OG Bella går från tvivel till tillit på nya EP:n

OG Bella blickar ut över Stockholm från en takterrass. “Sveriges Hollywood, eller hur?” säger hon med glimten i ögat. Rapparen, poeten och sångerskan från Göteborg beskriver sig själv som en nomad. Efter några år i Malmö fanns bara Stockholm kvar att utforska. Bella kom till staden i sökandet efter ett bredare musikaliskt sammanhang, men det har tagit tid att anpassa sig. 

– I Malmö är det ju många stoners och konstnärer. Det är väldigt inbjudande stämning. Ingen här i Stockholm har någonsin bjudit in mig till deras studio för att chilla, säger hon och skrattar. 

Det var i Malmö som Bellas kärlek till musiken började blomstra. Ofta får man höra från artister att musiken alltid funnits med dem i uppväxten. Så var inte riktigt fallet för Bella. Istället var poesin den första stora kärleken. När hon var liten läste hennes pappa persiska dikter till henne istället för godnattsagor. 

– Det var Hafez, Rumi, alla stora namn. Där fick jag lära mig att språk är det vassaste verktyget vi har, socialt och intellektuellt. 

En kärlek till språket och skrivandet fanns alltså med sedan barnsben. Även om hon alltid hade lyssnat på hiphop var det inte förrän Bella började fundera över framtida sysselsättningar som musiken kom in i bilden på riktigt. Hon testade att rappa en dikt på ett beat, och skickade in den till musikskolan Spinneriet i Malmö.

– Jag hamnade någonstans i livet där jag började fundera, “vad skulle jag kunna vara bra på?”. Jag gillade alltid hiphop, och sen insåg jag att hiphop är ju egentligen bara poesi på ett beat. 

På senare år har flera talanger på den svenska scenen fostrats på Spinneriet, som gjort sig känt genom utbildningar med fokus på hiphop och R&B. Josef Slunge, bland annat, som talade varmt om sin tid på Spinneriet i detta magasin. För Bella blev skolan ett startskott i hennes utveckling som musiker. 

– Det är så fint att alla har samma upplevelse av Spinneriet. Det var där jag lärde mig allt. Annars är det mycket möjligt att jag fortfarande hade hållit på med spoken word istället. 

Bella menar att hon aldrig hade några förebilder inom svensk hiphop. Istället var det främst amerikanska rappare som gick varmt i hennes hörlurar som yngre. Inspirationen att skriva på svenska kom istället från ett helt annat håll. 

– Jag ville testa om det här verkligen var min grej, och då kände jag att jag måste göra det på svenska, språket jag ändå är trygg i. Min första inspiration till att skriva på svenska var när jag hörde Kent och Jocke Bergs texter. Det var då jag verkligen fick upp ögonen för svensk musik. 

Under åren på Spinneriet lärde sig Bella producera sin egen musik, och det var där hon gjorde musiken till ett hantverk. Själv menar hon att den tekniska kunskapen om hur man gör musik också har hjälpt henne uttrycka sin egen personlighet mycket bättre i skapandet. 

”Jag har alltid varit väldigt spretig som karaktär. Ju mer jag har lagt ner mina timmar i studion, desto mer har jag kunnat integrera den spretigheten som individ i musiken”

– Jag har alltid varit väldigt spretig som karaktär. Ju mer jag har lagt ner mina timmar i studion, desto mer har jag kunnat integrera den spretigheten som individ i musiken. Att gå från att hitta “Drake type beats” på Youtube till att nu kunna integrera punk och pop och allt annat i mina produktioner. 

Livet blir alltid mer intressant när det är flerspårigt, menar Bella. Och så även musiken, kanske speciellt på den nya EP:n MELLAN TVIVEL & TILLIT. Projektets fem spår har pusslats ihop under två och ett halvt år av samarbete med den Malmöbaserade producenten Slackin Beats, som har producerat rubbet. Det var första gången Bella gjorde musik utan att någonsin sitta i samma rum som sin kollaboratör, och ibland kunde det arbetssättet bli en utmaning.

– Jag har lite av ett kontrollbehov och det är viktigt för mig att vara med och dirigera, men med det här projektet ville jag utmana mig själv genom att släppa på dom tyglarna. Det har ju också lett till en fet EP. 

Bella menar att samarbetet med Slackin funkade speciellt bra för att de båda utgår ifrån en “stomme av melankoli” i sitt musikskapande. Texterna på EP:n är råa och intima skildringar av Bellas relation med hennes flickvän, och utmaningarna som funnits i den längs vägen. För Bella kommer den sortens personliga och specifika textförfattande naturligt. 

– Det är inte en ny eller unik grej för mig att skriva personligt och intimt, speciellt när det gäller relationer. Jag har skrivit såna texter sen jag var jätteliten. Typ när jag var sex år gammal skrev jag en dikt som gick “jag älskade dig, hur kunde du lämna mig?”, liksom. 

Processen började med att Bella och Slackin spelade in ett gäng demos. Sen föreslog Slackin att de skulle sätta ihop ett större projekt av materialet. Bella var intresserad, men hon säger också att hon behövde hitta ett sammanhängande koncept innan hon kunde hoppa på tåget helt. Så hon började gräva i vad hon själv egentligen hade skrivit om i låtarna hon och Slackin hade jobbat på. 

– Jag märkte att tidigt i processen var vissa demos sjukt uppgivna, hopplösa och mörka. Vissa var någonstans mittemellan. Sen blev det mer och mer hoppfullt. Det blev som att bygga trappsteg ett i taget. 

En av de första låtarna som gjordes var introspåret VART TAR MINNEN VÄGEN?. Bella menar att EP:ns tracklist i stort följer en kronologisk ordning. Inte bara i narrativet, men också när låtarna faktiskt gjordes. De speglar en resa Bella har gjort i sin relation, från tvivel till tillit. 

– Hela EP:n handlar om ett leap of faith. Om att bli mer och mer sårbar och att våga kasta sig in i nåt utan att veta vad det kommer att resultera i. 

På EP:n gästar namn som Broder John, Jelly, och Yari Blue, och även Ayla. Det sistnämnda samarbetet var viktigt för Bella, delvis då Ayla var hennes mentor i två år när hon gick på musikskola. 

– Det var ett mål jag bokstavligt talat skrev ner typ fem år sedan, att en dag ska jag göra musik med Ayla. 

Ayla gästar på singeln MOMENTUM, en låt där Bella hyllar sin flickvän och glädjen de har funnit tillsammans. Aylas refräng på låten är bitterljuv och vemodig i jämförelse, och bidrar med en enorm emotionell tyngd. Bella menar att låten fick olika betydelser för henne och för Ayla under processen. 

– Ayla är sjukt svårflörtad. När vi gjorde MOMENTUM skickade jag ett DM på en long shot och frågade om hon ville vara med. Hon svarade bara “Fick vibb. Maila beat”. Hon gick igenom sina egna grejer som var rakt motsatta mina egna under tiden, så det blev en låt med dubbel innebörd som betydde mycket för oss båda. 

Bella menar att det är svårt för henne att skriva utan melankoli, och tar MOMENTUM som exempel på det. Trots att låten som sista spår på projektet representerar ett sorts slutmål där Bella har funnit tillit och sårbarhet i sin relation, menar hon att den ändå är skriven som en kontrast till tidigare svårigheter. På något håll måste svärtan finnas där, menar hon. 

– Ibland kan jag önska att det inte var så, men alla har ju sin egen grej. Min nisch är att skriva om sorg. MOMENTUM skrevs under en bättre tid i mitt liv, men stommen är fortfarande sorgligheter man har besegrat. 

Att skriva en hel EP om en partner, där man inte heller är rädd att blotta det som varit jobbigt och svårt, kan tyckas en skrämmande och ambitiös uppgift. Trots att Bella säger att det har kommit naturligt för henne, har hon ändå varit inställd på att imponera på musan som låtarna faktiskt handlar om. Bella menar att partnerns omdöme blev viktigt i att utforma EP:n.

– Jag tar hennes feedback väldigt konstruktivt och om hon inte gillar något försöker jag göra det bättre. När jag kanske hakar upp mig på mina snygga rim och stavelser och annat nördigt är hon som en bra konsult som representerar folk som lyssnar mer för känslan. 

Tidigare har Bella känt en del ångest beblandad med spänning när det varit dags att släppa musik. Numera menar hon att ångesten försvunnit. Hon är trygg i sitt skapande, och bryr sig mindre. Ändå ska det bli skönt att lägga arbetet med EP:n bakom sig. Det har inte alltid varit en lätt process. 

– Det har ju tagit två år, och det har varit en struggle. Någon gång för två år sedan bestämde jag mig för att aldrig mer i mitt liv spela in någonting igen. Jag var helt säker på att musiken inte var min grej. 

Bella var alltså helt redo på att packa ihop musikkarriären, efter vad hon själv kallar för “en rad konstnärliga svackor”. Hon skulle följa sin barndomsdröm att skriva böcker istället, eller manus. Men det vände, och nu beskriver hon sig själv som hungrigare på musiken än någonsin.

– Egentligen har skrivandet i alla former alltid varit den centrala delen, musiken är faktiskt lite sekundär. Men samtidigt har musiken varit det mest logiska sättet att uttrycka skrivandet på för mig. Nu är jag utsvulten på att göra musik.

Skrivandets egenvärde är absolut. Den saken är tydlig när man pratar med Bella. Men varför? Med en person som är så fäst vid skrivandet blir det intressant att veta vad syftet är. Finns det någon djupare personlig eller social anledning? Bella själv säger att hon har funderat på samma fråga i många år. 

– Helt ärligt har jag inte kommit fram till varför jag skriver. Många säger att det är lättande eller terapeutiskt, men jag vet inte. Jag har tendensen att bli tyngd efter att jag skrivit. 

Hon fortsätter vidare, och det märks att det är en frågeställning hon brottats med länge:

– En parallell fråga till det här är en som jag ofta funderar på i alla möjliga sammanhang är ifall det är arv eller miljö som formar oss? I det här sammanhanget skulle ‘miljö’ innebära att min pappa läste dikter för mig som liten och ‘arv’ skulle innebära att det är en medfödd talang. 

Bella konstaterar att det antagligen är en salig blandning, och det blir snabbt tydligt att det här är en fråga som inte riktigt har ett svar för henne. Men avsaknaden av klarhet är ingenting som stör henne, så länge hon får fortsätta göra det hon vill. 

– Jag är nog rädd att jag skulle stagnera och bli regressiv om jag slutade skriva. Men det blir alltid en oändlig loop av frågor som jag aldrig kommer inom räckhåll av att svara på när jag funderar på sånt här. 

”Jag ser mig själv mer som skribent än musiker. Snarare än att jag skriver musik till beats ser jag det som att jag tonsätter mina tankar.”

För Bella kan verser ofta ta ett helt år att skriva. Hon beskriver sin process som Tetris – hon skriver en vers, och sen kommer kanske en rad som passar in långt senare. Det pusslas ihop med tiden. Texten kommer alltid först, och musiken sen. Det är en metod som är rakt motsatt till hur de flesta rapparna skriver, som börjar med ett beat och tar det därifrån. 

– Jag ser mig själv mer som skribent än musiker. Snarare än att jag skriver musik till beats ser jag det som att jag tonsätter mina tankar. 

Sårbart, äkta, grävande. Det är ledord som är centrala pelare för OG Bellas skrivande, hjärtat av hennes skapande. För henne är det helt enkelt vad det innebär att vara OG – Original Gangster. 

– OG för mig personligen är att vara sårbar, det är det mest äkta som finns. True gangsters cry!