Sometimes I Might Be Introvert

Little Simz

Efter en period då vår verklighet har varit mer otämjd än vad vi någonsin hade kunnat ana är det givande att ta del av människors olika reflektioner. Vissa har blomstrat under sin tid i ensamheten, medan andra ägnar en extra tanke åt alla nära och kära som man har tagit för givet. Londonbaserade rapparen och sångerskan Simbiatu Ajikawo, bättre känd som Little Simz, har under pandemin grävt djupt i sitt undermedvetna, vilket lyckligtvis ledde till skapandet av albumet Sometimes I Might Be Introvert.  

Little Simz släppte sitt debutalbum A Curious Tale of Trails + Persons från sitt eget skivbolag 101 Music år 2015. Detta följdes av mixtapes, fem EP:s och andra albumet Stillness in Wonderland med vass leverans, frimodig lyrik och lovordad musik. Ribban sattes ännu högre med det tredje albumsläppet GREY Area, vilket etablerade artister som bland andra Kendrick Lamar, Stormzy och Lauryn Hill var snabba med att hylla. 

Att säga att Sometimes I Might Be Introvert känns som en cinematisk upplevelse är en underdrift. En orkester utan dess like följer oss genom plattan och skapar ljudspåret till en coming-of-age-berättelse som delar historien om Little Simzs liv och dess lärdomar.  Vi följer Little Simz på hennes personliga resa och reflektioner kring hennes identitet, men även samhället. Introvert, albumets första spår, uppmanar lyssnaren till att bryta sig fri från de begränsningar samhället sätter på oss genom att belysa korruptionen i världen, samtidigt som hon analyserar sina känslor kring det.

Om du är ett fan av Netflix-serien The Crown känner du säkerligen igen Emma Corrins röst som leder oss genom albumet med hjälp av interludes och tar rollen som något som skulle kunna ses som Simzs skyddsängel. Skyddsängeln försöker leda Simz till en värld där hon kan förlita sig på sin förmåga och samtidigt se styrkan i att visa sina känslor, trots hennes introverta natur. ”Follow your heart, it will guide you” säger hon i Gems (Interlude) med en röst likt en Disneyprinsessas. Vare sig det faktiskt är en skyddsängel, hennes undermedvetna eller en gudomlig figur får vi inte veta, men narrativet och den sceniska naturen kring det tillför en hel del till Little Simzs erinran. 

Little Simz har inte behandlat så pass blottande ämnen tidigare som på detta album. En lätt och ledig övergång från en sample på Two Worlds Apart där man hör frasen ”…and love you” upprepas, övergår till spåret I Love You, I Hate You. På låten rappar Little Simz om sin pappa som lämnade familjen när hon var ung, något som hon uttrycker har skapat livslånga ärr. ”Never thought my parent would give me my first heartbreak / Anxiety giving me unregular heart rate”. Man hör frustrationen i Littles Simzs röst, något som oväntat nog utvecklas till förlåtelse. I en intervju i The Guardian berättar hon ”… I don’t want to be angry anymore, man. It takes up too much energy and it takes up too much mental space… I just don’t wanna keep holding on to this anger towards this man that I barely even know”. Det är beundransvärt att lyckas förvandla den mängden vrede till något som slutligen kommer hjälpa henne läka och skapa en känslomässigt blottande låt som förmedlas så okonstlat till lyssnaren.  

Trots att majoriteten av låtarna på albumet hanterar tyngre ämnen, finns det låtar som balanserar ut dessa. På I See You möts vi av kärlek och sensualitet i sin mest sanna form. Låten är långsam och bidrar till att de oskyldiga orden får en sexigare underton. Sången leder gitarren under refrängen, något som framhävs tydligare under bryggan. Trots detta, är det inte musiken som snor rampljuset. Hennes textförfattande lämnar det avtryck man förväntar sig av en rejäl kärleksförklaring. En hyllning ges även till alla kvinnor på spåret Women tillsammans Cleo Sol. I låten lyfter hon upp kvinnor från olika länder med olika verkligheter, och man kan inte hjälpa att känna sig smickrad: “Ain’t nothing without a woman though / Woman to woman, I just wanna see you glow”. Vem gillar inte en låt skriven av en kvinna vars drivkraft är att hedra andra kvinnor för arbetsmoral, skönhet och älskvärdhet?  

”What’s the price worth you freedom?” frågar skyddsängeln när interluden The Rapper that Came To Tea (interlude) äntrar ljudbilden. Trots att hon vill poängtera att hennes resa varit tuff, viker hon inte undan för hennes värde. Standing Ovation utgörs av en omgjord version av Hanna Williams and the Affirmation’s Lates Night & Heartbreak, samma sample som  Jay-Z använder på 4:44. Tappningen ändras dramatiskt mellan versen och refrängen. Little Simz säger att hon är menad för det hon gör och förtjänar en stående ovation, likt alla hjältar man möter på i vardagen. Man kan inte hjälpa att falla för Little Simz kaxiga manér, speciellt med kännedomen om hennes introverta natur. “Angel said, “Don’t let your ego be a disturbance” / Inner demon said, “Motherfucker, you earned this””.   ​​ 

En kör som vackert sjunger näst sista spårets titel How Did You Get Here fångar lyssnarens intresse. Som passande avslut rappar Little Simzs om sin barndom och den långa väg hon har kommit, precis som på Little Q PT2 under albumets första del. Utan kören hade låten förmodligen inte haft samma slagkraft, men det tar inte från Little Simz fallenhet för textförfattande. Det som gör sig tydligt är att Little Simz har sett ljuset i slutet av tunneln och lyckas besegra sina demoner vid albumets slut – trots att den inre kampen aldrig riktigt är över. 

Sometimes I Might be Introvert är ett album som består av ilska, frustration, kärlek och förlåtelse. Lyssnaren får ta del av flertalet musikaliska influenser, och textmässigt visar sig Little Simz mer sårbar än på tidigare projekt. Artistens skickliga låtskrivande balanserar ut det faktum att vissa teman upprepas i en större del av låtarna och ger lyssnaren en större benägenhet att lyssna vidare. Little Simzs självrannsakan och kritiska förhållningssätt till samhället bidrar till en uppfriskande ärlighet, och hennes ständiga mognad som artist och självreflekterande natur gör detta album till ett sant nöje att ta sig genom.