Recension: The Swimmers
Sally El Hosaninis biografiska drama The Swimmers, baserad på verkliga händelser, följer systrarna Yusra (Nathalie Issa) och Sarah Mardini (Manal Issa) med avstamp i deras vardagliga liv i Daraya, Damaskus, några år innan Syrienkriget. Båda delar en stor passion för simning och coachas av deras far, varpå i synnerhet den yngre systern, Yusra, drömmer om att få delta i de olympiska spelen.
Filmen öppnar med en harmonisk scen: systrarna är unga och leker i en pool bland palmer och berg i vacker miljö. Tiden spolas sedan fram till 2015, de är nu i sina äldre tonår och deras liv tar en dramatisk vändning när det som började som fredliga pro-demokratiska demonstrationer mot President Bashar al-Assad eskalerar till ett fullskaligt inbördeskrig, på vilket regeringen mötte demonstranterna med dödligt våld. I takt med att kriget kryper närmre inpå civilbefolkningen bestämmer sig Yusra och Sarah att de, tillsammans med kusinen Nizar (Ahmed Malek), ska fly sitt hemland och söka skydd i Tyskland.
Väl på europeisk mark planerar de att att återförena familjen och fortsätta sina simkarriärer. Från Syrien tar de sig till Turkiet och sedan till Grekland över det egeiska havet i en förrädisk gummibåt tillsammans med andra människor på flykt. När Yusra, Sarah och Nizar till slut anländer i Berlin börjar smälta de traumatiska händelser de har varit med om. Medan Sarah kämpar med ångesten över att ha lämnat sin familj menar Yusra att det bara finns en väg och det är framåt – hon vägrar överge sina drömmar. Målmedveten och självsäker stormar Yusra in på den lokala simklubben och övertalar coachen Sven (Matthias Schweighöfer) att låta henne provsimma. Med sin enorma talang lyckas hon, mot alla odds, få sponsring av honom, varefter han helhjärtat tränar henne för att kunna delta i OS i Rio 2016.
Filmens huvudtema är frihet, eller snarare kampen om frihet och överlevnad, i en unik korsbefruktning av genrerna överlevnadsdrama och inspirerande sportfilm. Manuset är välskrivet och drar sig inte till att överspela eller förminska de motgångar systrarna möter, utan framställer en väldigt tydlig och lättillgänglig bild av deras upplevelser, tankar och känslor. Att de fantastiska skådespelerskorna Nathalie och Manal Issa är syskon i verkligheten gör att relationen mellan Yusra och Sarah känns djup och kraftfull. Förutom den starka relationen systrarna emellan belyser filmen hur de blir bemötta, både i egenskap av att vara kvinnor i en patriarkal värld och som utomeuropeiska flyktingar i Europa. Således berör filmen ett dubbelt utanförskap gestaltat ur systrarnas perspektiv, där vi som åskådare bjuds in att se ur deras ögon. Vi får för en kort stund uppleva kampen om äganderätten till sin egna kropp som unga kvinnor på flykt från krig, liksom att appropriera smärtan att tvingas lämna – och sålunda förlora sitt land, sin kultur och sociala tillhörighet. Att assimilera sig till den europeiska normen blir för dem ett sätt att överleva. Titeln, The Swimmers, kan därför tolkas från flera vinklar, både som överlevare, i vattnet, såsom på land i nya och främmande sammanhang, och i deras kärlek till simningen som sådan.
Framför allt påminner filmen oss om en dyster verklighet, där över en halv miljon människoliv har krävts i kriget och cirka 12 miljoner människor har tvingats på flykt, både utanför och inom Syriens gränser. Vi pratar alltså om världens största flyktingkris i modern historia, därav, som filmen antyder, många drabbade är barn. Frågor kring vems liv räknas reflekteras på filmduken och kvar lämnas en tung känsla, för trots att filmen är slut, pågår kriget och dess svallvågor fortfarande.
