Melodifestivalen 2025 – Recensioner av alla bidrag
Våren är äntligen här vilket som svensk innebär att en vinnare i Melodifestivalen ska koras! 30 bidrag har sållats ner till 12 som fightas om vinsten i Melodifestivalen 2025 och äran att få representera Sverige i Eurovision Song Contest 2025 som kommer hållas i schweiziska Basel.
För att ge lite andra värdefulla insikter bortsett från mina högst subjektiva rants och hyllningar så tar vi även med hur låtarna ligger på svenska Spotifylistan samt låtarnas chans att vinna enligt oddsen några dagar (måndag 3:e mars) innan finalen drar igång. NuuuUUU KÖR VI!
1. Voice Of The Silent – John Lundvik
Placering (av finalbidragen) på Spotify: 11:a
Vinnaroddsplacering: 8:a
John Lundvik sjunger helt sinnessjukt men ingen sångprestation i världen får mina tankar bort från: 1. Hur de röda nyanserna på hans jacka och byxor inte matchar 2. Hur platt barnkören som kommer in i slutrefrängen låter 3. Hur generisk låten i helhet är.
När Lundvik vann med Too Late For Love 2019 fanns det uppenbarligen en törst efter sån här oförarglig myspop, men sedan dess känns det som att den genren har utvecklats till Melodifestivalens primära utfyllnad vilket gör Voice Of The Silent så extremt blek och ointressant. Too Late For Love hade också värme och soul, något som nästan alla dess efterträdare saknar.
3/10
2.YIHAA – Dolly Style
Placering (av finalbidragen) på Spotify: 4:a
Vinnaroddsplacering: 10:a
Jag tror att jag hade uppskattat Yihaa mer om country i Melodifestivalen inte kändes så plastigt. Det GÅR faktiskt att producera intressanta och moderna låtar med countryinslag, men det är som att låtskrivarna i Melodifestivalen (för de är ju stort sett samma) bara nöjt sig med en viss (låg) standard. Trots det är det ju något så otroligt camp med Dolly Style, och att de faktiskt sjunger bra? Gag.
6/10
3. Believe Me – Greczula
Placering (av finalbidragen) på Spotify: 7:a
Vinnaroddsplacering: 3:a
Det är ganska intressant att det verkar ha bildats två väldigt tydliga läger vad gäller Believe Me med mellodebutanten Greczula. Antingen så tycker man att det är uppfriskande med någonting nytt i Melodifestivalen och att han känns som en “riktig” artist, eller så tycker man att den här låten är en pastisch på exakt all glamrock från 80-talet. Jag känner mig mer hemma i det andra.
Greczula har visserligen en bra scennärvaro och utstrålar karisma, men snälla. Det är som att han har lyckats hjärntvätta halva mellosverige tack vare det? Låten är så dammig så jag kippar efter andan i hopp om lite friskt syre. Har vi hamnat i en rockmusikal från 2003? Jag har inget problem med genren egentligen (eller jo men aja), men det här känns som ett praktexempel på ett musikalnummer i Glee som man hoppar över. Och då älskar jag Glee.
4/10
4. On and On and On – Klara Hammarström
Placering (av finalbidragen) på Spotify: 3:a
Vinnaroddsplacering: 4:a
Det känns typ som att om SVT verkligen ville så hade de kunnat ge Klara Hammarström en riktig vinnarlåt eller ett riktigt vinnarnummer. Hon kommer närmare och närmare för varje gång hon deltar, men hon är fortfarande inte riktigt där. Jag gillar faktiskt On and On and On, det är något härligt When Love Takes Over-klingande över den här. En otroligt catchy refräng, en snygg temposänkning som bygger upp inför slutet och en 3D-printad reflextopp ljusare än mångas framtid. Numret är kanske inte det roligaste, men det är bra nog för att man ska tycka att det här hade vi lätt kunnat skicka i brist på annat. Men det är nog inte där Klara Hammarström vill vara.
7/10
5. Sweet n’ Psycho – Scarlet
Placering (av finalbidragen) på Spotify: 2:a
Vinnaroddsplacering: 5:a
Med tanke på hur SCARLETs låtar pre-Melodifestivalen låter så kan jag inte låta bli att tycka att både förra årets bidrag Circus X och årets Sweet n’ Psycho känns lite tama i jämförelse. Ironiskt nog står duon bokstavligen fastkedjade i en bur på scenen, och det mesta som händer är att de kliver ner från den här svartmålade tårtan, kliver upp igen, vickar på höfterna lite och that’s it. Where’s the drama?
Det finns element i den här låten som är bra, typ andra delen av refrängen, men det är lite för o-psycho för att detta ska slå en så hårt som de nog hade hoppats.
5/10
6. Show Me What Love Is – Erik Segerstedt
Placering (av finalbidragen) på Spotify: 9:a
Vinnaroddsplacering: 6:a
Erik Segerstedt gör verkligen allt fel för att försöka tilltala min smak, så varför tycker jag att den här är så bra? Show Me What Love Is är liksom unapologetically Rix FM, men den typen av låt som hamnar där av egen maskin och inte det som plockas upp via Melodifestivalen. Det väcks verkligen ett obehag i mig när jag bekänner min kärlek för den här låten, men den känns äkta. Han kunde inte sagt det bättre: “And if it’s wrong me and you / Why do I feel like I do?”. Synd att numret är lika urtrist som att se färgsplattret på hans jeansjacka torka.
7/10
7. Kamikaze Life – Maja Ivarsson
Placering (av finalbidragen) på Spotify: 9:a
Vinnaroddsplacering: 9:a
Asså kopiera exakt ALLT jag sa om Erik Segerstedts låt men byt ut Rix FM mot 106.7 Rockklassiker typ idk. Dock är kanske min kärlek för Kamikaze Life med Maja Ivarsson inte lika stark. Och återigen – sen när blev budgeten för scennumrena i Melodifestivalen knappa 100 riksdaler?
6/10
8. Hush Hush – Meira Omar
Placering (av finalbidragen) på Spotify: 6:a
Vinnaroddsplacering: 7:a
Hush Hush är uppenbarligen en banger. Jag önskar nästan att det hade varit lite sämre. Det räckte inte med den snubblande kameramannen – det hade varit så ikoniskt om detta var en riktig röra på scen. Typ överdrivet mycket rekvisita, falsksång, ett passionerat “kärleksintresse” som gör waayy too much. Jag tänker liksom kärleksbarnet mellan Dum Tek Tek och Secret Combination. Då hade det kunnat vara årets bästa bidrag. Istället är det här numret så extremt polerat, sensuellt och snyggt, det ska Meira Omar ha, men med en låt som har texten “bom bom chiki chiki chiki” behövs lite mer CAMP. De kan åtminstone skruva ner körsångerskans leadsång så vi får höra hur Meira flåsar sig genom koreografin?? Ge oss NÅT. Men oavsett äter hon på ett sätt.
8/10
9. Revolution – Måns Zelmerlöw
Placering (av finalbidragen) på Spotify: 5:a
Vinnaroddsplacering: 1:a
Alltså, jag vill inte att det här ska bli en krönika, så jag ska försöka att hålla mig kort. Jag börjar med det negativa för det känns som att det alltid råkar bli tvärtom.
Måns Zelmerlöw gör såklart exakt samma som Loreen gjorde för två år sen – att försöka upprepa succén med en något sämre låt. Skillnaden är att Tattoo skilde sig mer från Euphoria än vad Revolution skiljer sig från Heroes. Tattoo hade kanske kunnat existera i en värld utan Euphoria, men Revolution hade inte kunnat existera utan Heroes. Både Tattoo och Revolution har en tidlös känsla, men när Tattoo var rotad i 2023 så är Revolution rotad i samma tid som Heroes kom ut. Det är ungefär samma låt, men i en annan kostym.
Med det sagt så är Revolution uppenbart en av de bästa låtarna i år, och jag tycker faktiskt att den är långt bättre än Heroes. Numret är redo för Eurovisionscenen (även om pappersbitarna gärna hade fått se mer ut som tidningspapper snarare än toa-diton) och Måns sjunger glitterhattarna av hela arenapubliken.
Men det är väl dags för något nytt va?
8/10
10. Hate You So Much – Saga Ludvigsson
Placering (av finalbidragen) på Spotify: 8:a
Vinnaroddsplacering: 11:a
Saga Ludvigsson fullständigt exploderar av karisma och star quality, men Hate You So Much håller henne tillbaka så extremt mycket. Ytterligare ett countrytuggummi som utan Dolly Styles campness bara känns blekt – hur grön Sagas body än må vara. Kom tillbaka med en riktig popbanger (och snälla inte den här lightversionen av house som alla gör nu i Melodifestivalen) nästa år och vinn tack!!!
2/10
11. Life Again – Annika Wickihalder
Placering (av finalbidragen) på Spotify: 12:a
Vinnaroddsplacering: 12:a
Återigen: kopiera exakt ALLT jag sa om Saga Ludvigssons låt men byt ut countrytuggummi mot gospelpop. Hennes röst är helt sinnesjukt bra – men så deltar hon med den här låten? Suck…
4/10
12. Bara bada bastu – KAJ
Placering (av finalbidragen) på Spotify: 1:a
Vinnaroddsplacering: 2:a
Så länge som Melodifestivalen har trånat efter artister vars artisteri anammar lite självdistans, men som ändå inte låter kvaliteten på musiken ta skada för det. Och här får vi Bara bada bastu av finlandssvenska KAJ serverat på ett silverfat med björkris? Timingen kunde inte varit bättre; Eurovisionfansen är tröttare än någonsin på att vi år efter år tar tävlingen på för stort allvar och skickar modern pop som kommer stryka varenda jurymedlem ute i Europa medhårs. Fatta vilken otrolig överraskning om vi istället för att skicka ytterligare en återvändande Eurovisionvinnare skickar tre bastujuckande män i bruna kostymer? Det är nästan för bra för att vara sant.
Låten sätter sig efter en lyssning, numret är en fröjd för ögat och dansen är som gjord för att alla hemma i sofforna ska vilja lära sig den. Om det är någon gång vi ska skicka ett bidrag för att VI VILL DET så är det nu. Vem bryr sig om hur det går i Eurovision. Men det kommer gå bra oavsett, det finns en anledning till att KAJ nästan har trippelt så många visningar på Youtube som Måns Zelmerlöw, och kommentarsfälten talar för sig själva. Basturevolution.. revolten är här.
10/10
