”En sprakande upplevelse i high-fantasymiljö”

Dungeons & Dragons: Honor Among Thieves är en komedipackad berättelse med en imponerande ensemble kändisar.

Med en budget på $150 miljoner och produktion av Paramount Pictures är det inte förvånande att filmen har samlat på sig namn som Sophia Lillis, Chris Pine, Hugh Grant, Michelle Rodriguez med mera i huvudrollerna. Filmen kommer i en tid där bordsrollspelet Dungeons & Dragons är populärare än någonsin, ett faktum jag har skrivit om tidigare både här och i min recension av The Legend of Vox Machina. Med den förutsättningen krävs det inte mycket för en finansiell succé. Men är filmen värd att se?

Visuellt är det en sprakande upplevelse i high-fantasymiljö men med något unikt över det hela. Vi ser panopticon-fängelser i frusna landskap, magiska kolosseum-inspirerade arenor i medelhavsklimat, och storslagna hängande ruiner redo att falla ner i lavasjöar. Färgerna är starka, och det finns något drömlikt och avslappnat som passar den komiska tonen i handlingen.

I grunden är det heistfilm full av klichéer. För en gångs skull är dock klichéerna underhållande. Antagligen ligger underhållningen i referenserna till de typiska rollspelsschablonerna som spelare själva upplever hemma, vare sig det handlar om en ondskefull trollkarl som försöker skapa en krigshär av döda, eller om det är den övermodiga paladinen som strutsar omkring felfritt. Likt The Legend of Vox Machina är känslan att det är filmsättning av ett spel manusförfattarna själva har upplevt, fast i mer familjevänlig tappning.

Till skillnad från ett riktigt D&D-spel är berättelsen väldigt förutsägbar. Humorn är också lite torr ibland och, i alla fall i dialogen, inte särskilt självmedveten. Ett och annat skämt om hur vissa situationer känns lägligt konstruerade av högre makter (Dungeon Mastern) hade exempelvis passat. Det betyder inte att filmen inte får en att skratta, men snarare att Paramount lutar mer mot att locka en bred publik snarare än enbart hardcore D&D-spelare. Det är en helt förståelig strategi. Jag skulle inte överraskas om detta blir den första filmen i en längre serie. Min gissning är att framtida filmer kan komma att bli lite ”nördigare” i tonen i takt med att fler i publiken får för sig att testköra D&D när de kommer hem. Kort och gott är filmen inte ett mästerverk, men ändå förvånansvärt rolig och värd att se.