Nostalgitripp på Intiman med Ronja Rövardotter 

Omringad av föräldrar och barn sitter jag redo för en nostalgisk resa när Astrid Lindgrens klassiska historia om Ronja Rövardotter spelas på Intiman i Stockholm. Resultatet är väntat men tryggt, en uppsättning som snarast hyllar filmen från 80-talet.

Ni kan historien, i skogen finns det två grupper rövare som strövar omkring, Mattis (Alex Jarl Broberg) gäng och Borkas (Philip Källström) gäng, som avskyr varandra. En åskig natt föds Borkas son Birk, och Mattis får en liten dotter, Ronja. två barn ämnade att hata varandra men när Ronja (Jennifer Sherwood), en dag räddar livet på Birk (Erik Norgren) från att falla i helvetesgapet skapas ett band som inte går att bryta. På grund av föräldrarnas hat måste de umgås i hemlighet, men allt ändras när Mattis kidnappar Birk. För att rädda Birk tvingas Ronja erkänna deras vänskap, något som gör föräldrarna rosenrasande. Ronja och Birk rymmer iväg för att få vara med varandra, men när vintern nalkas är de tvungna att ta ett beslut om att antingen återvända och separeras igen eller riskera att frysa ihjäl. 

Norgren gestaltar Birk galant och stundvis känns det som att man har filmens Dan Håfström på scen. Jag ser fram emot att följa 12-åringens utveckling, fortsätter han i detta spår är det självklart att han kommer bli lysande med åldern. Sherwood vet hur hon ska följa koreografin och manuset helt korrekt men hennes tal blir ofta överdrivet. Potentialen finns där men mognadsgraden mellan de båda huvudrollsinnehavarna sviktar en aning. 

Jessica Stendahl som spelar Ronjas mamma Lovis är en exakt kopia från filmen och en värme fyller bröstet när tankarna dras tillbaka till när man först såg Ronja Rövardotter. Rösten, beteendet och hennes vackra stämma vid vargsången är allt man kan önska sig och lite till. Koreografen Liv Sundblad, som även spelar Birks mamma Undis, har gjort ett fantastiskt jobb med att skildra både slagsmål och dans i en fysisk uppsättning. Även Caroline Eriksson ska ha en eloge för de verklighetstrogna kostymerna som i likhet med filmen tar hänsyn till små detaljer som hur skorna är knutna. 

Tack vare trogenhet till både bok och film, är detta en perfekt pjäs för Astrid Lindgren älskare oavsett ålder. Våldet är dock uppskruvat en aning med en Mattis som vildsint slänger runt sina medskådespelare. En rekommendation till produktionen är att höja åldersgränsen eller ge föräldrar någon form av varning, jag hörde minst tre föräldrar behöva trösta sina gråtande barn och säga “det är okej han sover bara” och ett barn började böla av förtvivlan vid Skalle-Pers dödsfall. Så till föräldrarna: se till att ha snackat med barnen om döden (och kanske lite om våld) innan ni går och ser Ronja Rövardotter. 

Astrid Lindgrens storhet kommer från hennes mod att vara verklighetstrogen och varken väja för våld eller död. Även om det stundvis kan kännas läskigt så kom barnen ut med leenden på läpparna. Tacksamt nog försvann även min rädsla för vildvittror. Har ni något barn nära till hands ta med dem till Ronja Rövardotter och introducera lite kultur till våra framtida generationer, för det behövs. 

Ronja Rövardotter spelas på Intiman mellan 20:e september till 30:e december 2025