Melodifestivalen 2024 – recensioner av alla bidrag
Årets första och kanske största tv-fest är äntligen här: Melodifestivalen 2024. Efter Loreens vinst förra året är frågan: Vem får äran att representera Sverige på hemmaplan i Malmö i år? Det vi vet redan nu är att vi kommer få en helt ny Melodifestivalenvinnare, i och med att det för första gången på länge inte deltar några tidigare vinnare. Däremot en hel del som kommit nära: Dotter, Danny Saucedo och Marcus & Martinus bara för att nämna några.
Men inte ska jag dra ut på det, här har ni mer eller mindre grundade åsikter om alla årets bidrag som ni får hylla till skyarna för dess detaljrikedom, eller så får ni skäl till att jaga mig med ägg på stan. Jag gör mig redo för bådadera – nuuuUUU KÖR VI!
Deltävling 5
1. Unforgettable – Marcus & Martinus
Varnar för att det här kommer bli årets längsta utläggning, men det är för att Marcus & Martinus varje vecka som gått har känts som en större och större favorit till vinsten i år. Och för att jag vanligtvis äter upp exakt sån här musik till frukost lunch mellis middag kvällsmat, ni fattar.
Jag börjar med numret: Det här är såklart bland de snyggaste numrena i år. Det blåa laserhavet är utbytt mot insidan av ett mjukvaruprogram. En digital fröjd för ögat. Dansare äntrar scenen lite stelt under första droppet, men gör sig mer naturliga under senare delen av numret. Även om det är supersnyggt rakt igenom kanske det saknas nååågot WOW-moment? Men det går säkert att fila fram om det skulle bli Malmö i maj.
Över till låten: Den här produktionen är en popifierad variant av något Swedish House Mafia skulle kunna göra. HELT rätt tänkt. Det känns dock som att låten hade kunnat bli ännu bättre efter någon vända till i studion. Melodin som droppet består av och som genomsyrar hela produktionen är lite för.. simpel för låtens BPM. Om vi jämför med nämnda SHM:s Greyhound så är den melodin mycket mer dynamisk SAMTIDIGT som låten går i ett högre tempo, vilket gör produktionen mer hypnotisk och intressant. Dessutom skiftar den melodin smått under låtens gång, vilket melodin i Unforgettable inte gör. Verserna och droppet är bra I SIG, de hade bara kunnat vara bättre. Sen jämför jag ju också låten med en av de bästa houseproduktionerna någonsin vilket kanske inte är helt rättvist. Men aja.
Om vi jämför med Air från förra året istället då? Air hade en tydligare hook trots sin till stora delar instrumentella drop. Den var mer melodisk generellt, medan Unforgettable är mer fokus på produktion. Slutfasen i båda låtarna är lika på så sätt att det låter som att någon ny fas påbörjas som aldrig kommer, men när de sjöng för kung och fosterland (Kung Harald V I guess) i slutet av Air så avslutas Unforgettable med något knasigt elektroniskt break där tvillingarna inte får klämma ut de sista tonerna de har i kroppen.
Kontentan: Återigen ett grymt bidrag? Ja. Det självklara vinnarbidraget man förväntade sig? Absolut inte. Texten undviker jag helst att prata om.
7/10 men för livet
2. Controlla – Chelsea Muco
En imaginär tår rinner sakta ned för min kind när jag hör Controlla. Varför? För första gången känns det som att Melodifestivalen fått med en något så när RIKTIG afrobeat-låt. Chelsea Muco levererar endorfinutlösande melodier en efter en tillsammans med en avslappnad saxofon som lugnar vilken stressad själ som helst. Även om numret är av kategorin låt-med-afrikanska-inslag-101 så gör det inget, jag behöver bara Controlla i högtalarsystemet på högsta volym och jag är såld. Årets positiva överraskning!!!
8/10 joysticks
3. Back To My Roots – Jay Smith
Idolvinnaren från 2010 Jay Smith gör en oväntad debut i Melodifestivalen hela 14 år efter vinsten. Refrängen till Back To My Roots har något, men resten av låten är exakt vad man förväntar sig av en countryfolklåt i mello. Sånt här brukar ju vanligtvis gå hem i sofforna och en del kommer nog känna igen Smith från Idol. Frågan är om låten är tillräckligt minnesvärd för att göra avtryck hos tittarna. Nja.
4/10 släktträd
4. Banne maj – Elecktra
Det är såklart skitkul att SVT snappar upp en deltagare från Drag Race Sverige, och särskilt Elecktra som blev viral med sin Unna daj förra året. Banne maj kanske inte är lika memevänlig, men en schlagerdänga är alltid en schlagerdänga och Elecktra säljer låten med sin karisma. Även om numret hade kunnat vara mycket mer extravagant så är Elecktra ett härligt inslag i deltävlingen.
5/10 uttryck ingen under 70 använder
5. Light – Annika Wickihalder
Light är en bra soulpoplåt och Annika Wickihalder sjunger jättebra. Så mycket mer finns liksom inte att säga, it’s your average soulpop mello-ballad. Men en bra sådan! Börjar dock bli riktigt trött på tonartshöjningarna som i år verkar fördärva exakt varenda låt.
6/10 inte februarimånader iallafall
6. Que sera – Medina
Sure, det här är typisk fotbollsmästerskapsmusik. Är det så fel då? Nej. Snarare helt rätt, och lite ironiskt på det bästa av sätt. Tänk om vi skickar Que sera, Medina får en hit i Europa lagom till fotbolls-EM som Sverige inte ens kvalat till. Aja.
Que sera är ren och skär sommar. Sprinten ner till medelhavsstranden första dagen på den där resan med kompisarna som överlevde lös planering i gruppchatten. Fotboll på någon konstgräsplan utanför stan. Svett i pannan från morgon till kväll. Fraser på franska och spanska som alla känner till. Sommar. En känsla, energi och melodi som vilken europé (och kanske även aussie) som helst kan förstå sig på. Därför Eurovision??? Kanske?? Våga rösta på en låt på svenska!! (Och franska… och spanska.)
9/10 yolo:s typ
Deltävling 4
1. Done Getting Over You – Albin Tingvall
Jag vet inte om det är meningen, men Albin Tingvall lever sig in i låten lite för mycket – på scen ser han verkligen ut att vara extremt trött på att försöka komma över sitt ex. Låten är någon indiepop lite á la Harry Styles/Shawn Mendes i svensk melloförpackning, men gnistan saknas helt – det är svårt att avgöra om det kommer från låten i sig eller Albin Tingvalls näst intill robotlika framträdande. Det utesluter dock inte att han vaknar till liv under lördagens livesändning.
Han sjunger låten bra i alla fall, och Done Getting Over You är så där lagom bra. Catchy. Ut i finalkvalet-värdig.
6/10 dialoger med plintar sista gympalektionen i gymnasiet
2. 30km/h – Lia Larsson
Det är otroligt fascinerande att försöka sätta ord på skillnaderna mellan Fröken Snusks Unga & fria från två veckor sen (som sedan dess legat 1:a på Spotify) och 30km/h med Lia Larsson. Båda låtar är ju EPA-dunk. Men när Unga & fria lät som en Fröken Snusk-låt som anpassats efter Melodifestivalen låter 30km/h snarare som en mellolåt som producerats om till en EPA-dunklåt. Makear det sense? Med annan text och prodd hade den kunnat låta som vilken annan schlagerbanger som helst. Nu har den fått en ettrig elektronisk slinga likt den i Boten Anna som introduceras i andra refrängen som kryddar den annars ganska ordinarie EPA-dunksprodden.
Lia Larssons röstkapacitet kanske inte är den mest imponerande, men det händer tillräckligt mycket på scen under låtens 3 minuter så det är inget som distraherar allt för mycket.
6/10 långsamma kungliga musikhögskolor
3. It’s Not Easy To Write A Love Song – Dotter
Så här: Dotter och hennes make tillika låtskrivare Dino Medanhodzic är en superduo. Produktionsvärdet är högt, och It’s Not Easy To Write A Love Song ÄR en bra låt. Den är bara inte tillräckligt konkurrenskraftig i ett sammanhang där man tävlar om det svenska folkets röster. Jag förstår inte för mitt liv vad nummerkreatörerna tänkte här, för även om en flygel omringad av strålkastare ser ut som en cool setup finns liksom INGEN tanke bakom det. Dotter ligger på flygen, står på flygen, “spelar” lite på flygen. Och? Inga coola vinklar, inga oväntade saker händer som fångar ögat eller som får en att uppskatta låten mer.
Så trots att It’s Not Easy To Write A Love Song är en ganska bra midtempopoplåt är bidraget en besvikelse med tanke på den potential som Dotter och Medanhodzic besitter.
6/10 writer’s block
4. Circus X – SCARLET
Var linjen går mellan experimentellt och hittepå är verkligen svårdefinierat. Circus X må precis träda över den, men det betyder inte att de ska ha mindre cred för det. Den anonyma duon SCARLET blandar EDM, rock och… skräck? till någon hybrid som man självklart inte får någon annanstans än i Melodifestivalen. På scen får duon såklart sällskap av maskbeklädda “monster”dansare (svart kroppsstrumpa + mask + djurklor = sant). När man tror att man fått helhetsbilden av det här bidraget så dras tempot upp ordentligt och låten kulminerar med rök, epilepsivarning och headbanging. Äntligen något oväntat och utanför boxen för Melodifestivalen!
7/10 okända shower
5. En sång om sommaren – Lasse Stefanz
Förlåt, men… Om detta är Sveriges mest framstående dansband förstår jag varför genren håller på att dö ut.
1/10 Ida-bops
6. Happy That You Found Me – Danny Saucedo
Jag känner mig ärligt talat ganska förvirrad efter Danny Saucedos återkomst i Melodifestivalen. Refrängen är typ bra? Men produktionen skriker Shout It Out från 2012. Låten känns mycket kortare än vad den är, vilket alltid är ett bra tecken. Samtidigt så är de två sista minuterna av numret helt meningslösa. Numret som han hade till Dandi dansa och som han påstod “bara var på skoj” var 100 gånger mer underhållande och nytänkande än det här. En sak som är säker: Det finns inte en chans att det här vinner Melodifestivalen, någonting bättre måste vi kunna vaska fram nästa vecka.
Eller? Hjälp.
6/10 nemos
Deltävling 3
1. Effortless – Jacqline
Det är som att en tyngd lättar från axlarna när man ser och hör Effortless av Idoltvåan Jacqline från två år sedan. Numret känns inte helt klockrent, men Jacqline säljer det här som iskall cola på spanska stränder och för en gångs skull så får vi höra nåt i Melodifestivalen som vi inte hört tidigare. Eller ja, Melodifestivalen består i och för sig av cirka 80% nuförtiden. Men lite mer specifikt Fifth Harmony-pop med Max Martin-prodd à la Beauty Behind the Madness av The Weeknd, men samtidigt så 2024. Sån där yas bitch werk-pop.
Är Effortless en vinnarlåt dock? Nja, inte riktigt. Jag har svårt att se att alla åldersgrupper tycker att detta är lika fantastiskt som en kille som livnärt sig på Beyoncé, Rihanna och Ariana Grande under hela sin uppväxt. Men en stark låt är en stark låt, och förhoppningsvis suktar Sverige efter en ny popdiva som inte heter Larsson i efternamn.
8/10 ord som inte går att översätta snyggt till svenska
2. Aldrig mer – Clara Klingenström
Den största skillnaden på Aldrig mer och Jag behöver inte dig idag är att Clara Klingenström sjunger under en enorm metallmanet. Och att Aldrig mer saknar den direkthet som Jag behöver inte dig idag hade. En annan skillnad är färgen på Claras gitarr.
4/10 något svåra löften att hålla
3. Take My Breath Away – Kim Cesarion
I grund och botten är Take My Breath Away en bra poplåt. Men någonting med det här paketet känns bara så himla avslaget. Jag vet inte om det är Kim Cesarion och hans lena R&B-röst som låter lite för len på en sån här elektronisk produktion, men känslan är att man hellre hade velat höra honom i en annan typ av låt – och ja, såklart någonting som hade låtit mer som Undressed. Men nu har vi Take My Breath Away. Och inte lämnas jag andfådd av detta.
Eller jo, men bara av det överflödiga antalet juckande dansare på scen. Suck…
4/10 solarplexusslag
4. För dig – Klaudy
Klaudy var ett namn på förhand som jag såg fram emot i Melodifestivalen. En relativt ny artist som sjunger på svenska och som inte fått sitt stora genombrott än. För dig är en fin låt som absolut hade åkt raka vägen in på Spotifys förstaplats om låt säga Viktor Leksell hade sjungit den.
I Melodifestivalen gör den dock inte lika stort intryck som man hade hoppats. Klaudy sjunger bra men låtens tre minuter porlar tyst och försiktigt på likt den bäck som hade kunnat rinna genom den skogsö som Klaudy sjunger från. En mysig temposänkning av denna deltävling och en låt som kommer göra sig bra i spellistor, men som ett bidrag i Melodifestivalen hade en liite starkare melodi behövts.
6/10 TikTok-flöden
5. I Won’t Shake (La La Gunilla) – Gunilla Persson
Det ska nämnas att med Gunilla Persson i tävlingen som sjunger en vilda västern-inspirerad låt så når Melodifestivalen en nivå av camp som jag på förhand inte trodde var möjlig. Det ska Gunilla, Melodifestivalen eller ja, alla inblandade, ha. Det förtjänar ändå en poäng. Gör något annat med I Won’t Shake (La La Gunilla) det? Nä.
1/10 bågskyttehänder
6. Give My Heart a Break – Cazzi Opeia
Det hörs att Cazzi Opeia är en erfaren låtskrivare och framför allt har förmågan att komponera melodier som klibbar sig fast. Give My Heart a Break är inget undantag, men det händer inte så mycket i låten som man hade önskat. Vi får en hook tidigt och under låtens 3 minuter matas vi med den vad som känns som non stop. Numret är excentriskt, färgglatt och dynamiskt, och hjälper låten att bli NÅGOT mindre statisk. Men med tanke på att hon har skrivit låtar som I Can’t Get Enough, EurovisionvinnarenTattoo och den här deltävlingens Effortless så känns det som att hon har starkare låtar än Give My Heart a Break i sig.
6/10 fotnedsättningar
Deltävling 2
1. When I’m Gone – Maria Sur
Det här numret förtjänar en bättre låt. Den är egentligen inte dålig i sig, produktionen är så där snyggt housepoppig som har blivit hårdvaluta i Melodifestivalen de senaste åren. Problemet är att den är så fruktansvärt anonym. Som att kalla någon som bara klär sig i svart för att ha en snygg stil. Okej, och?
Maria Sur tycker jag känns som en artist med mer personlighet än så här, men samtidigt är When I’m Gone ett eller till och med några snäpp bättre än förra året snyfthistoria Never Give Up. Jag önskar bara att hon kunde dominera låten och scenen lite mer än vad hon gör, för just nu äter den supersnygga ljusshowen upp henne bild för bild – och på repet är rösten riiiiktigt svajig.
6/10 sabbatsår
2. Norrland – Engmans Kapell
Jag förstår att SVT envisas med att kvotera in akter som känns lokala, någonstans drömmer man ju om det där rikstäckande genomslaget som kommer från klar himmel. Nu var det dock ett tag sen, och jag har svårt att se att det skulle hända med Engmans Kapell. Norrland är exakt det man förväntar sig – en oförarglig dansbandsdänga, men den har knappast en refräng minnesvärd nog för att leva kvar efter lördagens deltävling.
2/10 regioner med avkapad grammatik
3. The Silence After You – Dear Sara
Ett ord: Radioskval.
Dear Sara sjunger bra, men det här är så tråkigt och meningslöst så jag hellre tittar på deg som jäser. I underhållningssammanhang är det nästan bättre att vara dålig än tråkig lex “broor, du och ja…”, och det här tyvärr tråkigare än vad det är dåligt.
3/10 ghostningar
4. Ahumma – C-Joe
Det är synd att det här förmodligen är det mest moderna bidraget med afrikanska inslag som skickats in till Melodifestivalen 2024. Dåligt är det inte, men i och med att afrobeats har ett så starkt uppsving just nu så hade man önskat något som inte lika gärna hade kunnat delta för 10 år sedan.
Ahumma med C-Joe är catchy och kommer säkert sätta sig i många lördagsgodishöga småbarn framför tv:n, men frågan är om de kommer rösta. Numret är nämligen ganska avskalat jämfört med tidigare afropopbidrag som Gosa och Kizunguzungu, vilket på ett sätt känns skönt med tanke på hur överdrivna afropopnummer brukar vara. Samtidigt kanske C-Joe hade behövt något mer intressant än tre enorma trappsteg för att verkligen fånga intresset.
4/10 onomatopoetiska uttryck
5. Dragon – Liamoo
Vad oväntat att Liamoo sjunger om att vidga sina vingar i en låt som heter Dragon… Om det är något jag i musikväg är intolerant mot är det Imagine Dragons-musik. Tyvärr är det ju exakt den vägen Liamoo valt att gå. Numret är okej-snyggt, låten är ok för att likna en Imagine Dragons-låt och allt med Dragon känns bara ok, inget mer.
Förhoppningarna efter Bluffin’ för två år sen var väl ändå att Liamoo skulle vänta några år och komma tillbaka med något vinnarmaterial, men istället är han farligt nära att hamna den grupp av människor som med jämna mellanrum deltar, åker raka vägen till final och landar någonstans mellan plats 3-8. Eller vänta, det är han ju redan.
5/10 kryddor som det talas för lite om
6. Unga & fria – Fröken Snusk
Helt oironiskt den bästa låten hittills i Melodifestivalen 2024. Fröken Snusk låter oväntat nog exakt likadant som hon gör i studioversion och Unga & fria känns faktiskt som en autentisk EPA-dunklåt – om det inte vore för den snuskfria texten förstås. På det får vi en härligt ettrig fiol som inte kan gör
Bonusskvaller från repetitionerna: Fröken Snusk SKRIKER ut “HOOORAAA” inför sista refrängen och drämmer handen i dalahästens ände. Väldigt oklart varför, men oteroligt ikoniskt oavsett.
7/10 utspring
Deltävling 1
1. Supernatural – Adam Woods
Det känns som att SVT gav Adam Woods ett löfte om att få öppna hela årets tävling på ett enda villkor: 0 kr i scenbudget. Visserligen kommer man långt på ett bra utseende, men det känns lite väl ogenomtänkt när det enda numret går ut på är att gå från scenvägg till scenvägg och svepa händerna längs skärmen för att lite abstrakt grafik ska följa hans rörelser.
Låten då? Näe, en mer stereotypisk låt för en snygg Mello-grabb i 25-årsåldern blir det inte. Produktionen är väl OKEJ, men om vi ska vara ärliga så existerar typ inte sån här musik längre utanför Melodifestivalen, och det säger väl en del.
3/10 radioaktiva insektsbett
2. Hela världen väntar – Samir & Viktor
Att låten börjar med “bror”……
Hela världen väntar följer verkligen exakt samma struktur som Bada nakna, skillnaden är bara att Hela världen väntar saknar personlighet. Och melodier att nynna med i. Droppet kan vara det sämsta jag hört på väldigt länge, energin i låten tokdör vilket väl inte kan vara avsikten med ett drop? Och det är inte ens ett drop man kan dansa till?
2/10
3. Min melodi – Melina Borglowe
Någon gång vill jag att en tjej som sjunger en fin visa på svenska ska ta hela landet med storm och bara sopa banan med hela konkurrensen för att visa SVT att Sverige inte bara vill skicka pop år efter år. Ett år när man agerar värdnation är ett perfekt år för det. Tyvärr vet jag inte om Min melodi har den förmågan.
Låten är fin och Melina Borglowe presenterar verkligen sig och sitt artisteri på bästa sätt, men särskilt gripande är låten inte. Det är en skön liten paus (och då menar jag en sån mental paus, inte en sån man går och kissar i) från allt dunkadunka och hejåhå, men om vi ska skicka en visballad så ska det vara en melodi och text som berör, och så känner jag inte riktigt här. Men oavsett en stabil debut av Melina Borglowe!
5/10 egenskrivna låtar (duh)
4. Forever Yours – Elisa Lindström
Scennumret is giving Ela från Wish. Låten hade känts mossig för 10 år sedan. Och de rosafärgade armarna ska vi inte ens gå in på… Kan det här gå in på “härlig nostalgi”-kontot? Näe. Jag vet inte varför men jag tänker på finska pinnar när jag ser och hör det här.
2/10 äktenskapslöfte
5. Awful Liar – Lisa Ajax
Alltså så här, jag har älskat alla Lisa Ajaxs låtar (på engelska ska tilläggas). ÄLSKAT. My Heart Wants Me Dead är enligt mig en perfekt poplåt, hela numret är gås och första tonen är renare än ett spädbarns själ. I Don’t Give A är ikonisk på sitt helt egna sätt, hon brydde sig verkligen inte ett skit om vad hatarna skulle säga om att hon ställde en skärm som visade videor på henne själv 3 minuter i streck? Och Torn är en av de mest underskattade balladerna som tävlat de senaste 5 åren. Därför är det inte konstigt att jag har höga förväntningar, och heller inte konstigt att de inte infrias.
Men att Awful Liar skulle vara så långt ifrån hennes andra mellobidrag är lite av en chock. Jag kan inte för mitt liv förstå vem den här låten är skriven för, om det inte enbart är för Lisa Ajax att vädra sina tankar (som i och för sig inte hon har skrivit i det här fallet). Känner på mig redan nu att det här är årets största besvikelse. Kudos för att hon deltar preggo tho.
3/10 lögndetektorkuggare
6. Heroes Are Calling – Smash Into Pieces
Det här är såklart exakt vad man kan förvänta sig av förra årets tredjeplacerade Smash Into Pieces – en (tyvärr) blek kopia av förra årets bidrag Six Feet Under. Den låten satte sig på hjärnan, hade intressant melodipassager och en hårdare produktion. Den här låter bara lame, och det säger en del om jag som icke-rocklyssnare tycker det.
Om bandet hade väntat något år och slipat fram en riktig banger (kan man säga så om rock hjälp) hade de kunnat vara klara vinnarkandidater, nu känns det som att de kommer vara som bortglömda när finalen hägrar. För dit kommer de i alla fall. Hjälp vilken svag vecka. Nya tag i Göteborg!
4/10 uppringningar från 112
