Recension: Snabba cash

Är inte Stockholms organiserade brottslighet egentligen likadan som businessvärlden? Här tänker du kanske ”åh nej, snart kommer Jesper säga att vi lever i ett samhälle”, men det här är i själva verket bara en mycket kärnfull summering av Jens Lapidus Snabba Cash-trilogi, som utöver tre mycket populära böcker även resulterade i en framgångsrik filmtrilogi med Joel Kinnaman i huvudrollen som JW, en ekonomistudent som säljer kokain vid sidan.

I och med Netflixserien Snabba Cash är det dock bäst att bara glömma JW och hans undre värld, för bortom namnet och själva kärnbudskapet finns inga kopplingar mellan denna och vad som tidigare kommit i Lapidus litterära värld. Borta är den mer polerade maffian och istället finner vi oss tillsammans med den skitigare gängkriminaliteten, en rimlig förändring med tanke på hur nyhetsflödet ser ut idag. Med det sagt är det fel att säga att nya Snabba cash, även om den är väldigt samtidsrelevant i ämnen den tar upp, direkt är något djupt inslag i samhällsdebatten. Snarare använder det någonting bekant från svensk nyhetsbevakning senaste åren och klär med det in en för Sverige ovanlig men på det stora hela något bekant thriller.

Istället för JW får vi här följa Leya (Evin Ahmad), änka till en knarklangare som försöker ta sig bort från förortens kriminalitet genom sitt startupbolag, och finner en lösning i IT-miljardären Thomas Storm (Olle Sarri, som skriker sig hes i var och varannan scen) som söker startups att investera i. För att kunna jobba med honom måste Leya dock köpa ut sin tidigare investerare som försöker ta över hennes företag, men för att göra det måste hon låna pengar från sin kriminelle svåger Ravy (Dada Fungula Bozela) som tagit över hennes döde mans område.  

Ravy, som i sin tur är mitt uppe i ett gängkrig med Dani (Jozef Wojciechowicz, rapparen Z.E), går med på att låna Leya pengarna, men ser också en möjlighet att kunna utnyttja henne för pengar i framtiden så att han och högra handen Salim (Alexander Abdallah) ska kunna lämna gänglivet bakom sig. Vad Ravy dock inte vet är att Salim och Leya utan att de båda är medvetna om den andres Ravy-koppling träffats och blivit förälskade i varandra. Mitt i denna intrig finns också tonårige Tim (Ali Alarik) som dras in allt tyngre kriminalitet och bildar ett starkt band till Salim som försöker få honom att dra sig ur innan det är för sent.

Kanske låter det som något potentiellt mycket rörigt att hänga med i, men det är i praktiken en oväntat klar historia. Snabba cash är på det stora hela en ganska rak gangsterberättelse som kanske har en handling och en Tim för mycket, men som väldigt naturligt låter sina olika karaktärer och intriger sammanstråla och bilda vad som några avsnitt in blir ett otroligt spännande narrativ. Ett narrativ där insatserna eskalerar utan att det någonsin känns överdrivet eller som att manusförfattarna vill slänga in en twist bara för att hålla kvar tittaren genom en plötslig överraskning. Det börjar som en verklighetsförankrad historia och även om premisserna förändras över tid slutar den också så.

Ska vi prata om Snabba Cash som en ren gangsterserie är den nästan felfri. Visserligen är några av de mindre karaktärerna något tvådimensionella och åtminstone 90% av dessa karaktärers dialog består av upprepade svordomar, och Tim bidrar absolut inte med någonting. Rättare sagt: ingenting annat än att vara ett övertydligt budskap om hur gängkriminaliteten förnyar och sprider sig med enkelhet och hur hopplöst förortslivet är så länge det kan fortsätta (det hjälper inte heller att Alariks skådespel aldrig sträcker sig bortom att då och då höja rösten lite). Huvudspelarna har däremot alla ett djup till sig som gör att man som tittare bryr sig som deras livsöden och vad som komma skall. Till och med den tydligt kodade skurken Ravy har ett sympatiskt drag som gör honom svår att avsky helt och hållet. Mellan karaktärsstunderna förekommer också något intensiv action här och där för att höja tempot och skaka om lite i status quo, när karaktärerna skrikit mot varandra nog länge. På det stora hela har seriens gängsida bra balans mellan karaktärsbyggande stunder och ren action som ger en både klar som underhållande bild av Stockholms gängkriminalitet, inte helt olikt till exempel hur Fernando Meirelles och Kátia Lund skildrade favelalivet i Guds Stad.

Tyvärr räcker de sex avsnitten inte riktigt till för att fylla ut businessidan av handlingen till en speciellt tillfredsställande helhet. Det är tydligt att serieskaparna sett Wolf of Wall Street som inspiration för Thomas Storm och hans företag, men det hela blir väldigt uddlöst när allting görs så diffust och snudd på ofärdigt. Mest ger han order till Leya om att göra saker, men det är väldigt lite som direkt har någon plats i handlingen eller känns som att det överhuvudtaget spelar roll. Skattefiffel förekommer såklart för att visa att brott sker även på den här nivån, men det görs till en grej i kanske en halv minut och sedan tas det inte upp igen. Det hade behövts mer tid för att riktigt göra parallellerna mellan det här på pappret lagliga och det gängkriminella något starkare, för även om de påverkar varandra är den ena delen tveklöst bättre och djupare skildrad än den andra. Det är aldrig ens helt klart vad Leyas företag gör och serien får det att verka i början som att det är något slags bedrägeri. Först sent in i säsongen blev jag säker på motsatsen när Leya reagerar mycket (och något okarakteristiskt sett till vad hon varit villig att göra i tidigare avsnitt) negativt när hon får reda på Thomas skattefiffel.

Trots att Snabba cash kan kännas som att kanske för mycket research lagts på en sida till bekostnad av den andra, så fungerar den ändå väl som helhet, mycket tack vare att så mycket fokus ligger på Leya och Salim vars karaktärer båda är så lätta att ta till sig, och som över säsongens gång bygger upp en väldigt intressant relation till varandra. Kanske har de båda lite motsägelsefull moral när det passar handlingen, men Evin Ahmad och Alexander Abdallah är så bra i sina roller att det nästan inte spelar någon roll. Som tittare bryr jag mig om vad som händer dem, och som resultat av detta blir också Snabba cash andra halva olidligt spännande (jag pratar ”slutet på första säsongen av True Detective”-spännande) och snudd på omöjlig att ta en paus från.

Med sitt strålande tempo, täta intriger, intressanta karaktärer och otaliga konflikter från alla håll är Snabba cash ett kanske mer underhållande samhällsporträtt än någonting som vill förmedla ett viktigt budskap om vad som pågår ute på gatan, men det är egentligen inte ett problem när det är så underhållande som det faktiskt är. Från den otroliga introsekvensen (ackompanjerad av Försent med Greekazo, 1.Cuz och Yei Gonzalez) till det kalla slutet finns, bortom Tim, knappt en enda död sekund och även om inte allting riktigt är så välskrivet som man kunnat hoppas på, är den en triumf bland svenska thrillers i modern tid. Dessutom lever den verkligen upp till sitt namn. Pengar hinner flera gånger färdas med hög hastighet.