Nora Fortes: En äldre man sa att jag luktade äckligt i munnen
Är matematik livsviktigt? Hur fritt är det fria ordet på Bokmässan? Vad är likheten mellan ett hudvårdsföretag och ett teatersällskap? Nora Fortes täcker torsdagen och besvarar de stora frågorna i den första delen av KULTs kritikerrosade blogg.
Akt 1
Så konstig grej händer på bussen in till stan. Det är en äldre man bredvid mig som säger åt mig att jag luktar väldigt illa i munnen. Jag förstår inte varför han säger så, jag känner fortfarande smaken av tandkräm. Jag försöker försvara mig men han tycker bestämt att jag borde gå till apoteket och låta dem stoppa en sticka i min mun och mäta pH-värdet. Sedan frågar han om jag är bra på matematik. Jag säger nej. Han säger att han inte är förvånad. Sedan förklarar han att matematik är livsviktigt och att man inte kommer någonstans här i världen utan kunskaper i matematik. Sedan är bussen framme vid Korsvägen och jag måste ge mig av. Jag känner mig uppläxad och extremt förnedrad, men också lite omhändertagen.
Akt 2
Invigning. Och i år har Bokmässan temat “dramatik” och temat “kärlek och lust”. Innan kulturministern Parisa Liljestrand kommer upp på scen ska Bokmässans chef Oskar Ekström säga några ord. Bland annat handlar det om världsläget och det fria ordet. Han nämner kriget i Ukraina och uttrycker att det pågår ett oerhört mänskligt lidande i Gaza, där journalister, författare, poeter och civilbefolkning mördas. Sedan förklarar han vilken viktig roll Bokmässan fyller i den här mörka världen. Oskar Ekström älskar verkligen Bokmässan. “Bokmässan är större och mer levande än någonsin” säger han. Och den är verkligen stor. Bland många andra har Vänskapsförbundet Sverige-Israel en monter på mässgolvet. De fick ändra rubrikerna på sina programpunkter från att ha hetat saker som “Den fabricerade svälten i Gaza” och “Bosättarvåld och illegala byggen – sant eller falskt?”. På den stora och fria Bokmässan får även israelisk folkmordspropaganda plats. Som Ekström själv är inne på i sitt tal har 239 journalister dödats i Gaza. Det är en märklig sorts mångfald som råder på Bokmässan. Efter att Oskar Ekström är färdig går Parisa Liljestrand upp på scenen. Hon säger något extremt normalt och kulturminister-esque om läsande barn och litteraturens enorma värde, och sedan klipper de tillsammans ett rött band.
Akt 3
I programpunkterna på Bokmässan hyllas dramatikens förmåga att blanda olika konstformer, befinna sig i mellanrummen. Dramatiken är som klippt och skuren för Bokmässan. På sätt och vis är Bokmässans kakafoni en perfekt plats för dramatiken att befinna sig på. Någonting händer säkert i mötet mellan Harry Martinson-sällskapet och hudvårdsföretaget Maria Åkerberg. Ingen plats är lika tvärkonstnärlig. Alla hör hemma här. Efter flera timmar vet jag äntligen var jag själv hör hemma: på en liten trappa i ett hörn bakom en monter som säljer viltkött och raggsockar. Här sitter jag och fantiserar om vad de sa på seminarierna som jag missade. Eftersom jag inte kunde välja mellan det ena eller det andra seminariet såg jag ingenting. Jag gick på riktigt fram och tillbaka mellan salarna tills båda seminarierna var över. Mår illa och känner smaken av min egen dåliga andedräkt. Tänk att få lite stabilitet. Det ligger någonting i vad den där gamle mannen sa till mig innan. Jag ägnar för lite tid åt matematik och för mycket tid åt den stora stora Bokmässan.
