Ros: “Jag vill kliva ur skalet jag varit i och lyfta fram mina riktiga känslor”
Ros fick sitt genombrott 2017 när hennes iskalla, kaxiga trap gjorde vågor i en svensk hiphop-scen som törstade efter amerikansk, dekadent trap. Över Von Haartman-producerade beats på låtar som DM, Say Yeah och Pornstar fyllde hon ett tomrum i svensk musik år 2017, när hon utan att snåla med autotune rappade och sjöng med en kaxighet à la Nicki Minaj och Cardi B. Samtidigt gömde sig inte Rebecca bakom aliaset Ros i offentligheten. Hon har öppet pratat om sin ångest och osäkerhet som står i stark kontrast till det vi hör från henne i musiken.
Nu har Ros, efter att ha producerat musik konstant sedan pandemin började, äntligen börjat släppa musik igen. Och det låter helt annorlunda. På singeln Hemlighet som släpptes för två veckor sedan låter hon mer poppig och melodisk än någonsin. De kaxiga texterna och märkeskläderna är borta och den coola femme fatale-imagen verkar ha ersatts av en mörkare, mer seriös underton. Under en intensiv PR-period inför sin första EP på över ett år lyckades vi få fatt i Rebecca på ett Zoom-möte vid lunchtid. Hon sitter avslappnat i sitt kök när jag gratulerar henne för det nya släppet.
Det är Ros-season igen, skulle man kunna säga. Hur känns det med släppet?
– Det kan man verkligen säga. Det har varit lite blandade känslor, men det känns bra nu. Jag har landat lite i det, det är alltid läskigt med första releasen när man inte släppt något på så länge, men nu är det igång. Då känns det lite lättare.
Tänkte du mycket på vilka låtar som kändes bäst för EP:n, med tanke på den stora pausen sedan sista släppet?
– Typ inte! Jag var ganska säker på vad jag ville göra och ville meddela. Sedan tog det absolut sin tid, men det var också första gången jag gick igenom en så lång process av att konstant ha is i magen. Till slut blev det precis som jag ville.
Tidigare har du släppt singlar mer kontinuerligt. Nu har du inte släppt musik på över ett år och är tillbaka med ett mer sammanvävt verk. Det måste ha varit en speciell övergång?
– Verkligen. Det kändes ju jättekonstigt. Men vi har jobbat på projektet under så lång tid, så då gick den känslan över. Man ville ju inte stressa ut något som man redan lagt så mycket tid på. Så vi lät det ta sin tid. Jag ville egentligen börja släppa i våras.
Benämningen ’vi’ i plural syftar på Ros och de tre producenter hon rekryterat – Rasmus Blixt, Oliver Heinänen, och Jonathan Lavotha. I är den första av en trio EP:s som kommer släppas de följande månaderna. I släpps idag, därefter kommer en EP i november, och en sista i januari. Tillsammans bildar de en skiva.
Varje låt på I tar upp ett eget musikaliskt hörn – från den experimentella, svävande öppnaren Nära som endast drivs av körsång, till balladerna Stuck In The Middle och Under Min Hud. Dansvänliga Ge Mig Svar är den enda låten som är lik den musik Ros släppt innan. Hemlighet, den tidigare nämnda första singeln, är EP:ns minst sentimentala spår. Här hör man glimtar av Ros forna, lekfulla alter ego, när hon retfullt över ett klubb-osande beat sjunger: “Öra till öra dom viskar, vill höra, men ingen som vet / Det som jag vet, min hemlighet”.
Hemlighet skiljer sig markant från det du släppt innan. Var du extra nervös över att släppa den?
– Jag var lite extra nervös när jag tänkte på vad folk skulle tycka. Den är väldigt annorlunda, sen är väl det en av de [låtarna] som verkligen är en dänga för mig – en hit som man går ut med först. Jag vill inte säga att jag inte bryr mig, men hur det tas emot får komma med tiden. Jag är så himla stolt över det här. Det har också varit en positiv respons, vilket känns nice.
Vad är inspirationskällorna för det nya soundet på EP:n?
– Jag har velat testa något nytt och leka runt. Jag använder autotune så pass mycket att det är kul att leka runt med rösten som ett instrument och verkligen göra det hundra procent, i stället för att smyga med det. Jag har inte velat ta för mycket referenser och inspiration, för jag vill verkligen inte att det här ska låta som så mycket annat. Jag har velat skapa något som känns unikt och roligt. Jag har haft några inspirationskällor, men det har mest varit produktionsmässigt. Många UK-baserade producenter – Mura Masa är en av de jag ser upp mycket till.
När du gav en rundtur av din lägenhet i P3 Star 2018 stod det några vinyler på hyllan i vardagsrummet. Det var Kanye West – My Beautiful Dark Twisted Fantasy, Kendrick Lamar – DAMN., Rihanna – ANTI, och Drake – Take Care. Vilka vinyler skulle du ha på hyllan idag?
– Det skulle absolut fortfarande vara Twisted Fantasy. Det är typ mitt favoritalbum någonsin. Sedan köpte jag nyligen Fine Line med Harry Styles, för att jag älskar den skivan. Fred again..s senaste platta älskar jag också. Billie Eilish såklart, Happier Than Ever. Ja, det skulle nog vara det. Kanske skulle slänga in DONDA där också.
Jag vill zooma in lite på några av EP:ns specifika spår. Om jag skulle ha en favorit velar jag mellan Nära och Stuck In The Middle. Nära för att produktionen är enastående. Det låter väldigt likt Bon Iver’s sista skiva, det kanske till och med är samma utrustning?
– Det var Jonathan, en av mina producenter, som precis hade köpt den vocodern Bon Iver använder. Jag blev helt såld. Jag satt i båset och Joppe spelade synt samtidigt. Basically är det en lång tagning som vi har klippt ut från och satt ihop till en låt. Många i Sverige använder vocodern som ett komplement till något annat och jag ville verkligen göra ett vocoder-spår som använder vocoder till hundra procent. Jag gillar när det inte är så fyrkantigt med vers och refräng.
Är det första gången processen blir så hårdvarudriven för dig?
– Det är lite första gången. Min pojkvän är ju en nörd när det kommer till analoga syntar. Så vi har använt oss mycket av det som han har. Sedan är producenterna Oliver och Jonathan också musiker som spelar bas, gitarr och allt möjligt. Så det är första gången jag använder mig av liveinstrument på det sättet i musiken, det har jag ju inte riktigt gjort tidigare. Så det har varit skitroligt. Också mycket mjukvara, man förvränger ljud och försöker skapa det sjukaste möjliga soundet som finns. Det tycker jag är jävligt roligt. Även fast jag själv inte kan någonting så sitter man där och lyssnar när man vridit på tusen rattar och känner att det låter bra.
Skulle du kanske ha en vocoder live?
– Det tror jag nog. Det känns lite som ett måste. Jag kommer ha med mig live-band troligen så det ingår ju lite.
Dra ut Nära i en kvart som Runaway.
– Ja, haha. Trötta ut folk. Men jag kan verkligen sitta hur länge som helst med det där.
Andra låten jag tänkte på var Stuck In The Middle. Sjuk melodi! Berätta om konceptet bakom den låten. Temat där låter ledset och ångerfullt. Hur skapades låten?
– Tack! Det var jag och min exekutiva producent till den här skivan, Rasmus. Vi hade en period där vi hade lite torka och inte visste vad vi skulle göra. Så vi började med att spela in min röst i olika toner. Sedan klippte vi ihop det, man hör det fortfarande kvar i låten. Sedan satte vi första versen, lämnade den och kände att den inte blev så nice. Någon månad senare ringde han upp mig och sa att ”den där vi började på, Stuck In The Middle, den har så jävla fin melodi, du måste fortsätta på den”, typ. Då fortsatte vi med en text i det konceptet, att man är i en relation, något har gått fel, och man vet att det bästa man kan göra är att lämna men man kanske inte vill, för man vet att det har varit så bra. Man har ju upplevt det rätt mycket gånger i relationer, “kan vi inte bara glömma och börja om” typ. Men innerst inne så vet man att det inte går, för att det har hänt så mycket. Den frustrationen man känner där, att man vill stanna, men inte borde, och röra sig vidare.
Så det är en historia du berättar baserad på ditt eget liv?
– Klart man har varit i den typen av situation. Men det är inte rakt av något som hänt mig. Det är mycket så med många av låtarna, att jag har spunnit vidare på ett tema. Men det är väldigt många av låtarna som är här inifrån.
Tidigare med Ros-projektet har många tyckt om dig och din musik så mycket för att Ros har varit stjärnan, medan du med din personlighet har varit lite av en anti-stjärna. Som en anti-hero. I denna fas av din resa känns det som du och Ros har smält ihop, och musiken har också blivit lite anti-hero. På pressbilderna ser det nästan ut som en återfödelse. Hur har du resonerat kring det?
– Det är det som varit tanken. Jag vill kliva ur skalet jag varit i och lyfta fram mina riktiga känslor. Att Rebecca ska få säga sitt nu. Som att jag kommit ur ett skal, eller föds på nytt. Det har känts väldigt mycket så i alla fall, och det är också det som inspirerat det visuella. Samtidigt som jag vill behålla Ros och inte dras för långt bort ifrån det. Samt att man spelar på att jag varit borta så länge och inte släppt någonting. Börja på en ny kula, och se det som en återuppståndelse.
Tror du att folk kommer resonera med det mer än Peaches N Cream-Ros?
– Jag hoppas ju att det når ut till folk på ett nytt sätt. Samtidigt som det är skitnajs att glömma bort alla jobbiga saker i livet och bara fokusera på det som är kul kanske man också kan känna igen sig i de jobbiga grejerna, liksom.
”Jag tror att det är viktigt att prata om att det inte alltid måste vara så nice.”
Du har ju pratat om väldigt personliga saker tidigare, mer än de flesta artister i din periferi. Har du märkt att folk kan relatera till det?
– Det känns som en så tabubelagd grej. Man pratar gärna inte om att man har lite pengar eller strugglar. Men det är bara livet. Jag är ju verkligen inte ensam där. Mycket av den här processen är att jag fått insikt i att folk är så ytliga. Det handlar mycket om hur man ser ut, vad man har på sig, vad man visar upp. Man blir ju lurad på sociala medier. Och det är så viktigt att prata om de här sakerna som inte visas upp. Det finns ju så otroligt många människor som ser upp till folk som bara visar upp allt det goda och man sitter själv och känner “varför gör inte jag det här? varför har inte jag kul idag? varför är inte jag ute och äter middag med mina kompisar?”. Jag tror att det är viktigt att prata om att det inte alltid måste vara så nice. Det är det inte för någon.
Vi kanske pratar om det för lite. Speciellt när det är artister som har den imagen.
– Jag kan också gå igång på det, rockstjärnegrejen, att man känns otillgänglig på ett sätt. Men det kan ju inte så många relatera till. Och är det kul att vara en sådan person? Jag tycker inte det är så charmigt bara. Jag trivs inte i den rollen, att inte kunna få vara mig själv, typ. Vi alla är ju människor.
Något sista meddelande till våra läsare du skulle vilja dela med dig av?
– Jag hoppas bara folk uppskattar och tar in det jag gjort, att de förstår det och kanske finner en trygghet i det.
Ros EP I släpps idag, den 17:e september.
