Dips säsong 2
Då är det äntligen dags för den nya säsongen av Dips! Som vi har väntat! För alla som är nyinvigda handlar serien om de nyantagna studenterna Fanny och Jens på Dippen, Utrikesdepartementets (UD) diplomatprogram. Det är Marie Agerhäll som är regissör och som även spelar den ganska inkompetenta men roliga Mimmi, handledare för Fanny och Jens.
Denna humorserie är dock allt annat än vad man tror Dippen är på riktigt. UDs diplomatprogram är i verkligheten otroligt eftertraktat, och av de hundratals som söker in varje år är det knappt 20 som blir antagna. Dessa 20 går då två år av ett utbildningsprogram för att sedan få utpostering i utlandet som diplomat. Här är det bara crème de la crème som lyckas, de som är de mest allmänbildade, charmiga, kompetenta och sakkunniga inom internationell politik.
Men Dips visar en helt annan sida. Istället får man följa de tre (inkompetenta) musketörerna i deras många, många klumpiga misstag som riskerar både Sveriges säkerhet och det internationella anståendet. Programmet påminner något om andra humorserier som t.ex. (älskade) VEEP och Arrested Development. Men olikt de programmen finns det inte riktigt någon som faktiskt är “den smarta”. Istället är detta en kommentar på det faktum att UD påstås ha en hög grad av nepotism vilket leder till att diplomatsonen Jens och adelsbarnet Mimmi har en självklar, men kanske inte superbra, plats på Dippen. Sen har vi ju vår kära Fanny, den otroligt kunniga, men helt socialt inkompetenta pluggisen som också lyckats ta sig in och som bara är där för hennes brinnande passion för politik.
Detta är alltså premissen för serien – och för första säsongen. I andra säsongen har vi redan bekantat oss med karaktärerna, vi känner igen dem, vi älskar att skratta åt dem och vi ser fram emot deras klumpiga och ibland rakt ut idiotiska sätt att arbeta. Stolpskotten Fanny och Jens (och Mimmi) är återigen igång med att göra fel och sedan lyckas lösa situationen på mirakulösa sätt. Bara första avsnittet består av att en felkörning i Afghanistan får dem kidnappade av Talibaner som de av misstag lyckas både rymma från och vars ledare de mördar – något som USA (såklart) hyllar med honnörsmedaljer när de till slut släntrar in på UDs kontor i Stockholm. Fanny, Mimmi och Jens påhitt har dock bara börjat.
Vidare får vi följa Jens förfall från rikt diplomatbarn till rent av snodd på biståndspengar, Mimmi som ändå försöker väldigt hårt för att inte göra vissa misstag (eller tappa bort en viss korean) och Fanny som äntligen lärt sig köra bil.
Andra säsongen innehåller samma sort av misstag och påhitt som första, men något grövre och med fler kukskämt inblandade. Samtidigt är det något som inte riktigt sitter lika klockrent som det gjorde just första säsongen.
Första säsongen var verkligen otroligt rolig, sevärd och smart. Andra säsongen håller tyvärr inte samma mått. Det som egentligen fattas är någon form av utveckling. Det känns inte bara som att berättelsen har fastnat utan även som att karaktärerna inte har någon karaktärsutveckling alls. Istället får vi se fler aktörer vara medverkande, såsom SIDA (Sveriges biståndsmyndighet), SÄPO (Säkerhetspolisen) och utrikesministern. Vilket såklart är roligt att se, för den diplomatiska världen är ju ändå en som jag ser mig själv hamna i väldigt snart. Men serien vinner inte så mycket på att ha fler aktörer, när huvudpersonerna hamnar i kläm.
Så blir det ju som så ofta, när förväntningarna på något blir för höga. Jag hoppas ändå att det kommer en till säsong, en som kanske är mer utvecklad med en tydligare berättelse, så man kan få följa utvecklingen av Fanny, Mimmi och Jens i deras arbete från att vara studenter på Dippen till att de blir utplacerade på olika håll, eller samma. Det känns som en tredje säsong skulle kunna sätta det som fattas i just säsong två på plats, och jag kan ju ändå inte låta bli att skratta åt Jens idiotiska anföranden då och då.
