Rickard Gramfors: ”Det folk känner till är bara toppen av isberget”

Tänk dig att du nyligen upptäckt ett levande, pulserande och fungerande samhälle precis under jordytan – en hel värld som alltid funnits där men som under åren blivit begravd för att nu äntligen upptäckas på nytt. Så kommer det att kännas för varje filmnörd efter ett samtal med Rickard Gramfors – särskilt efter att han berättat om sitt arbete med att bevara, sprida och göra de okända filmerna kända.

Genom Cultpix, en streamingtjänst för kultfilm och i dagsläget okända filmtitlar, och Klubb Super 8, som ger ut filmer på DVD och Blu-ray, försöker han rädda filmer ur glömskan – allt från svensk exploitationfilm till märkliga internationella produktioner.

Men att bevara filmhistorien är inte alltid så enkelt, särskilt inte när man behöver spela enligt amerikanernas spelregler.

– En kvinnlig bröstvårta är det farligaste som finns i USA, säger Rickard och syftar bland annat på när Cultpix blev av med sin betalningslösning hos betalningshanteringsföretaget Stripe. Företaget hänvisade till ”problematic content”, trots att bara en mindre del av katalogen innehåller explicit material.

Även gamla filmaffischer kan ställa till problem. När Klubb Super 8 skulle släppa den estniska filmen Madness från 1968 stoppade Meta deras marknadsföring på sociala medier, då omslaget visade en Gestapo-officers svastika. Att filmen i själva verket är starkt antinazistisk spelade mindre roll.

– De kunde inte se skillnad på filmhistoria och något som händer nu på nätet, säger Rickard.

Men dessa hinder har inte avskräckt Cultpix och Klubb Super 8 från att hitta och förse sin publik med dessa dolda skatter. När det konventionella systemet inte rymmer dem får de helt enkelt lov att hitta okonventionella sätt för att få sin verksamhet att blomstra.

– Nu är vi ett “risk company”, precis som företag som säljer vapen och droger.

Och att vara ett ”risk company” innebär att de måste samarbeta med distributörer som faktiskt är villiga att arbeta med sådana typer av verksamheter. Det var så Vinegar Syndrome, ett amerikanskt distributionsbolag som sysslar med att rädda, bevara och ge ut sällsynta genrefilmer, kom in i bilden.

– Sedan vi började arbeta med dem har vi gett ut ganska många filmer i USA, och även smala gamla filmer som vi inte trodde skulle gå särskilt bra har sålt fint där borta.

Publiken för filmer bortom blockbusters och de mest välkända titlarna är större än man kan ana. Och det gäller inte bara bortglömda Hollywoodproduktioner – även gamla svenska filmer har hittat en ny publik i USA. Rickard berättar om hur den svenska filmen Vaxdockan (1961) av Arne Mattsson, en svartvit film som handlar om en nattvakt som blir kär i en skyltdocka, hittade hem hos den amerikanska publiken.

– Slipcover-versionen sålde slut i USA på tio timmar.

Andra exempel är Tony Bittmans Skräcken av tusen ögon från 1970 och Anita med Christina Lindberg, som båda också sålde slut på kort tid.

Samtidigt som Cultpix är på jakt efter undangömda titlar, drar de sig inte för att även söka upp och tillgängliggöra mer konventionella filmer. De har hela Nordisk Tonefilms katalog, som på sin tid (40- till 60-talet) hade ett stort genomslag. Rickard berättar även om deras Bergman vs Bergman-tema, där Ingmar Bergmans filmer visades parallellt och i kontrast med dottern Anna Bergmans gladporrfilmer.

Till skillnad från de större streamingtjänsterna är inte Cultpix algoritm- och trendbaserad, utan bygger istället på ett utbud som ändras enligt temat för varje månad. Den här månaden, till exempel, är det “Horroctober”, vilket innebär att det finns ett begränsat antal handplockade skräckfilmer. En av Rickards favoritskräckisar i katalogen är Carnival of Souls, som hans kollega Patrick von Sychowski kallar för “den bästa David Lynch-filmen som David Lynch aldrig gjorde”.

Rickard har följt utvecklingen av film för hemmabruk i över 25 år. Han började med att sälja VHS-kassetter, fortsatte med DVD och Blu-ray och har följt branschens övergång till streaming. Han hade dock aldrig förväntat sig att det skulle bli en renässans för fysisk media, särskilt DVD-skivor och Blu-ray-skivor.

– Vi trodde att DVD och Blu-ray var helt slut när vi startade Cultpix under pandemin. Men nu är det boom för Blu-ray.

För Rickard handlar det dock om mer än att förse samlare med snygga plastfodral. Han vill upplysa filmälskare om filmer som hamnat utanför den etablerade filmhistorien – inte minst svenska produktioner. Medan Ingmar Bergman har analyserats i böcker och avhandlingar finns det andra svenska filmskapare vars verk en gång i tiden lockade stora biopubliker men som knappt uppmärksammas i dag.

– Jag blir helt tokig på hur mycket som har skrivits om Ingmar Bergman. Det är sönderanalyserat.

Han nämner bland andra Torgny Wickman, känd för sina sexupplysningsfilmer, och Annelise Meinecke, en kvinnlig regissör vars filmer enligt Rickard drog omkring en miljon biobesök i början av 1960-talet.

– Det finns och har gjorts så mycket i Sverige som inte är uppgrävt och undersökt. Allting är inte bra, men mycket är intressant.

Och det är inte bara svenska filmer som väntar på att upptäckas. Cultpix har omkring 2 300 titlar från hela världen, däribland svensk-japanska filmer från 1970-talet och obskyra produktioner från Estland och Taiwan.

– Vi trodde att vi någon gång skulle få slut på filmer att hitta. Men det folk känner till är bara toppen av isberget. Åttio procent ligger under vattenytan.