Barbie är trots Greta Gerwigs regi en propagandafilm

När det först kom ut att en Barbie-film höll på att produceras var jag skeptisk. När det blev klart att Greta Gerwig (Little Women, Lady Bird) skulle regissera blev jag nyfiken. När teasertrailern med referensen till Kubricks 2001: A Space Odyssey lanserades var jag såld. Det var en alldeles för udda kombo för att inte analyseras, och det var jag med all säkerhet inte ensam om.

Mycket riktigt är den som ett meta-smörgåsbord som får publiken att skratta högt. Det är också en till ytan självmedveten film som försöker vara feministisk. Dock lämnar jag biografen med en känsla av att Mattel, leksakstillverkaren bakom Barbie, lyckats med ett PR-trick värdig Don Draper i Mad Men. Den till synes post-moderna berättelsen är precis det image lyft som företaget behöver för att sälja in Barbie till ännu en generation. Föräldrar och framtida föräldrar lämnar nu biografen med Barbie nyinbäddat i hjärnan som ett roligt och ”woke” varumärke – utan att de egentligen gjort någon banbrytande förändring.

”Det blir en lite skolbarnsaktig nivå på det som parningen Barbie + Gerwig såg ut att lova”

Med 100 miljoner dollar i budget är det inte förvånande att det visuella varit viktigt. Det är starka plastfärger i Barbies värld med modeller av alla olika hus, möbler, bilar, och kläder genom tiderna. Med dubbel-Oscarsbelönade Jacqueline Durran på kostymerna var det omöjligt att det skulle gå fel. Foto står Rodrigo Prieto (The Wolf of Wall Street, Babel) för. Det finns inget särskilt utmärkande i hans stil som spontant återfinns i de nämnda filmerna förutom möjligen en förkärlek för saturerade färger och starka kontraster. Musiken har produktionen inte heller sparat in på. Förutom Dua Lipa ingår också specialskriven musik av bland andra Billie Eilish och Tame Impala. I denna fantasivärld (likt ”en stad i Sverige” som Will Ferells karaktär uttrycker det) blir det en hel del musikaliska inslag med avancerade koreografiska uppsättningar. Ett faktum som påminner publiken att det här trots allt är en komedi.

”Någonstans i en skyskrapa skålar PR män till deras genidrag”

Men håller berättelsen? Här tror jag att det går delade meningar bland kritikerna. I grunden handlar filmen om att bli vuxen (och mor) – att lämna Barbies fantasivärld och ta in verkligheten – och döden. Men det är också en film som försöker vara ”woke” utan att riktigt positionera sig bortom det som alla internaliserat. Kvinnor sätts mot män, det maskulina mot det feminina, könsmaktsordningen spegelvänds, men utan att ifrågasätta könskodningen i sig. Det blir en lite skolbarnsaktig nivå på det som parningen Barbie + Gerwig såg ut att lova. Mattel vill sälja fler dockor och det är därför inte överraskande att de inte vill tänja på gränserna. Time rapporterade om hur Mattels exekutiva producent var med och styrde under produktionen. I en intervju ska han ha sagt att det “inte är en feministisk film”. Deras mål var antagligen att uppdatera Barbies varumärke till en värdestandard som nästintill alla i välden kan hålla med om 2023. Tanken var inte att könskodningen av objekt och subjekt skulle komma på fråga. Det närmaste de kommer till det är när Barbie (Margot Robbie) säger till Ken (Ryan Gosling) att ”du är inte dina saker…”. Filmen var som sagt inte gjord för akademiker. Men den är inte heller en barnfilm. De flesta skämten är kontextuellt väldigt vuxna. Det samma gäller till exempel referenserna till flera filmer som kräver en viss mognad.

När eftertexterna börjar rulla lämnas också en del obesvarade frågor om karaktärerna. En del karaktärer förblir outvecklade. De lämnas för att aldrig ses igen, och det blir därför inte heller klart vad deras funktion i handlingen är. Berättelsen ser bättre ut än vad den egentligen är för att publiken bombarderas med meta-referenser som skickar sinnet i andra riktningar.

Barbie är inte lika avantgarde som den utlovade. Är den rolig? Ja, det måste jag ändå medge. Men det är inget mästerverk. Någonstans i en skyskrapa skålar PR män till deras genidrag. Med den marknadsföringssuccé inför premiären som ändå har varit är de på väg att tjäna tillbaka sina pengar i dubbel takt, och om inget annat katastrofalt händer kommer Barbie fortsätta att vara den bästsäljande dockan i flera år – till våra plånböckers bekostnad.