehåller såväl välkurerade inlägg om inredning, mode och skönhet, som självutlämnande texter om hjärtesorg, moderskap och existentiell ångest. 

Som skribent är Sandra en verklig shapeshifter. Hon skriver sig mellan alla tänkbara textformer, från blogginlägg, krönikor och tv-serie manus till romaner, låttexter och poesiöversättningar. Det är med anledning av hennes senaste skepnadsskifte som jag tar kontakt för att prata om hennes nya erfarenhet som dramatiker. 

– Jag har skrivit både romaner och drama för tv innan, och upplever att dramatik är lite som en blandning av de två. I en roman kan du verkligen vara inne i någons huvud medan tv-drama endast är dialogdrivet. Att skriva dramatik är att röra sig mellan de två formerna. Du ska ha en trovärdig dialog, men samtidigt kliva in i huvudet på en karaktär. Jag tyckte att det var ett väldigt spännande sätt att arbeta på.

Sandra är visserligen ny i egenskap av dramatiker, men hon är varken främmande för teater som konstform eller Dramaten som spelplats.

 – Asså jag har en jätteintresserad teatermamma! En mamma som är intresserad av teater kanske man säger. Hon tog mig till Dramaten när jag var liten. Det är väl någon form av privilegium att ha en mamma som läser och är intresserad av kultur. Jag har fostrats till det! När jag gick in i den här formen så visste jag vad jag tycker om att se.

Debutpjäsen Glow up, som hade urpremiär i Tornrummet på Dramaten i september, är präglad av Sandras situerade kunskap som formöverskridande skribent.

 – Jag sitter på en unik plats, eftersom jag är både författare och influencer. Det måste jag använda mig av. Sen så tycker jag att det är kul att ta in influencers på Dramaten. Den twisten är kul, att jobba med det oväntade! 

Med Glow Up har Sandra tagit in influencers på nationalscenen i dubbel bemärkelse. Dels genom sin egen närvaro i replokalerna, dels med själva texten. Pjäsens huvudperson, 15-åriga Alice, är nämligen besatt av influencers. Hon rabblar maniskt Bianca Ingrossos, Hanna Schönbergs och Janni Delérs följarantal. När bästa kompisen Räkan inte finns tillgänglig för att göra en “glow check”, tar hon till symmetri-känsliga TikTok-filter för att granska sitt utseende. Glow Up är tveklöst samtidskritisk, men samtidigt en odödlig berättelse om strävan efter skönhet. 

– När jag var 13 så brydde jag mig lika mycket om mitt utseende som Alice. Det skedde bara på ett annat sätt. Men det är klart att just smink och det här “duttandet” är väldigt mycket vår samtid. Jag kanske jobbade med lite bredare penslar när jag var 13, men jag kände fortfarande lika mycket hat kring vem jag var.

Pjäsen utspelar sig i det kaotiska ingenmanslandet mellan barndom och kvinnlighet. 

– Den handlar om att röra sig mellan att vara barn och ung kvinna. Att försöka förstå var man står i det där glappet, något jag själv tyckte var jättesvårt. Man har fortfarande så mycket av sitt barnjag kvar. Samtidigt vill man så mycket, känner så mycket och har så mycket aggressioner som man inte vet hur man ska få utlopp för. Jag ville skriva om våldskapitalet man har som ung tjej! Jag hade jättemycket fysisk ilska som jag inte visste vad jag skulle göra av, och det har jag inte sett någon skriva om eller dramatisera förut.

Det är inte första gången Sandra skildrar tonåren. I romanerna Det handlar om dig och Mellan Oss gav hon röst åt unga tjejer. Hon berättar att hon skriver sig in i ett särskilt stadium för att hitta tonen i sina ungdomstexter. 

– Jag tror att det handlar om att helt gå in i sin karaktär. Att fysiskt bli 14 år. Det är nästan meditativt. Jag skriver jättemycket text som inte blir något, bara för att jobba mig in i upplevelsen. Jag tror också att alla har mer eller mindre nära sitt tonårsjag. Jag känner att jag är nära henne.

Att som millennial skildra Gen Alpha kräver sin research, även för en influencer som verkar i samma digitala sfär som där verklighetens Alicesar tillbringar sin fritid. 

– Jag har haft jättemycket tonåringar som har läst den här pjäsen för att få till detaljerna, som rätt parfym, rätt uttryck, sånna små saker. 

Samtidigt understryker Sandra att tillfälliga modefenomen är betydelselösa i jämförelse med den tidlösa tonårserfarenheten. 

– De stora känslorna är alltid de samma, oavsett om man var född på 1700-talet eller nu.

När jag hör Sandra prata om sin unga publik slås jag av hennes passion. Det är tydligt en hjärtefråga att det ska finnas högkvalitativ konst för tonåringar, en målgrupp som annars ofta blir skriven på näsan. 

– Jag tror att man kan prata jätte, jätte fritt och låta dem knyta ihop säcken själva. Att försöka ha så lite sensmoral som möjligt och att inte förklara berättelsen. Jag tycker ofta man ser det i amerikanska tv-serier,  där de nästan säger vad man ska tycka. ‘Det är dåligt att dricka!’ Men alla behöver bli fulla någon gång. 

Den amoraliska blicken på Alice agerande genomsyrar Glow Up. Det gäller inte minst hur hennes vänskapsrelationer skildras – som om hon ville äga sina vänner. 

– Det finns ett livsskede, när man är tonåring, när man ser sig själv som centrum av universum. Om man hela tiden utgår från sig själv, då blir det ganska naturligt med ett ägandeskap. Sedan tänker jag också att man är nära dockornas värld. Alice säger att hon vill ha den nya tjejen i klassen under sin säng och kamma hennes hår. Hon vill vara vän med henne men hon vill också ha henne som docka, för hon är så fin. Hon vill liksom ha henne. Det trillar också över i frågan: är det här vänskap eller är det sexualitet? Vill hon ha henne eller vara henne?

Pjäsens huvudtema, liksom ett genomgående tema i vår influencer-centrerade samtid, är strävan efter skönhet. I en symptomatisk scen utropar Alice: ”Jag ska bli Sveriges snyggaste 15-åring – Watch me!”.  

Jag frågar Sandra vad den här önskan handlar om, i grund och botten.

 – Om att vilja bli älskad, populär och framförallt att klättra i hierarkin. Högstadiet är enormt hierarkiskt. Det enda jag ville göra i högstadiet var att klättra så att jag skulle få hångla. Jag tror inte att det är svårare än så!

Mer om Sandra

Känd för: att älska fredagar, pasta carbonara och vackra män. 

På CV:t: Romanerna Det Handlar om Dig, Allt som Blir Kvar och Mellan Oss. Tv-serien Allt som Blir Kvar. Skivan Tjejdikter. 

Tipsar om: Frigruppen Hjärter Fem med dramatikern Fanny Lindstedt Grahn är ett piggt tillskott i teatersverige som gör roliga och snygga pjäser på Teater Brunnsgatan Fyra. Varmt tips