Something To Give Each Other

Troye Sivan

“In this time of increased attacks against the LGBT Community, it is so brave and powerful to have such authentic representation of how much rich white twinks hate fat people.”

Aliaset ”Trouble in Paradise” på forumet Popjustice

Efter att musikvideon till Troye Sivans singel Rush släpptes i somras har kritiken inte låtit vänta på sig. Memes om den problematiskt begränsade representationen florerade och gjorde låten till en ännu större snackis än vad det ändlösa teasandet av låten på TikTok redan hade gjort. Kritiken verkade mestadels komma inifrån HBTQ-communityt som sett fram emot ny musik länge, och Sivan var snabb med att stå till svars. Bortsett från den ganska klantiga missen gjorde Rush ett starkt intryck av att australiensaren var tillbaka – med en tydlig bild av hans musik och artisteri inför släppet av det tredje albumet Something To Give Each Other.

Den andra singeln Got Me Started väckte reaktioner av andra skäl – att sampla en av de kanske mest meme:ade låtarna någonsin var minst sagt ett djärvt val. Trots att det kändes onödigt att förlita sig så mycket på samplingen så räddas låten av en fantastisk produktion och en refräng som är merer catchy än memen själv. Även om Sivan berört med ballader förut, var det skönt att höra honom i sitt popesse på albumets första singlar. 

Ovan nämnda Rush inleder albumet på bästa sätt med en sensuell leverans av Sivan som ställs tvärt mot en testosteronpumpad fotbollskör som sjunger den dubbeltydiga refrängen om en viss sorts rusch. Tonen sätts direkt för de teman som albumet ska komma att behandla, och utvecklas vidare på de två spår som följer. Lust, osäkerhet kring obesvarade känslor, meningslöst begär. Det andra spåret What’s The Time Where You Are? drar ner tempot, mixar syntar med klassiskt piano och får till en sån där härlig och abstrakt känsla av New York på 90-talet.

Viben fortsätter samtidigt som tempot tas ned ytterligare på One Of Your Girls – Troye Sivans absolut bästa låt hittills. Sivan har på tidigare låtar i repertoaren poetiserat om känslan av att vara otillräcklig, och på One Of Your Girls är den mer smärtsam än någonsin. Produktionen, som svenska Oscar Görres står för på denna och sammanlagt sju låtar på albumet, är så sval, krispig och kompletterar Sivans sång helt sanslöst bra. Vocodern i refrängen är menad att låta som en ledsen robot, och Sivan berättar för Apple Music att “Even that spoke to the way I’d felt: like I was expected to be there when they wanted me, then disappear when they freaked out, then be there again when they wanted. Like this emotionless object. And yet there I was time and time again.”

In My Room med spanska Guitarricadelafuente är mer tillbakalutad i sitt uttryck och kräver inte ens uppmärksamhet lika tydligt som de tre första spåren, men den funkar perfekt i albumkontexten. Tyvärr tynger de lugnare spåren Still Got It och Can’t Go Back, Baby albumet något. Det är sällan ett spår med orgel, rent subjektivt, överraskar positivt, och Still Got It är tyvärr inte ett undantag. Can’t Go Back, Baby samplar Back, Baby av Jessica Pratt och användningen påminner lite om James Blakes mer poppiga produktion och visar återigen prov på ett fantastiskt samspel Sivan och Görres emellan, men återspelningsvärdet är inte riktigt där. Efter redan nämnda Got Me Started har vi Silly, en minimalistisk dänga som toppas med en vackert luftig och avlägsen gitarrslinga i slutskedet av låten. Honey är tyvärr ganska ointressant rent melodiskt, men precis som på resten av albumet är produktionen en fröjd för örat. Avslutande How To Stay With You är en lättsam och funkig historia med jazziga saxofonsolon och visar en Sivan som utnyttjar sitt register mer än vad han gör på resten av låtarna. Det är nästan som att man hoppas på en ytterligare topp under albumet innan man inser att det redan är slut. Ganska plötsligt, men föga förvånande eftersom han aldrig gjort projekt längre än 10 spår tidigare.

Troye Sivan är inte bara en popartist med snygga låtar, hans röst är mycket mer än så. Something To Give Each Other behandlar den ibland outhärdliga känslan av att vara någons standby, att inte vara tillräcklig för någon – känslan av att vara queer. Som artist är Troye Sivan mer självklar än någonsin, synd bara att han inte ger sig ännu mer utrymme att cementera sig som den.