No Thank You
Little Simz
7
“Name one time where I didn’t deliver”. Den utmaningen skickar Little Simz ut på den triumferande höjdpunkten Gorilla från nya albumet No Thank You. Och visst, om man bortser från ett par klumpiga och råa mixtapes tidigt i karriären är det svårt att hitta felsteg i den brittiska rapparens karriär. Även på de tidiga plattorna lät hon dock lika säker i sitt spottande som hon gör idag, och trots att allt annat i musiken har utvecklats enormt är det fortfarande rader och flows det handlar om när vi pratar om Little Simz. Det finns helt enkelt väldigt få rappare som bemästrar micken på samma nivå, och vi får vidare bevis för den saken på nya albumet No Thank You.
På de två senaste albumen har Little Simz etablerat ett kreativt samarbete med producenten Inflo som fortsätter bära frukt här. Det gångna året har Inflo släppt hela sex album med sitt egna projekt Sault, men han finner ändå tid att stå bakom spakarna på varenda spår på No Thank You – när Little Simz ringer så svarar man uppenbarligen. Tack vare att detta är den tredje gången de två virtuoserna gör ett helt album ihop finns det en viss bekväm kontinuitet, speciellt från parets senaste opus, 2021s hyllade Sometimes I Might Be Introvert. De två albumen har många likheter – likt den förra plattan tonsätts No Thank You ofta av grandiosa stråkar, körer och blåsinstrument, med starka texter som kretsar kring jaget: självförtroende, självtvivel, självhat och allt däremellan.
Trots dessa tunga ämnen är albumet lekfullt, åtminstone till en början. Little Simz har tidigare rappat glatt om TV-spel som Crash Bandicoot och Mortal Kombat, och på spåret No Merci känns det som att hon själv har hoppat in i skärmen. Beatet låter som soundtracket till ett gammalt nintendo-spel, med 8-bit-syntar och stråkar passande för en uppgörelse med den sista bossen. Bossen som Simz tar sig an är densamma som vanligt – en hal musikindustri hon aldrig känt sig hemma i, en omvärld som gör allt för att skaka hennes självförtroende. Just intrycket att No Thank You sätter Simz i en heroisk roll är återkommande, och det är lätt att heja på henne. Den tidigare nämnda Gorilla låter trumpetfanfarer värdiga en superhjälte mingla med ett jazzigt gung som delar en hel del DNA med A Tribe Called Quests tidiga verk. Resultatet är en av årets bästa hiphoplåtar.
För det mesta rör sig dock No Thank You i betydligt mörkare territorium, och albumets emotionella klimax kommer i triaden X, Heart on Fire, och Broken. Det förstnämnda spåret är ett kraftfullt stridsrop mot koloniala mentaliteter, tonsatt till övermäktiga toner av gospelkör och handtrummor. Med den efterföljande Heart on Fire sätter Simz sitt eget fingeravtryck på det kanske mest klassiska ämnet att rappa om: en filmisk berättelse om tiden innan framgången, kampen för att ta sig upp, och hur genombrottet förändrade allt. Den sju minuter långa Broken är albumets absoluta mittpunkt, där Simz med en oerhörd precision och känsla dissekerar smärtan och självtvivlet som kommer med att växa upp som andra generationens invandrare i ett land som inte respekterar en. Tillsammans utgör dessa tre låtar en total urladdning på alla fronter, där albumet till slut når ett genombrott som ger vika för en mer avskalad avslutning.
Det är ett förståeligt beslut att avsluta resan i ett lugnare territorium efter att ha rört sig över en musikalisk passage som låter som Mount Everest. Med det sagt är Sideways och Who Even Cares märkbart svagare spår jämfört med resten av albumet. Who Even Cares är grumlig neo-soul där Simz gör ett halvhjärtat försök att sjunga, och det landar inte väl. Sideways å andra sidan känns överflödig och malplacerad. Albumets flow hade varit mer tillfredsställande om dessa spår hade klippts till förmån för att låta outrospåret Control stå ensamt mot slutet – en rörande pianoballad där Simz låter sig själv prata om romantisk kärlek bra mycket mer än hon brukar.
No Thank You känns som en logisk uppföljare till Sometimes I Might Be Introvert, och trots att albumet inte riktigt når föregångarens skyhöga toppar ska vi alla vara tacksamma för att vi får bevittna en rappare som Little Simz i hennes bästa år. Kanske, kanske kom album of the year-listorna lite för tidigt?
.
