Regnbågstips – KULT tipsar om HBTQ-kultur inför PRIDE
Rött, orange, gult, grönt, blått och lila. Vi är många under det regnbågsfärgade paraplyet och det finns dessutom många stöttande personer som hjälper till att hålla upp det i skydd från regnet. Oavsett vilken färg man bekänner sig är det fantastiskt att ta del av varandras historier. Under sommaren har flera olika städer i världen haft Pride-firanden. I början av juli hade Madrid, i juni New York, likaså Paris och i oktober kommer Taipei ha sitt firande. I Sverige har många svenska städer redan firat och uppmärksammat allas lika rättigheter. Nu när det bara är några veckor kvar innan Stockholm PRIDE drar igång är det väl ändå dags för oss på KULT att komma in i stämningen?!
Under de kommande veckorna kommer vi att lyfta olika HBTQ-historier. Vi börjar med att ge våra bästa HBTQ-kulturtips!
Det kan vara svårt ibland att hitta HBTQ-litteratur, -film eller liknande – och desto svårare att sätta sig till ro och förkovra sig. Nu får du som läsare chansen. Kolla in alla våra tips här nedanför och kom ihåg att du är värdefull och viktig!
The Lesbian Body – Monique Wittig
En kväll bjöd en tjej mig på det godaste vinet jag någonsin druckit. Hon sa: läs inte Simone de Beauvoir, läs Monique Wittig. Småfåglar kvittrade när jag gick hem och markerade The Lesbian Body som Want to Read.
The Lesbian Body skildrar en ö där bara kvinnor finns, där all kultur är kvinnlig, och all kärlek är mellan kvinnorna. Och lebiska älskare älskar genom att invardera varandras kroppar, säger Monique Wittig. Genom sidorna flimrar därför lår, knän, ögon, nerver, klitoris, blodådror och tårar, de uppmanas att komma närmre, händer trycks mot händer och ansikten mot ansikten. Vems armar är vems egentligen, de som växer ut vems bröst? Det är en text som inget annat, ett konstprojekt, ett skrik, ett bedjande.
I reconstruct you, I hurriedly produce tears vaginal juice saliva in the requisite amount, I smear you with them at all your lacerations, I put m/y breath in your mouth, I warm your ears your hands your breasts, I introduce all m/y air into your lungs
Boken kommer ut i svensk översättning av Athena Farrokhzad nästa vår.
Sara Ek
Brokeback Mountain
“Det handlar om två COWBOYS på ett berg och de PUSSAS!” kunde man höra längs med mellanstadiekorridoren följt av flämtar och fnitter. Året är 2005, långt innan streamingtjänsternas varierade utbud av queer-stories och olika företags PRIDE-kampanjer. Men så kom Ang Lees Brokeback Mountain, och vare sig den blev hånad eller hyllad så blev den snabbt ett kulturellt fenomen.
Filmen utspelar sig i 60-talets Wyoming. Två män, Jack (Jake Gyllenhaal) och Ennis (Heath Ledger) får i uppgift att vara fåraherdar ensamma på ett berg. Snabbt utvecklar de en relation, och filmen följer hur de brottas med sin maskulinitet, identitet och det amerikanska samhällets normer. För många i publiken var det första gången de fick se en queer-berättelse på bioduken.
Brokeback Mountain blev en sluss in i ett nytänk, med karaktärer som inte alls passade in i den dåtida stereotypen av någon som är gay. Fåordiga macho-cowboys som utför ett normativt “manligt” jobb var inte främmande för den amerikanska publiken. Men fåordiga macho-cowboys som är kära i varandra var definitivt något nytt. En studie från 2013 visade att huvudkaraktärernas undertryckta homosexualitet och lidande, fick tittarna att känna empati för dem – något som banade väg för att bryta ner de allmänt spridda fördomarna om homosexuella.
2006 blev den Oscarsnominerad för “BEST PICTURE” men till mångas ilska och förvåning gick statyetten till Crash. 2018 fick den till slut sin återupprättelse och valdes ut till att bevaras i det amerikanska National Film Registry av Library of Congress med motiveringen att den var “culturally, historically or aesthetically significant”. Filmen kom mitt i en tid där homofobi fortfarande var kulturellt accepterat i USA och där rättigheterna för HBTQ-personer inte var tillräckligt lagstiftade. Och för många var det obefintligt att ens börja förstå att det är normalt att vara gay – ända tills de såg filmen.
Paul Dakwar
Hjärtlinjer – Brit Bennett
Brit Bennetts sätt att skriva på är avundsvärt. Det är otroligt lätt att bara kasta sig över sidorna. Bladen vänds i ett tempo som heter duga och språket är enkelt, naturligt. Jag bara plöjde, och sen var boken utläst.
Hjärtlinjer är en bok som rymmer mycket. Liv, årtionden, familjer, sexualiteter, etniciteter, könsidentiteter, sociala klasser. Allt flätas samman, går in i och om varandra, belyser och besläcker. Världen är komplex, omständlig, och Bennett skildrar livets olika världar på ett fantastiskt sätt.
Hjärtlinjer hamnade också på vår lista över de bästa böckerna från 2020!
Ellen Algren
Pride
Jag rekommenderar filmen Pride (regisserad av Matthew Warchus) från 2014. Den utspelar sig i Maggie Thatchers England och skildrar hur gruppen ”lesbians and gays support the miners” startas. Sedan visar den hur deras relation till ett något tveksamt gruvsamhälle utvecklas under gruvstrejken 1984. Gruppen har funnits på riktigt och filmen bygger på händelserna runt den. Det är en superfin filmupplevelse. Den balanserar humor och allvar otroligt bra och lyfter fram en historia som verkligen är värd att ta del av, både som allmänbildning och underhållning.
Mira Larsson
Candy – Hanna-Linnéa Rengfors
Om jag haft makten hade jag utsett Hanna-Linnéa Rengfors som hedersdoktor i att skriva dialog för länge sedan. Det är så äkta att man reagerar: alla andra böcker är verkligen böcker. Det som behövs är med och inte mer än så. I samma stuk slipper läsaren också ifrågasättandet eller tvekandet i att komma ut eller acceptera att leva utanför normen: I Candy är Janni i en relation med Aylin, Marco, och Emil, de har två barn och en hund. Så är det bara. Det stora romantiska fokuset, eller kanske generationslånga besattheten, är en annan, nu avliden man. Så är det också bara. En journalist har frågor om mannen, och läsaren får följa romansens början till romanens (inte romansens!) slut.
Det är en skön och behövlig omväxling att läsa om pansexuella polyrelationer som den mest vardagliga vardagen. Vem ska hämta barnen. Vem ska gå ut med hunden. Ta min hand och kom och ligg med oss nu.
Candy är också en otrolig intelligent bok. Den lekte med mig. Fick mig att känna mig som ett geni första halvan: lät mig följa med i tidshopp, i konstnärlig stil, i minnen. Jag satt och pusslade med orden och berättelsen. Jag kände mig som en idiot mot slutet. Boken låg alltid steget före mig, skev omkull mig gång på gång.
Sara Ek
Paris is Burning
O-P-U-L-E-N-C-E ! Opulence! You own everything! Everything is yours!
New York. 80-talets mitt. Publiken skriker och applåderar: Pepper Labeija, “the legendary mother of the House of Labeija”, har intagit golvet.
Så inleds Jennie Livingstons kult-dokumentär Paris is Burning (1990) – en fullständigt unik film om ballroom-kulturen och dess tävlingar. Deltagarna, ofta afroamerikanska eller latinamerikanska dragqueens och transkvinnor, ska klä sig enligt teman för att sedan, likt modeller, gå nedför en runway. En jury dömer dem sedan i kategorierna skönhet, dans (här föddes voguing), klädsel och “the realness” av deras drag – alltså hur väl de säljer in looken.
En av kategorierna som visas i filmen är Executive realness, där uppgiften är att se ut som “the well-dressed men of the 80s”. Samtidigt som det hela är otroligt underhållande att se på, är samhällets brutala orättvisor ständigt närvarande, förstärkta av filmfotots mörka inramning av intervjuerna korsklippt med de flashiga, glittriga tävlingarna. Dorian Corey, en av huvudpersonerna, förklarar:
“In a ballroom you can be anything you want. You’re not really an executive, but you’re looking like an executive. And therefore you’re showing the straight world that I can be an executive. If I had the opportunity I could be one. Because I can look like one”.
Paris is Burning är en otroligt komplex film. Som tittare blir man förundrad, bestört, chockad och inspirerad på en och samma gång. Personporträtten är gripande: deras öden så tragiska och mörka – deras liv så färgsprakande och explosiva. Trots en hel del välförtjänt kritik är Paris is Burning en film du aldrig kommer glömma – mark my words. Jag kommer aldrig sluta tänka på vackra, vackra Venus Xtravaganza.
Saga Coelho Ahndoril
Livets outgrundliga mysterier – Benjamin Alice Sáenz
“Trots att somrarna till största delen bestod av sol och hetta, upplevde jag det som att sommaren mest var det ena ovädret efter det andra som drog förbi. Och det lämnade efter sig en känsla av ensamhet. Kände alla killar sig ensamma? Sommarsolen var inte för sådana som jag. Sådana som jag hörde hemma i regnet” , tänker huvudpersonen Dante under en passage i boken.
Året var 2015. Vi satt vid en sjö en sommarkväll på Sätrahöjden i Gävle när min kompis Moa berättade om denna bok. Det var solnedgång och precis lagom varmt. Väldigt idylliskt förutom de många myggorna som svärmade kring oss. Jag gick sedan hem och började läsa boken, boken som skulle bli mitt gay awakening. Det var första boken som satte ord på det jag kände då, den skam och förvirring som tyvärr låg latent i kroppen varje vaken tid på dygnet.
Boken handlar om två killar, Dante och Aristoteles. De möts vid en simbassäng och precis som vilken annan coming-of-age roman är de två från helt olika världar. Lite Romeo och Julia-vibe. Dante kan simma och Ari kan inte. Ari är stängd och fåordig medan Dante är självsäker och frispråkig. De båda förenas genom deras träffar på simbassängen och mellan dem blommar en vänskap fram som sedan visar sig vara något mycket mer än vänskap. Boken fick mig att inse att det jag tryckt undan tidigare var sant. Jag är bög och det är okej. Plötsligt vågade jag inse att jag inte hör hemma i regnet utan istället i sommarsolen.
Erik Forsström
Heaven To A Tortured Mind – Yves Tumor
Allt som Yves Tumor rör vid sprudlar av nyskapande och kreativitet – inte minst artistens album Heaven To A Tortured Mind från 2020. Albumet tänjer på genrer och musikaliska uttryck, samtidigt som artisten själv än en gång antar en ny skepnad. Genom åren har Yves Tumor experimenterat med genrer och identiteter, och varje album är en fullständigt hängiven dedikation till uttryck. Senaste albumet Heaven To A Tortured Mind är böljande och sprakande, nedtonat och explosivt; ett musikaliskt mästerverk från en artist som inte räds för att kompromisslöst gå upp i sin vision och anamma alla delar av sin identitet.
Daria Spitza
Detaljerna – Ia Genberg
Ia Genberg är mäktig. Hon har arbetat som sjuksköterska och journalist och hon har varit hemma med sina barn. Är gift med en Karin – men även om jag inte visste det skulle jag misstänka att Ia Genberg varit förälskad tidigare eller nu. Hon tycks förstå förälskelsen och dess normalvikt på ett sätt jag inte läst förut.
Jag ville neråt i Alejandro bara, inåt i oss, utan att veta vad som fanns där, och när jag tänkte på hans händer som slet upp och gjorde om knuten av hår i nacken skälvde jag till, liksom omskakad av att de fanns, att händerna satt där på honom och följde hans hjärnas kommandon, och att hela han bara levde och gick omkring i stan, rygg mot rygg med mig i tiden, på en gata eller hemma i sitt badrum, att han fanns någonstans, att han gjort det hela tiden, att det ens kunde vara tillåtet.
I boken beskrivs de romantiska relationerna med Johanna och Alejandro, vännerna Sally och Nicki. Och det är typ det! Relationer, platser och vardag. Jag slog ihop Detaljerna med ett par tårar i ögonen och tänkte: ja, såhär kan man ju också leva. Gå längs olika gator och tänka på olika människor, på blickar, få inblickar i folks liv. Arbeta, inte arbeta, lyssna på tal och musik, dricka vin, sitta på tak, skåda, kanske söka, i alla fall förflytta sig, ta bra och dåliga och – kanske framför allt – neutrala beslut, och hoppa av strökurser, återträffa gamla vänner, klä upp sig, låta sig påverkas av och påverka andra. Jag känner mig alldeles invaggad i att allt, egentligen, är så himla vackert.
Sara Ek
CNIDARIEL
Första gången jag upplevde CNDARIEL var på ett utomhusrave i Frihamnen under ett PRIDE-firande. Jag var med två kompisar, en som aldrig varit på rave tidigare och en som är en hard-core raver girl. Av oförklarliga skäl valde jag Buffalos som skor så det tog en stund att komma fram. När vi väl kravlat oss fram genom busk och snår möttes vi av en queer fest utan dess like. Vi började dansa på en gång.
Bara någon kvart efter vi anlänt och Tami T spelats släcktes helt plötsligt strobe-lamporna och ersattes av rökmaskinernas massiva puffande. Alla tystnade och väntade på det som skulle ske. En förväntan i luften steg. Mina kompisar och jag, trots vår ovetskap om det som skulle ske, smittades av denna stämning och blev förstenade. Blått ljus tändes och sträckte sig över skogen. Upp på scen klev CNIDARIEL och det var magiskt!!
Framförandet var en blandning av performance, musik och teater. Dennes musik är rå, industriell men också skör och sårbar. Sedan dess har jag fortsatt lyssna på denna fantastiska queerartist och längtar tills nya släpp. Dennes sceniska närvaro förtrollar en och gör även det i hörlurarna. Låt dig förtrollas och sätt på dig hörlurarna redan nu!
Läs också vår intervju med CNIDARIEL här!
Erik Forsström
Om det regnar i Ahvaz – Nioosha Shams
Och där satt hon. Där satt hon och jag fick handsvett direkt. Hon satt lutad mot väggen bredvid en kille som hade armen runt henne. Jag hade sett honom tidigare under kvällen, men först nu slogs jag av hur snygg även han var. Hopplöst. De var en fucking superduo.
Nioosha Shams debutroman Om det regnar i Ahvaz är en av de mysigare böckerna som jag har läst. Ava Hashemis går sista året på gymnasiet och hänger med sin bästa vänner Mira och Hugo. Ava, som för övrigt inte tror på kärlek, lever sitt bästa tonårsliv medan hon ivrigt väntar på att få ta studenten. Hon är självständig och behöver egentligen inte någon (förutom sina bästa vänner). Hon är en panter. En palang från Ahvaz torra jord. Men sen träffar hon Nadja.
Om det regnar i Ahvaz handlar om tonårsförälskelsen i alla dessa former och stadier. Första dejten. Första kyssen. Första hjärtesorgen. Nioosha Shams skildrar tonårsåren felfritt, både det fina och det fula. Som läsare får man det där pirret av att vara en nykär tonåring som bara väntar på att få det där smset från en specifik person.
Om det regnar i Ahvaz finns också på vår lista över de bästa böckerna från 2020!
Emma Motamed Shafie
Rocky Horror Picture Show
Att förklara handlingen till Rocky Horror Picture Show (regisserad av Jim Sharman) är som att beskriva en feberdröm. Eller rättare sagt… det är verkligen en feberdröm. Det är rymdvarelser, en transsylvansk cross-dresser, musikalnummer och Meatloaf på motorcykel. Den har verkligen ALLT som behövs för en queer-film. Dessutom har den samlat på sig en kultstämpel tack vare dess galna handling, men också på grund av de queera frågor den väcker. Frågor som maskeras av det kaotiska, men uppkommer ändå. Vad är kön egentligen? Vad är utanförskap?
Dessa frågor samlade queers under 70-talet och har fortsatt göra det. Att gå på en officiell Rocky Horror Picture Show-biovisning är något utöver det vanliga. Min dröm är att få ta del av en sådan. Det finns en handbook, The Virgin’s guide to Rocky Horror, för de som aldrig gått på en officiell visning. En regel handboken föreskriver är att inte ha på sig kläder man är rädd om då de kan skadas av vatten, ris eller de sporadiska eldflammorna som uppkommer under visningen.
Under de två bröllopsscenerna ska man kasta ris och under middagscenen ska man kasta rostat bröd. Som sagt… EN FEBERDRÖM och en upplevelse. Ifall du vill komma in i PRIDE-stämningen och dessutom uppleva en del av HBTQ-historia kolla in denna film.
Erik Forsström
Det vackra och det fula – Axel Winqvist
tänkt att få sova mot ett bröst. tänk att få slicka honom ren
För den som vill läsa välarbetad, vacker och relativt ny poesi debuterade Axel Winqvist med diktsamlingen Det vackra och det fula i slutet av 2020. Här beskrivs omgivningen noggrant: lönnar och snödroppar och humlor, middagar från 7-eleven, hur skönt det är att leva med en kuk i röven. Återkommande i miljön finns också saker som inte är lika konkreta att skildra, som den starka rädslan att inte minnas. Diktjaget försöker minnas pannbiff och bussresor. Försöker att inte glömma en man.
“Man måste älska allt, minnas allt”, lyder en ensam strof.
Jag läser boken mitt i sommarhettan och känner mig behagligt sval och omhändertagen. Som att någon sent på kvällen lägger sig bredvid mig och säger: vill du bara höra allt? Ja tack.
Sara Ek
Orlando – Virgina Woolf
Läser du hellre klassiker? För den queera, historiska kanonlitteraturen står ofta Virgina Woolfs Orlando från 1928 som representant. Dels för att Virgina Woolf skrev den till sin lover/partner, Vita Sackville-West (som också brukade klä sig som man och kalla sig Julian, enligt The Guardian), men mest för att Orlando kan anses vara tidig translitteratur.
Orlando är en fiktiv biografi, som börjar på 1500-talet och fortsätter in på 1900-talet. Tänk Historieätarna fast utan ätandet. Under dessa år åldras Orlando bara 36 år, och byter kön från man till kvinna när hon vaknar från en trans. “Different sex. Same person.” skriver Virginia Woolf.
Andra kända exempel på queerpersoner (eller hintar av dem) ur litteraturhistorians verk är den androgyna, aromantiska och asexuella Tintomara från Drottningens juvelsmycke, som folk av alla kön blir förälskade i. Även kvinnorna i Fröknarna von Pahlen-serien från 1930-talet, som så öppet behandlade homosexualitet att en debatt om litteraturens censur startade i Sverige.
Sara Ek
Zanele Muholi
Zanele Muholi är en sydafrikansk fotograf och visuell aktivist, som med sitt skapande utforskar och förevigar Sydafrikas svarta hbtqia-community. Muholis konst är skarp, drabbande och ofta förankrad i en historisk kontext. I sina fotografier strävar Muholi ofta både efter att visa och problematisera stereotyper, fördomar och utsatthet – men också efter att skapa en positiv representation av ett community som sällan får synas.
En stor del av dens arbete består av självporträtt, där Muholi vänder kameran mot sig själv och arbetar med sin egen kropp och sin egen historia som motiv. Kärlek, intimitet och läkande ges stor plats, och uttrycken rör sig mellan noga arrangerat till spontant och närgånget, vilket gör Muholis verk till något alldeles eget.
Heartstopper
Så viktigt med serier som får en att känna det där pirret! Den där längtan! Och då är Netflixs Heartstopper perfekt.
Serien är baserad på böckerna av Alice Oseman, och i den får vi följa high school-studenterna Charlie (Joe Locke) och Nick (Kit Connor) i deras unga, trevande vardag. Charlie har varit öppet gay länge, och när han hamnar bredvid den nya klasskamraten Nick tror han först att han är straight. Men efter att de börjar prata på lektionen känner Charlie att det kanske finns något mer dem emellan. Och det gör det.
Serien är otroligt värmande, men den är inte platt. Det finns nyanser i pirret, allt är ju inte alltid moln och sockervadd, men det finns alltid den tonåriga känslan av hopp och att allt nog kommer lösa sig i slutet ändå. Perfekt att kolla på när man behöver känslan fint i kroppen och vill se något som gör en fnissig.
Ellen Algren
Kornskiktet – Jenny Luks
Kornskiktet blev en av de mest kroppsliga läsupplevelserna jag haft; för varje sida blev jag mer och mer medveten om att jag satt i min kropp. Boken i handen och efter dem armar, tarmar, kön, tunga, blod. I en diktsamling som behandlar könsdysfori är det en otroligt stark närvaro som Jenny Luks skänker läsaren.
en förträngning / i munnen och i könet en trängsel / många söker vägen in / medan jag saktmodigt hittar ut
I samma veva som texten på påtaglig, liksom klänger och drar i läsaren, är den förbannad. Mot slutet av boken uttrycker jaget ett utanförskap: folk har beslutat att hen inte får finnas. Nerver rusar och vill anfalla, fittor kokar, ansikten kryper. Och samtidigt som texten är påtaglig och förbannad vill den inte synas: jaget beskriver sina drömmar om att slippa folks blickar, få vila en stund i skuggan. Jenny Luks uppmärksammar i få ord en svallande mängd känslor; hen bjuder in dit hen själv inte vill vara – det är så sårbart och så extremt starkt.
Sara Ek
Language – MNEK
Många känner nog till Uzoechi Emenike, eller MNEK som han kallar sig, som “den andra” på Zara Larssons Never Forget You, eller som sångaren på förrförra årets sommarhit Head & Heart med Joel Corry. Men få vet nog om att MNEK är en av Storbritanniens hetaste låtskrivare och producenter. Artister som Beyoncé, Little Mix, Dua Lipa, Madonna och Burna Boy har låtar av MNEK i sin repertoar, och då utelämnar vi de otaliga houselåtar han hjälpt DJ:s med att skriva.
På Language står han själv i centrum, och det är 47 minuters felfritt pophantverk. Det är ren underhållning genom hela lyssningen: Den självdistanserade dialogen i introt, övergången från Colour till Body eller den hypnotiserande produktionen på bland annat Crazy World. Det finns dock självklara standouts i Tongue och Girlfriend, där Tongue skildrar den pirriga och sexuella spänningen i en ny förälskelse och Girlfriend (med en genial sampling av 80-talshiten Ai No Corrida med Chaz Jankel) agerar manus för när ett hemligt förhållande når sin bristningsgräns. Men för att få alla homosexuella känslor däremellan, så lyssna bara på hela albumet. För att citera MNEK själv: “Neither you or your story’s straight”, och det tackar vi för.
Theo Hafström
Sort of
För den som fruktat sitcomens utdöende kommer jag med goda nyheter – den kanadensiska komediserien Sort of från 2021.
Må så vara att allt går att skämta om (såvida det görs bra); även den mest trogna strötittaren kan tröttna på 90-talets preskriberade humor och sedvana.
Serien belyser genom åtta episoder, korta sådana, krux med samtidens ideal när huvudkaraktären Sabi Mehboob, ett gender-fluid milleniumbarn, pendlar mellan olika identiteter. Samtidigt kapslar manuset in just det komiska med etiketter, kanske för att få tittaren att ifrågasätta deras blotta framväxt. En kulig tankeställare!
Protagonisten spelas av Bilal Baig, som också står för manus. Skribenten är annars känd för Acha Bacha från 2020, så även den rätt så nykläckt.
Lovis Bratt Deland
Vi har också satt ihop en spellista! Den kan ni lyssna på här:
