Nostalgi – den bäst säljande känslan
Vuxna som gillar My little pony – eller någon ingift farbror som verkar vara oerhört engagerad i Disneyfilmer varje jul – är pinsamma och det råder generell konsensus om att det är så.
Visst, om du är en “Bronie” – alltså en person som identifierar sig med My little pony – eller vuxen men älskar att spela Star stable för att slappna av, så kör på! Men jag tror även de mest hardcore medlemmarna i dessa grupper är medvetna om att underhållningen de konsumerar ursprungligen är ämnade för målgruppen barn.
Därför är det lite konstigt att det rört upp så starka känslor att den Australiensiska skådespelerskan Miriam Margolyes, som spelat professor Sprout i Harry Potter-filmerna, i en podcast sagt att “I worry about Harry Potter fans because they should be over that by now” och “It was 25 years ago, and it’s for children”. För att klargöra sin sista kommentar så rättade hon sig och förklarade att ”I think it’s for children.”
Flera större tidningar gick ut med nyheten om att den brittiska nationalskatten Harry Potter blivit skändad, förråd, huggen i ryggen av en av de medverkande skådespelarna, Et tu Sprout ?
I media rapporterades det om hur fansen blivit oerhört kränkta av uttalandet, men online i olika diskussionsforum verkade fansen ta det med ro. Jessie Cave, som spelade karaktären Lavender Brown i tre av filmerna och som sedan byggt sin YouTube-kanal på gratis pr från att medverkat i Harry Potter, kritiserade Miriam Margolyes uttalande och svarade att “Obviously, it’s terrible, I really don’t like that she said that. It’s such an amazing thing that Harry Potter has done”.
Jessie sa det som svar på en fråga från publiken ställd av ett Harry Potter-fan på evenemanget Enter the wizard world convent i Paris, ett Harry Potter-konventet där du för en låg avgift på ungefär 1000 kr kan få delta på en QandA med några av skådespelarna från filmatiseringarna. För ytterligare 1500 kr får du ta bilder med Rupert Grint som spelade Ron Weasley. Så uppenbarligen kommer Jessie att kommentera Miriam Margolyes uttalande på ett objektivt och opartiskt sätt, fansen har ju betalat dyra pengar för just det.
Den allra mest lättkränkta gruppen av människor är vuxna Harry Potter-fans, eller så kallade potterheads.
Baserat på mediebevakningen av situationen verkar det som att den allra mest lättkränkta gruppen av människor är vuxna Harry Potter-fans, eller så kallade potterheads. Så att Miriam Margolyes direkt kände att hon måste klargöra att det är bara hennes åsikt att det är barnböcker är en stark indikation på hur lättkränkt potterheads kan vara. Dock verkar inte den bilden stämma helt med verkligheten. Att Harry Potter är böcker ämnade för barn inte är en åsikt, det är ett faktum. Det betyder inte att vuxna inte kan läsa Harry Potter med stor behållning. Det betyder inte heller att barnlitteratur är dålig litteratur.
Kultur ämnad för barn kan vara fantastisk och många gånger bättre än verk riktade till en vuxen publik. Några exempel på vuxenlitteratur med lägre verkshöjd än Harry Potter är exempelvis enligt mig Fifty shades of grey samt hela Dan Browns bibliografi. Men det betyder inte att Harry Potter är ämnad för vuxna eller att Astrid Lindgren borde fått Nobelpriset. Baserat på reaktioner online verkar majoriteten av fans tycka att den inställningen är rimlig. Man får älska Harry Potter, man får skaffa Harry Potter-tatueringar, ha temafester och skriva fanfic för att den fantastiska historien inte ska ta slut.
Att Jessie Cave reagerar så starkt över att en serie böcker för barn och unga kallas för “en serie böcker för barn och unga” är oroande. Den egentliga anledningen till att flera tidningar gjort en stor nyhet om Harry Potter-fans påstådda ilska över det här är av samma anledning som Jessie Cave var med på ett konvent för en biroll hon spelade för 17 år sedan eller varför JK rowlings åsikter kring transfrågor debatteras om och om igen . Det finns pengar att tjäna på potterheads och arga fans genererar klick. I enlighet med den tanken tänker jag nu försöka uppröra så många potterheads som möjligt för att generera mer klick på den här texten genom att sticka ut hakan och säga att: om du är en vuxen människa som tycker att Harry Potter är de bästa böcker du läst tror jag att du läst för lite eller så borde du fundera på att investera i kardborreskor för att snören är för utmanande, vilket såklart är min genuina åsikt som jag absolut inte har enbart för publicitet.
Visst, det kan vara din starkaste läsupplevelse att ligga under täcket med ficklampa och sträckläsa Den flammande bägaren till kl fyra på natten. Men din upplevelse av boken gör det inte till fantastisk litteratur. Sedan undrar jag också hur mycket pengar det egentligen skulle krävas för att få övriga biroller i Harry Potter att säga vad som helst. Kan jag för endast 15000 kr få Jamie Waylett, som spelade Crabbe i sex av filmerna, att säga att Olof Palme sköts av aliens eller att Ica basic hela tiden var Dumbledores självklara val när det gäller basvaror? Men jag undrar också om någon någonsin kommer över det som berör en i barndomen? För oavsett vad Miriam Margolyes tycker så är i alla fall jag inte riktigt över Harry Potter än.
