Nytt lågvattenmärke för The Crown
Ibland undrar jag om jag kan se in i framtiden. I min recension av The Crowns femte säsong var jag ”rädd att den sista säsongen ska bli en långdragen och onödig mjölkning av [Dianas] död och begravning”. Jag undvek att läsa andra recensioner innan jag satt mig ner för att se denna, den första delen av The Crowns sista säsong. Tyvärr var det svårt att inte se ett-stjärniga recensioner på de stora nyhetstidningarnas framsidor. Jag hoppades att de skulle ha fel så som jag ansåg att de hade förra året. Fyra avsnitt senare (de sista sex avsnitten kommer i december) måste jag tyvärr erkänna att mina medrecensenter har rätt. Jag såg tydligen in i framtiden. Det här är bland det sämsta Peter Morgan och hans team har producerat inom ramen för den kända tv-serien.
De första säsongerna, speciellt de tre första, var välskrivna skildringar av historiska moment och den personliga utvecklingen av drottning Elizabeth II och hennes hov. Säsong fyra skiftade till att nästan helt fokusera på Charles och Dianas gräl. Historiskt och personligt, absolut, men repetitivt och uttröttande. Man valde bort substantiell historia till förmån för ett enda pars personliga drama. Säsong fem gjorde en aning bättre ifrån sig trots att man satsade mer på det personliga, speciellt med det tredje avsnittet, Mou Mou, något jag gick in på i närmare detalj i min tidigare recension. Det fanns flera berättelser att uppleva. Säsong sex går tillbaka till att fokusera helt och hållet på Diana, och det blir snabbt tråkigt.
Jag är inte tillräckligt gammal för att minnas Dianas liv och bortgång. Men det är inte av betydelse; de som minns har sagt att säsongen inte faller dem i smaken. Det är själva manuset det är fel på. De största bland felen måste ändå vara hur spöken används i avsnitten. Ja, spöken. Spöken i sig kan användas till fördel. Shakespeare använde det flitigt. I Rupert Goolds filmatisering av Mike Bartletts pjäs Charles III (2017) förekommer lyckade spöken. Men vi har aldrig haft spöken i serien förut, speciellt spöken som helt dödar de tunga känslomässiga stunderna som föranleder dem. Både Diana (Elizabeth Debicki) och Dodi Fayed (Khalid Abdalla) materialiserar olika karaktärer och yttrar rader som hade passat bättre i en pjäs skriven av en femteklassare – helt skild från den tunga verkligheten som hade varit mer subtil utan dem. Lucy Managan i The Guardian sätter ord på problemet: ”It is the very definition of typing-not-writing”.
”Har den här första delen av det sista kapitlet i The Crown gjort något rätt?”
För att toppa det hela känns det som att hela budgeten gått till att hyra en motor-yacht i Rivieran. Musiken känns helt och hållet lånad från tidigare säsonger. Visuellt är det något som saknas också; fotomässigt – trots att Adriano Goldman, som har varit med från början, står för foto i hälften av avsnitten. Det hela känns oinspirerat. Sedan är frågan varför man har valt att dela upp utgivningen av säsongen i två delar? Det är som att man vill dra ut på lidandet så mycket så möjligt. Tack och lov är Dianas kapitel i The Crown avslutad. Tyvärr ser alla kommande avsnitt i december ut att fokusera på prins William och prinsessan Kates tidiga relation. Säsongen ser också ut att sluta 2005 med Charles och Camillas bröllop och inte drottningens bortgång 2022; vilket jag måste erkänna framstår som ett antiklimax.
Har den här första delen av det sista kapitlet i The Crown gjort något rätt? Trots en känsla av telenovela kring det hela måste kontrasten mellan den flashiga nyrika och det nedtonade etablissemangets estetik berömmas. Det var kanske något övertydligt, men av egen erfarenhet är det så i verkligheten också. Dodi och hans krets andas märken och extravagans; vi ser logotyper överallt: Versace, Polo Ralph Lauren, Guy Laroche och så vidare. De vill visa sin rikedom. I hovet är rikedomen densamma, men i kvalitet och prislappar som bara den som känner igen det kan peka ut.
Det faktum att det är det enda jag kan tänka på som relativt intressant i de över tre timmar som jag sitter där säger något om hur det står till. Likt Karolina Fjellborg på Aftonbladet kan jag bara hoppas på att de avsnitt som kommer i december kan lyfta hela upplevelsen och avsluta serien med en känslomässig smäll.
