I och med att Zara Larsson bara för några veckor sedan annonserade att det nya albumet Venus kommer i februari var det en skräll när hon någon vecka senare även meddelade att jul-EP:n Honor The Light var på väg. En nästan lika positiv överraskning som att den första snön fortfarande inte blivit till slask.
Zara inleder EP:n med den helt nyskrivna Memory Lane, som oklart nog inte är en jullåt. Med tanke på att låten, bortsett från raden “It’s mostly grey in Stockholm city”, inte anspelar på säsongen över huvud taget är det ganska troligt att det var ett spår som ratades från det kommande albumet. I en intervju nämner hon att Venus inte består av lika renodlade poplåtar, som förra albumet Poster Girl gjorde, vilket förklarar varför Memory Lane lämnades utanför – inte för att låten är sämre för det. Det är snarare ett välkommet avbrott både från julmusikshysterin och hennes senaste högenergiska släpp, det var längesen Zara Larsson lät så obrydd om att prestera och jaga höga topplisteplaceringar. Produktionen består av ett tungt beat, upphackat hummande och kyliga elgitarrer, samtidigt som den på något abstrakt sätt tittar tillbaka på musiken som hon släppte pre-Lush Life.
Den relativt okända julsången Winter Night av Sara Bareilles och Ingrid Michaelson är också en välkommen överraskning. Svävande stämmor, skiftande taktarter och en hypnotisk gitarrslinga kompar Zara Larssons avspända sång. Silent Night har också fått sig ett modernt lyft; Det märks att hon försöker hålla sig trogen till originalets stillsamhet, men det är lite tråkigt att man får exakt vad man förväntar sig här.
På förhand lät en cover på Tänd Ett Ljus som en hemsk feberdröm, men Larsson mjölkar skiten ur en av de mest uttjatade svenska jullåtarna på det bästa av sätt – både på engelska och svenska. A capella-stämmorna är utbytta mot en riktigt snygg och lekfull elgitarrproduktion som för tankarna till Michael Jacksons Black or White. För en som fullständigt föraktar originalet har Zara lyckats med det omöjliga och gjort låten lyssningsbar – till och med njutbar. Hon avslutar med Sankta Lucia, som tyvärr är EP:ns stora besvikelse. Produktionen är extremt intetsägande, och innan du vet ordet av är spåret slut. En våt dröm hade ju varit om den låten fick sig ett riktigt arrangemang där Larsson kör alla stämmor, alternativt om hon bara utgått från melodin och gjort låten till en riktigt popdänga likt Tänd Ett Ljus.
Honor The Light är ett paket med snyggt uppdaterade julklassiker, men det märks att Larsson inte tar ut svängarna allt för mycket och hedrar jullåtarna för att slippa riskera att skända dem. Förhoppningsvis finns det mer krut att ta av på det kommande albumsläppet.
