Olga Myko lyser kaxigt upp Pustervik
Varför pratar inte fler om Olga Myko? Under flera år har hon skrivit och producerat låtar åt andra artister, men förra året tog hon steget in i rampljuset. Och det har gett henne stor framgång även som artist – stora scenen på Pustervik med en publik som äter upp varje ton hon tar.
Det är en relativt enkel scen, med två musiker och Myko självsäkert i mitten. Hon slänger håret över axeln, en stolt och kaxig gest. Olga Myko har kul på scen och det syns, publiken känner av hennes självförtroende och attityden smittar av sig. Under sitt dryga år som soloartist har hon endast släppt ett tiotal låtar, men hon både rör sig och sjunger som om hon har uppträtt sen barnsben. Publiken är taggad och sjunger med i låtarna, inte bara i den Tiktok-kända use me!!!!!!!, utan alla verkar ha en egen favorit. Olga själv verkar fascinerad över att så många tagit sig hit för att se just henne.
En svag vocodereffekt ligger på hennes röst, det blir en snygg, elektronisk ton på de utdragna tonlöpningarna. Luftigt, vackert och imponerande. Under Hot2Trot avslutar hon med en snygg uppvisning i röstakrobatik genom det robotaktiga filtret. De råa, utlämnande texterna passar perfekt till hennes röst och sättet hon levererar dem på. Annars är setet ganska enkelt, en stor del låter förinspelat även om det är livetrummor. Låtarna är klassiskt poppiga, men har även en fräsch, modern ton med elektroniska inslag.
När vi närmar oss slutet säger hon att hon vill se alla dansa och börjar oväntat spela Robyns Dancing On My Own, Sveriges riktiga nationalsång, till allas förtjusning. Är det lite väl mycket publikfrieri? Kanske, men vem gillar inte att dansa på just Pustervik till den låten? Den går sedan snyggt in i Who’s That Calling? och publiken vrålar med i “Go easy on my mind, motherfucker”. Det finns en enkel, relativt ytlig perfektion i Olga Mykos konsert som jag verkligen uppskattar, och jag skulle inte bli förvånad om hon spelar på en av de stora WOW-scenerna nästa år.
