Naod om nya konceptalbumet: “Det är jag mot mig själv”
I början av juli delade den 22-åriga Rågsvedsrapparen Naod med sig av det efterlängtade konceptalbumet Naod vs Nine. Det är hans andra album och uppföljaren till debutalbumet Baby Nine 2 som släpptes 2020, där även Cherrie och Aden x Asme deltog och spred magi. Naod debuterade som artist 2014 genom talangtävlingen Nästa Nivå, och har sedan dess visat att han är någon att förvänta sig avsevärda saker från.
Det är en varm men molning tisdag när jag pratar med Naod via zoom. Fuktigheten från utsidan har med all säkerhet tagit sig in i mitt vardagsrum där jag ivrigt väntar in klockslaget medan jag svettas mer än acceptabelt. Jag dricker generöst från min tvålitersvattenflaska och blir nästan förvånad när A&R-geniet Famusa Bajo dyker upp på min skärm. Det tar inte lång tid förrän även Naod dyker upp, utan kamera. “Sätt på kameran” säger Famusa lättsamt. “Jag är fett svettig ” svarar han innan han sätter på den och hälsar varmt – precis som om att han läste mina tankar. Vi börjar med att diskutera hur han strukturerar sitt album, hans två identiteter och vad som driver honom.
När du kollar på din tracklist och ska bestämma vilken låt som du ska introducera till fansen först, hur tänker du då?
– När du kollar på ett fotbollslag så vet du vem som är the main guy, fattar du vad jag menar? Samma sak med musiken efter att du har lyssnat på alla låtarna. Du vet vilken som är bäst. Kanske inte bättre än alla andra men ändå sticker den mest.
Du kallar Naod vs Nine för ett konceptalbum – Kan du beskriva vad ett konceptalbum är? Hur skiljer sig det från hur du tidigare har jobbat?
– Innan har jag bara gjort feta playlists. Det har inte direkt varit något koncept bakom albumet. Det har bara varit fet musik. Men nu var det mer genomtänkt. Hela albumet heter Naod vs Nine och det är mig mot mig själv. Det är fem Naod-låtar och fem Nine-låtar.
Naod vs Nine återspeglar artisten två olika identiteter, där Noad visar sig i de känslosamma och reflekterande låtarna och Nine visar sig i de hårda och mer oberäkneliga spåren. Konceptalbumet återspeglar Naods inre strider och den eftertanke han har lagt på dessa under års tid.
Vad är det bästa och jobbigaste med att identifiera dig med både Naod och Nine?
– Det jobbigaste är nog stunderna då man inte kommer överens med sig själv. Det bästa med det är att att det kan ge en bra balans, för att man har två sidor av sig. Den ena skyddar den andra när det behövs.
Från en tidig ålder har Naod tvingats hantera stora förluster i form av familjetragedier och bortgångna vänner. Detta är något som han har adresserat i tidigare låtar, såväl som på det nya spåret Allsång i Trakten. I låten sjunger han om känslan av att inte fullt ut kunna fly från sina inre demoner, men att han alltid kommer kämpa för att lyckas i livet.
”Jag har sett en miljon människor växa upp och bara vara kvar där de är för evigt. Det hade varit min största mardröm.”
I Allsång i Trakten talar du om att inte hundra procent känna att du kan fly från dina inre demoner.. Vad är det som driver dig till att trots det försöka växa som person och artist?
– Det är känslan av att jag måste bli något. Jag har sett en miljon människor växa upp och bara vara kvar där de är för evigt. Det hade varit min största mardröm. Att vara en vuxen man och sen gå runt och göra saker som barn gör, fattar du vad jag menar? Det är det som driver mig.
Hade du en breaking point där du insåg det eller insåg du det successivt?
– Nej, jag har alltid velat göra något bra för mig själv. Att ha en fet och nice framtid. Det är något som alltid funnits i mig men med åren har jag sett människor som inte gör någonting med sig själva och det där har varit som en påminnelse för mig. Men jag spelade basket, sen spelade jag fotboll seriöst, sen musiken, så jag har alltid försökt göra bra ifrån mig. Så jag tror inte det var en specifik stund.
Som du nämnde har du vissa låtar på albumet där du rappar från Naods perspektiv och andra från Nines perspektiv. Om du skulle välja en favoritlåt från båda identiteternas perspektiv, vilka hade du valt?
– Allsång i Trakten är den bästa från Naod-perspektivet och från Nine skulle jag säga TWIST N TURN.
Finns det någon speciell anledning? Var det något i processen av skapandet?
– Allsång i Trakten är fett ärlig. Jag säger inte någonting bra om min verklighet i låten utan jag är bara ärlig rak genom. Jag tror det är därför just den låten är bäst från Noads synvinkel. Jag var bara helt ärlig om hur det har varit och hur det är nu. Varför jag valde TWIST N TURN är för att processen gick så snabbt. Jag tror det tog typ 1,5 timme och sen var den klar. Varje mening bara kom till mig. Det är svårt att förklara, men jag och producenten bara kastade låten fram och tillbaka, fram och tillbaka. Han höll på att bygga beatet samtidigt som jag höll på att spela in mina rader. Allt byggdes upp samtidigt, det var inget klart beat från början.
”(…) det finns inget värre för mig än att göra en låt som jag sen inte kommer vilja gå hem med och visa till mina vänner.”
Är det något speciellt som du lyssnar efter när du ska välja dina beats?
– Om den inte slår på ett visst sätt så att man blir helt “ohh vad är det här för något?!” då vill jag inte ha den. Ibland kan det vara dåligt att man är sådär, men det finns inget värre för mig än att göra en låt som jag sen inte kommer vilja gå hem med och visa till mina vänner. Istället för att låtsas som att jag gillar beatet så gör jag helst inte något med den alls.
Hur skulle du beskriva din ultimata atmosfär när du ska skriva dina låtar?
– Om jag ska vara ärlig så har jag aldrig haft en studio så för mig kan det vara vart som helst. Jag har spelat in i källare, garderober, i folks vardagsrum, i hotell – överallt har jag spelat in där man inte egentligen ska spela in. Det finns ingenting som är för kefft för mig. Jag har spelat in i en madrass, kramat en madrass runt mig och spelat in. Det är först nu som jag har börjat spela in i en studio, men det har inte alltid varit så. Sen om man får önska sig det ultimata så skulle jag vilja vara i en fet studio, ha någon skön soffa eller någon extra tv där man kan spela playstation och bara ha sköna människor.
Så inspirationen kan ta dig närsomhelst?
– Hundra procent. Om jag gillar beatet spelar det ingen roll vart jag är. Det kan vara den smutsigaste studion. Men en sak är viktig! Det får inte vara för mycket människor. Helst nästan ingen, typ jag och producenten. Sen så kan man vara på en toalett och det spelar ingen roll, men inte för många, haha.
Jag kan tänka mig att det blir jobbigt när man har för många runt sig.
– Ja, och dem ser inte alltid vad man själv ser. Du ser redan vart du kommer vara så när du är mitt i det där och jobbar så ska människor klappa dig på axeln och säga “varför gör du inte såhär?”. Bror jag vet vart jag håller på att ta det här. Jag kommer göra det på mitt sätt.
Har du någon gång varit inne i ett flow och att du visar något som du har tänkt till någon och att den personen säger att de tycker något annat är bättre och att du har behövt ändra det? Eller går du alltid efter din egen instinkt?
– Jag försöker vara open minded och försöker ändra mig men om låten ändras så är det inte jag längre. Det spelar ingen roll om jag ändrar på en mening. Okej om personen säger något som får mig att tänka “ey det är sant, hur fan kunde jag inte tänka på det här?” men om det är någonting som “ey ändra en mening eller ett ord” så blir det inte mitt språk längre. Man kan tycka att jag är petig men hela mitt mode fuckas. Även om det bara är en liten adlib haha.
När man pratar om vilka de bästa rapparna är så snackar man bland annat om vem som har bäst bars, flow, men även bäst röst. Kan inte du berätta om hur du fann din röst som rappare? Din Style of rapping?
– Från början tänkte jag bara bars, bars, bars, bars men det känns som att ingen förstår bars i Sverige. Det blev nästan som att jag blev rapparens favoritrappare, förstår du? Man måste förstå musiken och förstå en penna för att förstå texten. Så jag började tänka på att jag inte ska fokusera lika hårt på bara bars. Jag kanske borde göra de lite enklare så att alla kopplar men ändå inte för enkelt. Sen började sjunga mer och mer. Jag sjöng när det inte var populärt för rappare att sjunga. Under den tiden tror jag att det bara var jag i Sverige som sjöng som rappare. Jag försöker komma på någon annan och det kanske var någon enstaka men en gatugrabb som sjunger wasn’t it då. Jag visste redan då att det skulle bli populärt att både sjunga och rappa om några år. Jag höll bara mig kvar till det, men sen från ingenstans så bara byggdes min following. Jag rappar ju också men sen hamna jag bara någonstans i mitten. Jag vet inte om jag är mer på sångsidan eller mer på rapparsidan.
”Det sjuka är att jag inte ens visste att det fanns svensk hiphop förrän jag började rappa själv.”
Du är från Rågsved, många artisters födelseplats, bland annat Aden x Asme, Cherrie, Jamkid och Gee Dixon. Vilken effekt tror du att svenska hiphopscenen i Rågsved har haft på din karriär och ditt artisteri?
– Det sjuka är att jag inte ens visste att det fanns svensk hiphop förrän jag började rappa själv. Jag vet att det är fucked up men det är sant haha. Självklart vet alla vem Petter, Ken Ring eller Timbuktu är men sen visste jag inte att Kartellen, Redline eller såna personer fanns. Jag minns att det var runt 2014-2015 som jag började lyssna på svensk hiphop och fick reda på såna saker som att artister uppträder på Gröna Lund – jag visste verkligen ingenting om allt sånt där innan. Jag minns även en gång då vi var på fritidsgården och att det kom någon rappare. Jag minns inte vem det är men vår fritidsgårdsledare kände honom. Han kom dit och alla började ta bilder och jag frågade “vem är det här?”. Alla sa “det är ju han, vad snackar du om, svensk rappare” och jag tänkte bara “va, finns det svenska rappare?”. Det var lite innan Abidaz hade vunnit på P3-galan, så det var ändå fett sent som jag fick reda på svensk musik.
Naod skrattar lättsamt kring hur förvånande detta faktum är, som att han själv finner det lika överraskande som jag fann det. Innan vi hinner fortsätta för att ta reda på vilka artister som han lyssnat på under denna tid lyser han upp när ett varmt minne blomstrar fram.
– Jag tror att det som påverkade mig mest var fritidsgården på kvällarna. Vi brukade stå och freestyla och folk gick in i varandra och kasta shade. Alla var redan förberedda när de kom dit. När folk gick hem förberedde de sina texter inför dagen efter in case somebody tryna get at you, haha. Sen när jag förstod att det fanns svenska artister tänkte jag “bästa, man kan göra det här på svenska”. Det var så det var, det var en freestyle-grej. Mer en tugg-grej än något seriöst. Jag ville inte få min röst hörd, utan det var mer att jag ville stay safe ifall någon försöker get at me haha. Sen började en av grabbarna spela in. Han berättade att han hade skrivit en text där han går in i allihopa innan han spelade in och visade den. Vi var fem stycken personer som alla spelade in på en låt där vi som hämnd gick in i honom. Vi skojade bara såklart, vi alla är vänner. Men det var så vi började. Sen började någon av oss spela in en riktig låt vilket gjorde att man gjorde detsamma.
Vilka artister lyssnade du på innan ifall du inte lyssnade på svensk hiphop?
– Jag lyssnade på Drake, Kendrick Lamar, Ab-Soul, Black Hippy, ASAP Rocky, French Montana och alla i Coke Boys Entertainment, Fetty Wap – allt som gick att lyssna på. Jag är inte en sån som föredrar old school eller new school, jag lyssnar på allt. Jag har koll på alla.
Du refererar till fotbollsspelare och basketspelare i dina låtar, typ Mbappe och Kobe. När du nämner dem, gör du det som en hyllning till spelarna eller är det mest för att det passar in i ett visst rime scheme?
– Jag hyllar dem också, det gör jag. Men jag tycker också det är nice att jämföra oss med dem. Alltså om jag ska referera till min bror vill jag referera honom så högt som möjligt. Om jag tänker på stora profiler då tänker jag alltid på fotbollsspelare och basketspelare. Jag tänker inte så ofta på skådespelare eller politiker eller något sånt. Det är mest fotbollsspelare och basketspelare som är hjältar i våra trakter. Så om jag ska säga något om min bror så ska jag försöka referera honom till Mbappe eller Ronaldo.
Fotboll- och basketkonversationen expanderar och vi går in på vilken sport man främst föredrar. Naod berättar att han gillar att spela fotboll men gillar att kolla på basket, varpå jag berättar att jag föredrar den raka motsatsen. Det är synligt att Naod är kreativt lagt då han har en förmåga att använda fraser och jämförelser som ger uttryck till det han vill säga på ett uppfinningsrikt vis. Detta är något som även är synligt i hans låttexter där han visar värdet av en vitsig formulering. “Det här är mer än en sång, min penna gör konst” sjunger han i Eliten, och man vet att han tar det på allvar.
”När de lyssnar på mig vill jag inte att de jämför mig med någon annan. Det är jag mot mig själv.”
Nu ska jag ställa den viktigaste frågan jag kommer ställa idag. Med tanke på att du har en låt som heter 2Pac – är du team 2pac eller Biggie?
– Haha, om jag ska vara ärlig… när det kommer till personligheten, människan och vad han betyder för mig och hans pondus så är det 2Pac. Men om jag är i någon skön airbnb utomlands och vi alla chillar så måste det vara Biggie. Då måste det vara Bad Boys som spelas.
När frågan ställs tillbaka till mig visar jag min kärlek för East Coast-rapparen Biggie och får snabbt ett grönt ljus från Famusa som suttit och lyssnat i bakgrunden. Vi skrattar en stund innan jag ställer dagens sista frågor.
Med allting sagt, vad är ditt budskap med Naod vs Nine?
– När de lyssnar på mig vill jag inte att de jämför mig med någon annan. Det är jag mot mig själv. Det finns inget som låter som mig och jag försöker inte låta som någon annan. Att slänga ut allt annat när du lyssnar på mig. Om du ska jämföra mig, jämför mig med en annan låt jag har släppt, inte någon annan. Det är det jag försöker säga.
Vad händer härnäst?
– Jag tror vi ska börja förbereda och spela in en EP inför hösten.
Kan du berätta något om den?
– Det kommer inte vara ett koncept-EP, det kommer bara vara feta låtar. Den kommer vara tung!
