Recension: Elitskolan

Det skulle ta fem säsonger för min guilty pleasure-serie number one att helt tappa sin stuns. Under de senaste åren har jag följt det spanska tonårsdramat Elite (På svenska: Elitskolan), men när jag tittade på den nya säsongen kom jag på mig själv med att spola framåt flera gånger. 

Jag brydde mig knappt om hur säsongen skulle sluta. Nu har jag insett att Elitskolan tyvärr har blivit det nya Riverdale – en urvattnad serie som inte handlar om någonting. 

Jag hade precis flyttat till Barcelona när första säsongen släpptes. Jag var ensam, hatade mitt jobb och bodde i ett kollektiv med fyra 30-plussare som jag inte hade något gemensamt med. Varje kväll sipprade weed-rök från vardagsrummet in genom springan under dörren till mitt rum. Det var då Elitskolan blev min tillflyktsort som jag fastnade för direkt. 

High school-dramat handlar om vardagen på Madrids mest exklusiva gymnasieskola Las Encinas. Lite som ett spanskt Young Royals, eller snarare som den senaste “rich woke” Gossip Girl-säsongen på HBO. Eleverna på Las Encinas är barn till föräldrar som utgör den ekonomiska och kulturella eliten i Spanien. Trots att manuset är värdelöst och ploten förutsägbar, har regissören José Padilha alltid lyckats framhäva sånt som skaver på riktigt. Han har lyckats vrida och vända på teman som sällan lyfts fram inom ungdomskulturen. Åtminstone inte i de kommersiellt gångbara Netflix-serierna. 

Å ena sidan belyser serien de mest tidlösa av teman – som kärlek, avund och sorg. Å andra sidan lyfter den på locket till både tabubelagda, hemska och tankeväckande frågor – som polyamori, hiv, gängkriminalitet, incest, människohandel och hijabförbud. Allt detta har paketerats i en polerad lyxtillvaro “där ingenting är som det egentligen verkar” och hela den där grejen. 

Sen finns det ytterligare en detalj (Läs: huvudstory): Någon mördas i varje säsong. Därför har serien av kritiker tidigare kallats för ett “thriller teen drama”. Men fem säsonger in har de flesta karaktärerna som varit involverade i alla mord gått vidare. Och det har även jag gjort. 

Mycket har hänt sedan jag först förälskade mig i Elitskolan. Jag befinner mig inte längre tusentals mil från mina vänner, jag älskar mitt jobb och har nyligen köpt en otrolig lägenhet med balkong i söderläge (som är helt ok att röka på). Kanske beror min sinande kärlek på något så banalt som att jag har vuxit upp? Kanske är jag inte längre i behov av någon tillflyktsort? (Okej, inser direkt att jag har fel på den punkten. MVH besatt av nya Kardashian-säsongen). 

Den nya säsongen av Elitskolan handlar likt tidigare säsonger om jätterika och jättesnygga personer med problem, men det som skaver står inte längre i centrum. De flesta problem som karaktärerna drabbas av är oftas helt ointressanta – och har de intressanta problem är de oftast helt orimliga.

Som triangeldramat en av huvudkaraktärerna Patrick (Manu Rios) har trasslat in sig. 

För att förklara kortfattat: 

Patrick är gay. Den snygga heterokillen Ivan (André Lamoglia) börjar i skolan. Snabbt inser Ivan att han är dödsförälskad i Patrick och de börjar ligga, men Ivan är fortfarande “typ straight” enligt honom själv. Ivans pappa Cruz (Carloto Cotta) är ett världskänt fotbollsproffs. Nu, efter 20 år i garderoben, får Patrick pappan att bejaka sin förträngda sexualitet och de inleder ett sexuellt förhållande. Och när allt till slut kommer upp till ytan blir de… arga på varandra.

Min första reaktion var: Kom igen?! Ett mindre rafflande triangeldrama är svårt att hitta. Det här går inte att likna med något annat än dålig fanfiction. För det första är det en situation som absolut ingen kan relatera till, vilket man så klart inte alltid behöver göra. Men det måste ju åtminstone finnas någon mening eller djupare tanke bakom ett så till synnes ytligt och orealistiskt triangeldrama. Enda skälet till att denna subplot finns med är för att försöka hetta upp en redan snustorr storyline.

Tidigare säsonger har haft åtminstone ett par subplots om karaktärernas kärlekstrubbel där svidande samhällskritik eller eftertänksam symbolik har varit en självklar del av storyn. Som i säsong två där relationen mellan Guzmán (Miguel Bernardeau) och Nadia (Mina El Hammani) skildrar hur religion, hedersförtryck och kulturella skillnader kan stå i vägen för kärleken. Eller i säsong tre när Omars (Omar Ayuso) pojkvän Ander (Arón Piper) plötsligt får leukemi. Där lyfts frågan om hur rädslan för att gå bort kan påverkar kärleken och vilka begär som finns hos en ung person som inte är redo att dö.

Av dessa fyra karaktärer är det bara Omar som fortfarande är kvar. Ungefär hälften av den ursprungliga casten har bytts ut av spanska Tiktok-kändisar och latinamerikanska f.d. Disney-stjärnor. Som Valentina Zanere som spelar Isadora, en av de nya karaktärerna.

Isadora hade kunnat bli säsongens räddning. Hon är en självutnämnd diva med flera miljoner följare på Instagram. Hon är nattklubbsdrottningen som åker privatjet till Ibiza för att dj:a på de största klubbarna. Men hon är också en förövare – och ett offer. Hon blir så besatt av karaktären Philippe (Pol Granch) att hon både göder hans drogmissbruk samtidigt som hon försöker bagatellisera de våldtäkter han har begått. I slutet av säsongen tar det hela ytterligare en mörk vändning när hon själv blir utsatt för ett övergrepp, vilket gör att hennes självbild ställs på ända. 

“Jag är inte en person som blir utsatt för övergrepp”, menar hon. 

Isadoras berättelse får oförskämt lite utrymme i serien. Övergreppet hon utsätts för har liksom bara kastats in och sedan glömts bort. Detta till förmån för triangeldramat och den extremt tråkiga relationen mellan Samuel (Itzan Escamilla) och Ari (Carla Diaz). (Ett straight par som är otrogna trots att de är så himla kära i varandra. Snark!)

Att följa serier om rika människor som mår dåligt är fortfarande det bästa jag vet, men här går min gräns. Det finns många serier som har fått leva vidare alldeles för länge. Och på Netflixs kyrkogård för orginalserier ekar det väldigt tomt. Tiden är inne för Elitskolan att fylla ut en bit av det tomrummet. 

Netflix har dock bekräftat att en sjätte säsong är på väg. I vanliga fall skulle jag längta ihjäl mig. 

Istället slutar Elitskolan vara min go to-serie precis här och nu.