Under en konsert 2019 i Central Park meddelade världsstjärnan Mitski att det skulle bli hennes sista spelning på obestämd tid. Det spekulerades kring att hon skulle sluta med musik helt och hållet eftersom hon uttryckt svårigheter med kändisskapet som växt fram efter hennes succéalbum Be the Cowboy 2018. Det ryktet visade sig inte vara sant då hon sedan dess har släppt två album, men relationen till berömmelsen dröjer sig kvar och hon håller sig undan ur rampljuset. Hennes åttonde album Nothing’s About to Happen to Me bearbetar brusten kärlek, katter och längtan efter det mytiska och oändliga försvinnandet.
Albumet inleds med In a lake där jag direkt överraskas av det varma country-soundet som för tankarna till band som The Magnetic Fields. “You never get away from your first love / It’s like one brand of soap sold in tow / Cause anyone you can get close to smells like your first time around.” Texterna är som väntat utsökta. Ljudbilden är spännande med dragspel, banjo och trumpet, låtens disposition för tankarna till något ur en musikal. Detta gör mig nyfiken på den kommande The Queen’s Gambit-musikalen som Mitski skriver musiken till. Låten följs av Where’s My Phone som tar ett stort kliv mot det rockiga och riviga. Texten är uppbruten och förvirrad, fraserna upprepas och slängs runt. Det ringer i öronen från kaoset som pulserar ut i hörlurarna. Mitski har fångat en känsla och bevarat den.
Albumets tredje låt Cats är lågmäld och finstämd. Den brustna kärleken ligger som ett hölje och försvinnandet introduceras i den sorgsna formen av att försöka bli någon annan. If I Leave följer lite samma spår där hon sjunger om sitt tomrum i en annan persons liv och hur det fylls av någon annan. Det blir nästan som att hon inte har någon skugga, utan när hon lämnar finns det inget kvar. Soundet är kvadratiskt och hårt med hennes distinkta stämma som förmedlar orden med en fingertoppskänsla. Vi fortsätter in i dimman med Dead Woman som närmar sig en annan typ av försvinnande. Det bokstavliga, döden, och att försvinna från folks minnen. “Would you have liked me better if I died? / So you could tell my story the way it ought to be”. Mitskis melodier är spöklika och passar utmärkt med countryinslagen. Både hon och sliden glider över tonerna och faller ibland över kanten in i det någorlunda ostämda. Mitt i skyttegraven av dessa väldigt ödesmättade låtar kan jag inte undgå att känna för lite kring det som sjungs. Det är något som inte riktigt når fram.
Orgeln vibrerar i Instead of Here, ljudbilden är nykter medan texten flyter iväg i tankar av att lämna. Temat är starkt och knyter ihop låtarna som rör sig bortåt. I’ll Change For You är en intressant och finurlig ballad. Soundet sticker ut med inslag av flöjt, bossa-beat och fältinspelningar från en bar. Den är sjungen från en plats av uppgivenhet med en otrolig musikalisk känslighet. Albumets åttonde låt Rules är lekfull men det finns något kusligt med den, rösten och musiken håller inte riktigt ihop. Hon känns malplacerad, men på ett uttänkt sätt.
The White Cat är min absoluta favorit på albumet. Mitski sjunger om en vit katt som flyttat in i hennes hus och tagit ägo över det. Ljudbilden är stegrande och texten fyndig, här återfinns det som jag saknat i tidigare låtar på albumet. En intensitet som blir elektrisk. Vi närmar oss slutet med Charon’s Obol ger också ett lyft till albumet. Detta är ytterligare ett countryspår men som har en helt annat närvaro. Texten är förtrollande och för tankarna till ett slags sagoberättande med underliga detaljer och människoöden. Albumet avslutas med Lighting som knyter ihop albumet med en dyster och ödesmättad rosett.
Nothing’s About to Happen to Me är en platta som verkligen grottar ner sig i ledsamheten. Den är tung, varm och tankspridd med många ljudbilder som känns helt nya för Mitski. Det finns många spår jag gillar och ännu fler som jag verkligen uppskattar, men det är bara några få som jag faktiskt skulle återvända till. Ändå tycker jag att Mitski har skapat ett starkt och innovativt album som vågar närma sig mörkret utan att helt låta det ta över.
