Back in päls
Vit Päls
8
Det malmöbaserade indiepopbandet Vit Päls spelade sin sista spelning 2014 på Popaganda i Stockholm, och det verkade som att gruppen klädde av sig pälsen för gott. Efter 10 år av älskade album som Det har varit ett sjukt år och Ägd var bandets avsked en sorg, då de tagit sig an svensk indiepop på ett alldeles eget sätt, med sina levande texter och lekfulla toner. Efter flera års tystnad började det plötsligt släppas singlar ur det tydliga tomrummet bandet lämnat efter sig, först Delade en dröm från 2020 som följdes av bland annat Om inget annat skulle jag få bada två år senare. Beskedet om att sångaren och bandmedlemmen Carl Johan Lundgren skulle återuppta Vit Päls togs emot med glädje. Nu är projektet här igen, fast i en ny era, uppväckt från de döda, med det nya albumet: Back in päls.
Det är som att möta en gammal vän igen, det känns som att man aldrig sagt hejdå. Albumets första låt Woke kommentar, som är ett samarbete med Wild Ocean och Duschpalatset, känns som en lättnad. Ljudbilden är livlig och texten beskt humoristisk och diskbänksrealistisk. Det finns mycket som känns bekant, som den muntra gitarren och de lekfulla pianoslingorna tillsammans med vardagsbetraktelserna som verkligen slår till. Samma varma hemma-känsla omfamnar en till exempel under Hemsökt och Brigaden-samarbetet på låten Visste det var du. Tempot är högt och stämningen anspråkslös, det finns en närvaro och puls i texterna som målar upp även det mest banala som något värdefullt. Det är skämt på blodigt allvar, som i Dearest Sister-samarbetet C-more och sombreros, där riktningslös ICA-shopping och tomma samtal i trånga soffor känns obotligt existentiellt.
Trots att mycket känns bekant har något hos den gamla vännen ändå förändrats, det finns en ny glimt i ögat; kanske en ny frisyr? På låtarna Om inte annat skulle jag få bada och Humlorna i gräset tonsätts de nostalgiska och intima orden av Vindla String Quartets förtrollande stråkar. Många av albumets låtar, som dessa två, känns som brev som aldrig skickats. Känslorna finns i allt och alltet finns i det små, de förflutna stunderna som blir ovärderliga i efterhand. 24 februari 2022 med Brigaden klär också Vit Päls i nya accessoarer med den marsch-liknande takten och finurliga klarinetten. Det är roligt att höra hur det klassiska Vit Päls-soundet tar form i de olika samarbetena och det är beundransvärt hur Lundgren lyckas behålla samma kärna och hjärta samtidigt som man får se honom sträcka ut projektet åt nya håll.
Vissa låtar på albumet sticker ut, tydliga höjdpunkter blir till exempel På nätterna drömmer jag som skapats tillsammans med Alice Boman, Julia Ringdahl och Kavi Kwai. Den avskalade låten tar sig verkligen in under huden. Två andra höjdpunkter är utan tvekan Varje år med Wildie och den beroendeframkallande Missade tolvslaget i år tillsammans med Brigaden och Julia Rakel. En svagare punkt i albumet är balladen Skrattspegel som tyvärr känns lite trist och lätt att glömma i jämförelse med resten av albumet, men helheten består stark och slående.
Mötet avslutas efter drygt 40 minuter, och vi kramar vår gamla vän hejdå i ton till den bitterljuva Savage aura där sorg och lycka går hand i hand. Låten som gjorts tillsammans med Crying Day Care Choir blickar tillbaka på något kärt och ger samma känsla som bandets hitlåt Livet är underbart.
Musiken är spetsad med musikglädje och varje ton känns, det tekniska känns skarpare och mer genomtänkt samtidigt som albumet behåller den älskvärda, hemmagjorda känslan. Back in päls gör nästan motsatsen till att romantisera livet och vardagen, men lämnar en ändå snyftande över en ljummen kopp kaffe från Pressbyrån och någons tröja som glömts kvar efter en hemmafest. Albumet är fyllt av livets alla ljuva skavanker, och något lågmält men storslaget skapas när Vit päls nostalgiska ljudbild rullas ut i en ny era.
