PREMIÄR:
Clue – Tail Whip
Har du ingen aning om vart du är på väg i livet? Lugn, bara lugn. Du är inte ensam. På singeln Clue sätter Tail Whip ord på känslan som uppstår när man inser att framtiden mest består av frågetecken och att vägen kanske innehåller fler svängar än man trott.
Clue är ett av spåren från Tail Whips kommande debutalbum Temporarily Down, som släpps senare i höst. Men redan nu kan du smyglyssna på låten här på KULT, och kanske hitta lite stöd i livskrisen. Vi har också passat på att ställa några frågor till Isak Åslund, som står bakom Tail Whip!
Berätta lite om Clue! Hur kom låten till?
– Jag hade hoppat av en utbildning i Göteborg och flyttade in i någon gubbes sommarstuga utanför Stockholm en vinter. Längst uppe på ett berg med utsikt över skärgården värmde jag mig med min dator som element. Min ständigt pågående livskris hade gjort sig påmind och det var första gången på länge jag bodde relativt isolerat. Vilket är skönt, för bägge delarna underlättar när en vill skriksjunga sent på nätterna. En tanke som återkommer för mig är känslan av att skapa sig själv på nytt och att sen falla på nytt, i en evighetens förgänglighet. Att i kontakten med andra människor också alltid förväntas säga “jag trivs jättebra, nu är allt toppen” när jag egentligen inte har en jävla aning och det inte alls känns så vidare jättebra. Detta blev egentligen grunden för hela albumet, och Clue var första låten jag skrev till det. Strax efter jag skrivit den kom min vän på besök. Fick sjukt mycket hjälp av honom att slutföra låten och den hade inte varit detsamma utan honom så det ska också nämnas.
Snart släpper du ditt debutalbum. Hur känns det?
– Det känns oumbärligt och horribelt. Men sen är lite hela poängen med albumet att det är okej att känna att saker är oumbärliga och horribla. Får ångest bara jag tänker på det, musik är fruktansvärt egentligen, läs: “jag trivs jättebra, nu är allt toppen”.
Om debutalbumet är en stor, salig familj – vilken familjemedlem är Clue?
– Clue är min sen länge döda hamster; Blixten. Han levde i en bur, åt mat, sprang i ett hjul och fortsatte framåt i sin miniatyrvärld. Min syster hade också en hamster, Nanna. Som varje dag klättrade i takgallret och på nätterna sprang i hjulet. Det känns nästan som jag såg henne göra pushups vid ett tillfälle. Det var tydligt att den tränade för att fly när den en dag även lyckats öppna burluckan och försvunnit. Blixten låg varje dag kvar i sitt lilla hamsterhus som jag minns det. Man måste tänka sig Blixten lycklig, I guess.
