if i could make it go quiet
girl in red
8
Det norska indiepop-fenomenet Marie Ulven, som går under artistnamnet girl in red, gjorde tidigt ett avtryck med sina bedroom-poplåtar om queera romanser och mental ohälsa. Hon är uppväxt i Horten, Norge, och har på sina 22 år lyckats förtrolla en hel generation ungdomar med sitt låtskrivande. Projektet girl in red fick sitt namn av en förälskelse hon hade i sina tonår, berättar hon för Paper Magazine. Hon beskriver den filmiska stunden när hon på en festival letade efter sin bästa vän, som hon då var kär i, och såg henne träda fram i publikhavet iklädd en klarröd tröja. De dejtade aldrig men några månader senare köpte Ulven en egen röd tröja och klev in i rollen som girl in red år 2017. Hon är numera en queer ikon som med sin musik har haft en stor påverkan på hbtq-communityt, och nu släpper hon sitt debutalbum.
Under sin karriär har hon släppt en rad EP:s och singlar, låtar som i wanna be your girlfriend och we fell in love in october som slog igenom hårt redan när de först släpptes på Soundcloud. if i could make it go quiet är hennes första album. I en intervju med BBC berättar hon att hennes musik är fri från genrer och att hon är öppen för allt i sitt skapande.
Albumet if i could make it go quiet har ett alternativt sound där ljudbilden består av lo-fi pop med indiekänsla och börjar med den tidigare släppta singeln Serotonin. Med frustrerad, passionerad ton berättar hon om impulser för att öka serotoninnivån i kroppen, vad hon vänder sig till när kroppen har brist på lyckohormoner. Temat mental ohälsa introduceras redan här, jagandet efter kickar när verkligheten känns otillräcklig. Produktionen består av vibrerande bas och elgitarr inspelad av Finneas O’connell. Låten avslutas med ett stycke på norska, ett tillägg som gör låten väldigt personlig.
Spåret som följer Serotonin är hårt och ilsket. På Did You Come? sjunger hon om avundsjuka och hetsen att komma under sex. ”Did you come? / How many times? / Tell the truth / Wait never mind”. Det låter som att hon spottar ut orden hon sjunger, vreden smittar av sig och hörs även i produktionen. I Body And Mind får vi höra en annan sida av Ulvens musicerande: sången är mer varierad och soulig. Låten ligger på en grund av lunkande trummor, och något som följer med i även denna låt är den hårda synten som går att höra på flera av albumets låtar. Det är väldigt skickligt hur text och musik har samma känsla och attityd i hennes låtar. Hon sjunger inte bara orden, utan spelar dem också.
Den fjärde låten hornylovesickmess börjar med en vandrande pianoslinga, det finns en stegrande uppbyggnad i låten som höjer pulsen. Över den atmosfäriska ljudbilden sjunger Ulven om det osunda i att förlita sig på någon annan, göra slut och sedan ångra sig. Titeln är kaxig, som flera av albumets titlar. girl in red är så bestämd i sin musik att hon troligtvis skulle kunna döpa en låt eller sjunga om vad som helst och lyssnarna skulle ändå köpa det. ” I know i don’t want to / Be the one that you run to / When you got nowhere else to go / When you need some love” sjunger hon i låten midnight love, som verkligen låter som midnatt – det finns en ekande tystnad bakom orden. Man kan känna de sömndruckna ögonen efter att ha legat vaken på nätterna och tänkt på personen man inte har. Att låta sig utnyttjas av någon då lite är bättre än inget när någon är ens allt. Ljudet är mjukt och omslutande: midnight love är en låt man vill lyssna på med hög volym och låta den svälja hela ens väsen. Det finns en underliggande sorgsenhet, hon känns utmattad efter ha gett sitt allt till en som inte tar emot det.
Texterna på albumet är väldigt bärande, relaterbara känslor beskrivs med en fingertoppskänsla. Rue, låt 7 i ordningen, kan vara albumets bästa låt, full av vemod och bitterljuv smärta. Spåret är mörkt och handlar om eskapism, i en intervju med Out Now Magazine berättar Ulven att hon skrev den till personer i hennes närhet som har blivit påverkade av hennes mentala ohälsa. Titeln Rue är inspirerad av karaktären Rue i HBO:s hitserie Euphoria, hon känner igen sig i karaktären; i behovet att rymma från sig själv och skulden i att låta ens egna besvär gå ut över andra.
I kontrast till låten innan lyfter den poppiga Apartment 42 inte alls lika högt. Den fastnar inte och blir ganska intetsägande. Även här sjunger Ulven om sitt inre, hur skrämmande det är att aldrig kunna springa ifrån sig själv. Titeln på albumets nästa låt består bara av en punkt, vilket speglar enkelheten i låten. Frasen “Honey i’m not doing so well” upprepas, vilket blir starkt i kontrast med titeln: Det går inte att sätta namn på varken låten eller känslan, den bara är. Även denna låt känns dock inte lika stark som resten av albumet, den lyssnas bäst på i helhet med albumet men ensam står den inte riktigt på egna ben.
if i could make it go quiet avslutas med låtarna I’ll Call You Mine och den instrumentala låten it would feel like this. I’ll Call You Mine slår verkligen till inombords efter bryggan där hon sjunger från botten av lungorna; “Show me that you really care / That you’re really here / Show that me that you’re gonna stay on my worst day”. Låten är repetitiv och blir efter några lyssningar tjatig men känslorna, som i de flesta av hennes låtar, förs över på lyssnaren. Att albumet får avslutas med it would feel like this var ett bra beslut, det blir som en andningspaus. Eftertexterna efter en bra film då man dröjer kvar i biosalongen för att samla sina tankar. Här hör vi stråkar och klaviatur, och att stycket heter it would feel like this får lyssnaren och tänka: “vad skulle kännas såhär?” Vilket öppnar för en egen tolkning av låten.
if i could make it go quiet är ett lovande debutalbum med flera guldkorn. girl in red levererar så mycket originella kärlekslåtar att sjunga ut sitt hjärta till. Det har funnits ett glapp i kärleksgenren när det kommer till låtar om queer kärlek – girl in red hjälper till att fylla det. Ulven levererar låtar om allt som berör kärlek, sex, sorg, saknad, ilska, passion. Något för alla. Namnet på albumet belyser också psykisk ohälsa vilket, som tidigare nämnt, är ett bärande tema för albumet. Tanken på att kunna få det inre att bli tyst fångar det hela; om man bara lyckades tysta ångesten, oron, sorgen, hjärnspökena som sätter galler för en själv. girl in red har lyckats skapa något otroligt vackert av det som tynger henne mest.
