Momma: ”Musik är vårt sätt att kommunicera med varandra”

Sommaren 2022 blev en avgörande tid för Los Angeles-bandet Momma, då deras genombrottsalbum Household Name satte dem på kartan. Albumet som inspirerades av rockstjärneideal och 90-talsinspirerade slacker-anthems, har jämförts med band som Veruca Salt, Smashing Pumpkins och The Breeders. Framgångarna ledde till deras första egna turné samma år och en prestigefylld roll som förband åt Weezer sommaren därpå. Samtidigt genomgick grundarna och frontpersonerna Etta Friedman och Allegra Weingarten stora förändringar i sina privatliv – uppbrott, flyttar och nya relationer. Vilket mynnade ut i nya albumet: Welcome to My Blue Sky. KULT har fått möjligheten att prata med bandet, som idag har sin bas i Brooklyn. Jag ringer på Zoom.

”Att skriva låtar är vårt sätt att bearbeta saker på. Så jag tror att vi bara var tvungna att få ut det.”

Allegra dyker upp först, hon sitter framför en halvt öppen garderob och är utsmyckad med massor av halsband och coola tatueringar. Etta går med strax därefter, och kommenterar omedelbart att hen tycker om mina posters; en Mean Girls-plansch bredvid en Radiohead-plansch av albumet Ok Computer. De båda skrattar när jag tackar och påpekar att jag behövde balansera ut respektive affischs energi. 

Det är bara några veckor kvar tills duons fjärde album släpps när vi hörs. 

Allegra: Det känns riktigt galet. Vi är verkligen taggade och väldigt stolta över den här skivan, och det var också så länge sedan vi släppte en skiva. På ett sätt kändes det som att vi aldrig skulle ha ett nytt album igen, och nu är det här. 

Hur visste ni att tiden var inne för att släppa ett nytt album?

Etta: Jag känner att det finns en viss press att släppa något ganska snart efter vårt förra album. Jag menar, de albumet var det första som faktiskt gjorde mycket för oss, tror jag. Där vi såg en tillväxt på ett sätt som vi hade hoppats på. Jag tror att vi bara ville hålla uppe momentumet och dessutom turnera med vår egen skiva. Vi har gjort många support-turnéer och turnerade bara med Household Name en gång. Så ja, jag tror att det finns en viss press att bara få ut det där, så att man inte helt försvinner i den här indierockvärlden [skratt], som vi simmar runt i. Vi gick också igenom mycket känslomässigt som vi pratar om på albumet. Det är väldigt personligt, och att skriva låtar är vårt sätt att bearbeta saker på. Så jag tror att vi bara var tvungna att få ut det.

”Det är svårare att skriva en låt när man inte bara kan luta sig tillbaka på ett högljutt refrängparti.”

Albumet skrevs under en period där både Etta och Allegra gick igenom uppbrott med långvariga partners, och något de återkommer till när vi pratar om albumets teman är just att inse vilka som man kommer lämna bakom sig i takt med att livet snurrar på. 

Etta: Vi var på en två månader lång turné med andra band, och vi blev väldigt nära. Vi trodde att vi alla skulle vara bästa vänner för alltid, men det rann liksom ut i sanden och blev aldrig riktigt så. Så albumet är även till dem, för vi värdesätter verkligen de ögonblicken.

Etta skrattar. Jag noterar hur både Etta och Allegra beskriver musiken som ett viktigt kommunikationsmedel. Låtskrivandet verkar inte bara vara ett verktyg för att kommunicera inåt eller utåt – för självreflektion eller för att förmedla ett budskap till en publik – utan musiken är framför allt en konversation mellan de två. Att spela tillsammans har varit en kärna i vänskapen sedan bandet bildades för tio år sen, vilket har motiverat dem att fortsätta trots att de har bott på olika platser och gått på olika college. 

Etta: Musik är vårt sätt att dela mycket med varandra. Det är genom musiken som jag uttrycker mig för Allegra, så jag känner att det är en enorm del av vår vänskap.

Hur tycker ni att ert sound har utvecklats sedan det senaste albumet?

Etta: Jag tror att vi har blivit mindre beroende av att bara göra allt större eller tyngre. Vi har lärt oss att det är svårare att skriva en låt när man inte bara kan luta sig tillbaka på ett högljutt refrängparti. Man måste istället hitta de där små ögonblicken i låten som känns speciella och catchy och lista ut andra sätt att få dem att sticka ut. Den här gången lade vi också mest tid på texterna, snarare än på gitarrarrangemangen. Household Name var ett väldigt gitarrdrivet album, och det finns mycket gitarr även på Welcome to My Blue Sky, men vi satt aldrig i timmar och kämpade med en enda gitarrslinga. Det var mer: ”Okej, det här är gitarrerna. Första idén funkar.” Sedan fokuserade vi istället på att verkligen finslipa texterna och uttrycka exakt det vi kände i låtarna. 

Gillar ni att lyssna på er egen musik efter att den har släppts?

Etta: Ja! Den här gången är det verkligen något speciellt. Av någon anledning kan jag gå tillbaka till varje låt utan att tröttna. 

Allegra: Jag lyssnade på hela albumet igår. Jag älskar verkligen att lyssna på det, vilket jag tror är ett väldigt gott tecken. 

Finns det någon låt ni är extra taggade på att lyssnarna ska få höra?

Allegra: Ja, Rodeo! Jag är riktigt exalterad över den, säger Allegra. 

Jag fick chansen att lyssna igenom albumet, och Rodeo var en av mina favoriter. Den är så jäkla bra!

Etta: Yay! Kul att höra!

Allegra: Ja, det är den låten som jag känner att direkt efter att vi skrev den var vi alla bara: ”Ja, det här är det.”

”Vi har gått igenom mycket med det här bandet. Vi har haft många traumatiska ögonblick.”

Sedan förra albumet har bandet exponerats för en bredare publik genom att turnera som förband åt flera stora akter – Snail Mail, Weyes Blood, och Beabadoobee, bara för att nämna några. Momma har även turnerat med Alex G, vilket länge var en dröm för duon som var stora fans av hans musik under high school-åren. 

Jag läste en äldre intervju där ni pratade om vilka ni skulle vilja turnera med. Då nämnde ni bland annat Alex G och Beabadoobee och nu har ni gjort allt det där! Hur känns det? Känns det surrealistiskt när sånt faller på plats eller känns det rimligt?

Etta skrattar till, kanske lite åt frågans absurditet. Troligtvis åt tanken att en turné med Alex G skulle kännas som en självklarhet. 

Allegra: Det känns definitivt inte rimligt eller logiskt. Om det känns surrealistiskt? Ja, särskilt med Alex G – det var verkligen helt galet för oss. 

Det glittrar i ögonen på Etta och Allegra och de berättar nostalgiskt om att få dela scen med idolen.

Allegra: Jag minns första kvällen han bad oss komma upp på scen och sjunga med honom. Vi var helt: ”Det här är ju verkligen något vi har drömt om.” Det är roligt, för han är en vän till oss nu, och jag ser honom som en kollega, inte på det sättet att vi är på samma nivå som han när det gäller popularitet eller talang, inte alls. Men vi är vänner.

Även om bandet har vant sig vid att turnera med kända musiker menar de inte att de har blivit blasé. De beskriver spänningen av att göra supportturnéer åt musiker de har sett upp till i evigheter. 

Allegra: Vi sitter liksom inte där och tänker ”ja, det här är helt rimligt”, men jag tror att vi har blivit mer bekväma med det. Vi är inte längre sådär ”åh nej, jag vågar knappt prata med dem”, utan vi tänker mer att ”okej, vi är här, vi borde ta vara på ögonblicket, prata med de här personerna och verkligen njuta av det.”

Vi pratar vidare om musikaliska influenser, svenska First Aid Kit och The Cardigans kommer på tal. När jag frågar om det finns någon artist eller band som Momma drömmer om att turnera med idag svarar Etta Kim Deal eller The Breeders. 

Etta: Och kanske Paramore, det vore fantastiskt.

Allegra vill allra helst öppna för Kings of Leon, som hon har älskat sedan barnsben. De skrattar och säger att när Kings of Leon är redo för Momma, är Momma redo för dem. 

Allegra: Jag skulle omboka födelsen av min egen dotter för att göra det. Det SKA hända! 

”Jag måste svara på mejl på bakgården under mina arbetspass.”

Vad är ni mest stolta över när det gäller er musikaliska resa och karriär?

Allegra: Av alla låtar eller verk vi har släppt så är jag definitivt mest stolt över den här skivan. Jag är också stolt över hur vi har hanterat allt. Vi har gjort många misstag, absolut, men jag tycker att… 

Etta: Vi har också gått igenom mycket, helt ärligt! 

Allegra: Ja, vi har gått igenom mycket med det här bandet. Vi har haft många traumatiska ögonblick. Jag är också väldigt stolt över hur vi sköter affärsdelen, jag vet att det är en väldigt töntig sak att säga. Vi gör allt internt – Etta gör all design, Aron Kobayashi Ritch producerar och mixar allt, och vi har haft samma manager i flera år. Det är ganska ovanligt. 

Ni har tidigare pratat om att förvärvsarbeta vid sidan av musiken. Jobbar ni fortfarande, eller gör ni musik på heltid nu?

Etta: Jag ska faktiskt till jobbet om en timme.

Allegra arbetar också vid sidan om bandet och tycker inte att tillräckligt många pratar om hur svårt det är. Hennes kollegor på restaurangen där hon jobbar förstår inte riktigt vad hennes medverkan i bandet innebär.

Allegra: Jag brukar säga till mina kollegor att jag har två jobb, men jag har fått höra “nej, du har ett jobb och en hobby.” Och jag bara: “Nej, det är två heltidsjobb!” Jag måste svara på mejl på bakgården under mina arbetspass. Att bara hålla igång sociala medier är svårt när vi alla har så mycket att göra. Och att ens hitta tid att skriva musik är riktigt tufft, för det är inte det första jag tänker på när jag kommer hem efter ett tiotimmarspass. 

Hårt arbete ligger bakom framgångarna, inte bara själva musiken, utan även att förtjäna sitt uppehälle på New Yorks kapitalistiska terräng. Jag frågar vad som motiverar bandet att fortsätta kämpa. 

Etta: Ärligt talat känns det som att vi kan se ljuset i slutet av tunneln. Jag tror att just nu kan vi verkligen se det, det är så påtagligt, och det har varit det ett tag. Vi har verkligen litat på vår manager – han är bäst. Han har hela tiden varit så lugnande, liksom: ”Det är okej, allt kommer att ordna sig.” Jag vet att man kanske blir besviken över att vi inte alltid gått med vinst på en turné. Kanske blir man ledsen över det, men han bara: ”Lyssna, det här är vad som kommer att hända för er” och det har verkligen gått åt det hållet. Så jag tror att vi verkligen kan se det konkret nu. Vi tänker bara kämpa oss igenom de kommande månaderna och sen kan vi utvärdera var vi står. Men jag tror verkligen att vi snart kommer att kunna göra detta på heltid. Det är nog den största motivationen.

Som ett brev på posten dyker några dagar senare ett inlägg upp på Mommas instagramsida, de berättar att de ska uppträda på Jimmy Kimmel Live. Jag tror också att de kommer att kunna göra musik på heltid inom en snar framtid. 

Mommas fjärde album Welcome to My Blue Sky släpptes den 4 april.