R. F. Kuangs Yellowface är ett stort fuck you! till kulturvärlden
En röst som R. F. Kuangs är sällsynt. Den är en frisk fläkt i litteraturvärlden, både för att hon fångar samtiden så väl och är oemotståndligt underhållande. Varje roman hon skriver är en käftsmäll och hon träffar rätt varenda gång.
Romanen Yellowface gavs ut för ett år sedan i USA och nu kommer den efterlängtade svenska översättningen av Julia Gillberg. Det är en berättelse om två frenemies tillika författare, Athena och Julie, som försöker ta sig fram i den samtida tuffa bokbranschen.
Athena – en ung, arrogant, självupptagen, högtravande asiatisk brud – har redan börjat nå framgång medan June – en vit tjej med en normativ bakgrund – inte får samma möjligheter. June upplever att Athenas framgång beror på att hon rasifieras, medan hon själv inte får en chans för att hon är en vit tjej. Bitterheten och svartsjukan leder June in på en tvistad väg som blir alltmer gränslös ju mer man läser.
”Kuang driver med sina kritiker, med författare som exploaterar asiatiska författare och med dreven på Twitter. Hennes penna är sylvass.”
Kuang har själv skrivit att romanen är tänkt att läsas i en enda sittning och chockera.
“You’re supposed to feel sick to your stomach, and sick of everyone involved, and unsure of what to believe except that you still can’t look away.”
Att läsa denna berättelse känns exakt så. Som en tågkrasch i slow motion. Ändå fortsätter jag läsa, även när det känns smärtsamt vrickat.
Boken är väldigt meta. Kuang driver med sina kritiker, med författare som exploaterar asiatiska författare och med dreven på Twitter. Hennes penna är sylvass. Kuang skrattar i förläggarnas ansikte med den här romanen. Den är ett stort fuck you! till bokbranschen, kritikerna och läsarna för deras snäva definition av vilka berättelser som icke-vita personer representerar.
Även när icke-vita personer får gehör för sina berättelser fastnar de ofta i begränsade roller. Sällan finns det utrymme för författare att utforska mer än de berättelser som förväntas av dem. Sällan finns det möjlighet att vara en fullfjädrad person, komplicerad och mångfacetterad, som inte bara utmärks av sin hudfärg.
Det är något som både porträtteras och utmanas med karaktären Athena. Förläggarna, kritikerna och fansen försöker placera Athena i ett fack men hon vägrar att uppfylla deras förväntningar. Istället gör hon precis som hon vill, och utmanar stereotyper om östasiatiska kvinnor som milda och undergivna. Det är svårt att känna empati för Athena, även när hon är offret i berättelsen.
June försöker få sympati genom hela berättelsen. Även när hon exploaterar en rasifierad person genom att stjäla Athenas berättelse, identitet och bakgrund som sin egen lyckas hon ta på sig offerkoftan. Vilket är uppenbart gränslöst, men June lyckas ändå förvrida händelsen till sin egen fördel. Men hon slutar inte där och en slukas av viljan att slita av sig håret och skrika rakt ut.
”Kuang är övertydlig för att hon behöver vara det. Många scener bygger på hennes egen erfarenhet av förlagsbranschen.”
Till en viss utsträckning skriver R. F. Kuang lite väl övertydligt: ser du rasismen? Men det fungerar så väl som devis. Du och jag förstår att Junes handlingar är vrickade. Men räcker det för att stoppa henne? Det sjuka är att berättelsen är verklighetstrogen på många sätt. Händelser som dessa sker på riktigt.
Kuangs samtidsskildring fångar förläggarnas girighet, en tom woke-kultur som egentligen inte bryr sig om antirasism och bristen på meningsfull förändring inom kulturvärlden. Kuang är övertydlig för att hon behöver vara det. Många scener bygger på hennes egen erfarenhet av förlagsbranschen. Att subtilt porträttera rasism gör ingenting för att utmana den.
Varje verk av R. F. Kuang är ett underverk. Även denna är en bladvändare. Första gången jag läste Yellowface var precis när den kom ut på engelska. Att återvända till den nu i svensk översättning kändes lika uppslukande. Än finns det fler lager att utforska i en tredje, fjärde eller femte läsning, och diskussioner att tas.
