Melodifestivalen 2022:
Drömmen om Turin

In i dimman – Medina

Placering (av finalbidragen) på Spotify: 4
Vinnaroddsplacering: 5 (2% chans att vinna)

Målgrupp:
Folk som går i trean på gymnasiet och intensivt letar efter en låt att spela på studentflaket.

ESC-usp:
Bidrag på det egna språket har gått bra i Eurovision de senaste åren. Förra året var till exempel 4 av bidragen i topp 5 på inhemska språk, och visst finns det alltid plats för ett glatt fotbollsmästerskapsanthem i startfältet. Final hade nog känts given, men låten saknar ändå det där lilla extra som krävs för en plats bland de 10 bästa. 

Jury- eller tittarappeal:
Bidrag på svenska är sällan något som favoriseras av den internationella juryn. Däremot är det nog inget problem för Medina att få röster från tittarna. De har trots allt en hedersplats i det svenska sommarplågehjärtat. Vem älskar inte Miss Decibel eller Där palmerna bor?

Bluffin’ – LIAMOO

Placering på Spotify: 8
Vinnaroddsplacering: 4 (5%)

Målgrupp:
De som inte har några problem med att vi skickat 6 popkillar i rad. Det är ju ändå låten som räknas!

ESC-usp:
Ärligt talat det som har störst chans att sticka ut rent konkurrensmässigt i Eurovision i år. Förvånansvärt lite danspop med killar these days, och de fåtalet popkillar som tävlar i år har exakt ingenting att komma med jämfört med vår club king LIAMOO. 

Jury- eller tittarappeal:
I och med att många semifinalister sprungit om LIAMOO på Spotify är risken att han kanske kommer glömmas bort lite i finalen, men som före detta Idol-vinnare är han ändå ett igenkänt ansikte medan juryn ser att detta är ett av de mest Eurovision-kompetenta bidragen i finalen. Dock kommer bidraget nog ändå placeras stabilt i toppen hos båda.

Run To The Hills –
Klara Hammarström

Placering på Spotify: 1
Vinnaroddsplacering: 3 (13%)

Målgrupp: 
The girls and the gays. Periodt.

ESC-usp:
Ändå det mest ESC-vänliga bidraget i toppstriden med tanke på saknaden av poptjejer i det som Europa skickat hittills. Flashiga scenkläder, russedunk och wailande vore något nytt i dessa sammanhang, och det vore kul om stabila och polerade Sverige tog en risk någon gång, och detta känns tillräckligt säkert för att risken ska vara värd att ta.

Jury- eller tittarappeal:
Av någon anledning får vi en Wiktoria anno 2017-känsla av denna. Favorittippad i finalen, men som den internationella juryn tycker är lite för oslipad gentemot några andra bidrag i finalen för att ge de högsta poängen till. Hos folket har Klara uppenbarligen blivit favorit, hon har toppat den svenska Spotifylistan sedan alla låtar släpptes och är nog garanterad i tittarnas topp 3 – frågan är om hon kan rå på Cornelia som tar in på Klaras streamingsiffror mer och mer för var dag som går.

Bigger Than The Universe –
Anders Bagge

Placering på Spotify: 3
Vinnaroddsplacering: 2 (22%)

Målgrupp:
De som har en soft spot för “Jag har inget självförtroende”-Bagge. Ingen skam i det!

ESC-usp:
Anders Bagge kan ha en fördel i Eurovision simply pga chockfaktorn. Medelålders män som sjunger vackert, grandiost och ömt om naturen är (tyvärr) en sällsynthet i ESC-sammanhang.

Jury eller tittarappeal:
Det kan inte ha gått under radarn att Anders Bagge är en storfavorit hos publiken. Helt ärligt – det här bidraget har vinnarbuzz mest för att han är han, inte för att låten är något utöver det vanliga. Därför är det rätt troligt att han inte får lika mycket poäng från den internationella juryn, eftersom de saknar den parasociala relationen till Bagge som svenska folket har.

Hold Me Closer – Cornelia Jakobs

Placering på Spotify: 2
Vinnaroddsplacering: 1 (55%)

Målgrupp:
Folk som inte erkänner att de tycker om Melodifestivalen och äntligen hittat en låt som de inte behöver skämmas över att lägga till i sin Spotifylista. “Det här är bra på riktigt”-sägarna.

ESC-usp:
Enorm. Eurovisionfansen som vanligtvis hatar allt som har med Sverige att göra sedan 2016 har kapitulerat och hyllar både Cornelia och låten som det bästa bidraget som Melodifestivalen haft på väldigt, väldigt länge. 

Det enda orosmolnet seglade in över himlen så sent som igår, torsdag, och det är Greklands bidrag. Amanda Tenfjord har på en dag blivit vinnartippad och rör sig i samma indiepopsfär som Cornelia, men med lite mer elektroniska inslag. Dock borde inte två låtar som ligger någorlunda nära varandra genremässigt vara ett alltför stort problem i Eurovision, titta bara på Italien/Finland och Frankrike/Schweiz från förra året.

Jury eller tittarappeal:
Båda<3 Grattis tjejjan!

I slutändan är det ingen som vet vad som kommer att hända på lördag. Åtta internationella jurygrupper kommer att fälla sina domar och bara gudarna vet vad som kommer att falla dem i smaken. Kommer folket att rösta på den låt de lyssnar på mest, den artist som sjunger bäst eller det nummer som bjuder in till fest?

… Men vi alla vet vem som tar hem hela skiten. Visst?

Deltävling 4

Sveriges största fest är här – Melodifestivalen 2022 tuffar på i ett rasande tempo! Ellen Algren och Theo Hafström är på plats i Friends Arena och rapporterar här, på vår Instagram och på vår TikTok. Imorgon går deltävling 4 av stapeln och vi VET att ni inte kan bärga er: Är bidragen något att ha? Ja men tänk, det är precis det vi ska berätta för er nu. Spänn fast er jävligt noga, nuuu kör vi!

1. Higher Power – Anna Bergendahl

Ellen:
Det är som en tisdag i mars. Blurrigt och i slow motion. Inte ruskigt, men inte heller soligt. Livet är ett litet limbo. Inget är kittlande och kul, men det är inte heller rakt av deprimerande och sorgligt. En transportsträcka. Ett glas mellanmjölk. En väntan på att något ska hända.

4/10 yassifierade hästar

Theo:
Anna Bergendahl vaknade en dag, såg att Klara Hammarström skulle delta i samma deltävling, och sa not today miss gurl. Bakom sig har hon gigantiska vita hästar och på sig en gigantisk kobojsarhatt, and it all makes sense. Typ? Det enda jag sitter och väntar spänt på är att ett ljudligt hästgnägg ekar ut över arenan, men det kommer aldrig till min stora besvikelse.

Visserligen har Higher Power som Annas vana trogen en tydlig countryton. Men den är så tydlig att frågan är om det verkligen behövs mer countryanspelningar? Jag känner nej. Låten? Bättre än Ashes To Ashes, sämre än Kingdom Come. 

6/10 illuminatihärskare

2. Till Our Days Are Over – Lillasyster

Ellen:
Jag kan knappt ta in vad som händer på scenen då jag är i CHOCKTILLSTÅND över att jag precis förstått att Palle Hammarlund i Lillasyster är samma Palle som grundade Dolly Style??? Det gör hela låten typ lite mjäkig. Eller vänta, det var den redan.

2/10 täckkjolar

Theo:
Hårdrockarna Lillasyster valde att gå ett steg längre i år och ställer upp med ett bidrag som (tyvärr) känns ännu närmare schlagerrock. Förra året pryddes Pretenders hårdrockslåt av schlagerrefränger, denna gång är Till Our Days Are Over i princip en schlagerlåt i någon ytlig rockskrud, och jag köper det inte. Ge mig gärna growl och trumsolon, men här framstår det bara som inslängt för att övertyga om att detta faktiskt ÄR en rocklåt. 

2/10 pessimistiska nedräkningar

3. Synd om dig – Malin Christin

Ellen:
Jag är ingen balladtjej. Inte alls. Därför tror jag att Synd om dig hade tilltalat mig mer om det var lite mera schvung och sväng i den. Låtar om att killar är dumma i huvudet brukar gå hem hos mig om de inte har sorgset pianoplink i sig (vilket denna tyvärr har). 

Men framför allt har jag en fråga. Hon sjunger “Du är mil långt under marken” – är han död? Ja, då är det ju absolut synd om honom.

3/10 pianofingrar

Theo:
Malin Christin sjunger otroligt bra och hon har bevisligen låtskrivartalanger i och med att hon var med och skrev Maltas bidrag till Eurovision förra året. Men det här berör mig inte ett dugg. Inte ett skvatt. Inte ens ett jota. Jag skulle jättegärna se Malin i Melodifestivalen igen, men Synd om dig känns som så uppenbar utfyllnad i detta startfält.

3/10 oäkta skuldkänslor

4. La stella – Tenori

Ellen:
Om det här hade varit typ Rumäniens bidrag i Eurovision hade jag tyckt att allt från den entusiastiska schlageroperan till de strasspimpade kläderna var precis sådär extravagant och ikoniskt som jag vill att Eurovision ska vara. Nu blir jag bara ställd. Någon får gärna säga åt mig vad jag ska tycka. 

???/10 powerposer

Theo:
Två operadaddies på Melodifestivalscenen, vad kan gå fel? Typ allt.

Jag älskar camp, jag tar till mig allt som är extravagant, knasigt och konstigt i Eurovisionsammanhang på en millisekund. La stella är dock något som förtjänar att glömmas i det allra mörkaste hörnet av Eurovision Dark Web. Det här är definitionen av mitt mardrömsbidrag till Eurovision. Den här tidsresan till 2006 did I NOT sign up for.

1/10 helvetesvarma stjärnor

5. In i dimman – Medina

Ellen:
Jag är så otroligt uppgiven. Jag förväntade mig Miss Decibel 2.0. Istället fick jag något som kan liknas vid bakgrundsmusiken till ett krigsmobilspel med pirat-tema. Inte ens det faktum att min favoritdansare Daniel Koivunen gör comeback kan muntra upp mig.

3/10 klädesplagg i färgen “trafikkon”

Theo:
In i dimman har verkligen alla ingredienser för att jag ska falla fullständigt pladask. Den är liksom alla fotbolls-VM-låtar komprimerade till en, men av någon anledning faller jag inte för det. Jag försöker under repets gång förstå vad det är, men kommer varken på någon vettig eller rolig förklaring till varför. Det enda jag kommer på är att jag tycker att droppet är för svagt, och det kanske bara får stanna vid ett så tråkigt konstaterande. Numret is giving Renaida på tivoli.

5/10 fyllor

6. The End – Angelino

Ellen:
Inga ballader i Mello säger jag ju!!! Om jag ville se unga killar smörsjunga om heartbreak med halvskakig röst skulle jag kolla på Idol. 

4/10 rökmaskinsoperatörer som jobbar på

Theo:
Äntligen får vi ett Eurovisionvärdigt NUMMER!!! Fast i en Interstellar-tesserakt sjunger Angelino ut om sitt heartbreak, och jag ska vara ärlig och säga att jag dömde ut honom på förhand. Jag har SÅ svårt för såna här hesa ljusa falsettiga killröster, men jag kan inte hata på gullisen Angelino. Vet jag att han är en gullis? Nej. Men han ser ut som definitionen av en. 

The End känns som en självklar radiohit precis som Every Single Day med FELIX SANDMAN (förlåt för skrik) och Talking in my Sleep med Paul Rey gjorde. Dock måste jag som körnörd säga att gospelkör-arret i slutet kunde varit SÅ mycket snyggare? Nu låter det som en slarvig eftertanke där de bjöd in de 10 första förbipasserande på gatan att sjunga in tre snabbkomponerade stämmor typ. Aja. För att inte dra ut på detta mer: Den växer för varje rep!!! Jag gillar!!! starkt!!! 

8/10 katastroftankar

7. Run to the Hills – Klara Hammarström

Ellen:
Det här känns som att det vill vara en Disneyfilm om en romersk krigarprinsessa i Melloformat. Kryddat med lite techno. Ett girlboss-anthem? Om man vill så. Numret har potential att vara kul och annorlunda men som med exakt alla andra bidrag den här veckan når det inte ända fram. 

3/10 cosplaydräkter

Theo:
Sist ut i Melodifestivalen 2022 är Klara Hammarström som lajvar dragifierad Mother of Dragons till russetechno, och DETTA är vad jag kallar camp 2022. Run to the Hills var enligt Klara själv inte skriven för Mello specifikt, och det hörs faktiskt. Hur ofta kör en poptjej en fullskalig EDM-banger liksom? Jag vågar säga väldigt sällan. Om det inte vore för att hon stod så stilla under numret och inte tog ut rörelserna till fullo hade Run to the Hills känts som ett stort YAAAAAAAAAAAAS. Nu är det närmare ett yaaaaas. Och det borde räcka till final i det här startfältet.

7/10 konditionspass

Deltävling 3

1. I Can’t Get Enough – Cazzi Opeia

Theo:
Cazzi Opeia har massa meriter som K-poplåtskrivare, och det märks att hon har känsla för hits. I Can’t Get Enough är molnsvävande elektropop som skriker Ava Max, Angéle och MARINA (före detta and the Diamonds). Numret is giving Loin d’ici från 2016, dvs sockervadd-i-regnbågens-färger-realness och det är bara så glatt? Jag blir fylld av glädje? Inte mer med det!

7/10 sockerberoenden

Ellen: 
Det här är yassified lycklig tjej-Yohio och jag älskar det!!!

8/10 camp care bears

2. Lyckligt slut – Lancelot

Theo:
Svenskt vemod får en allt mer självklar plats i Melodifestivalen, och Lyckligt slut fortsätter att rida på vågen som Clara Klingenström förvaltade förra året. Det är mysigt, Lancelot sjunger förvånansvärt säkert och om vi någon gång skulle skicka svensk vispop skulle det vara något i stil med detta. Men kom igen, vi är ju Sverige. Det kommer inte hända. Vi stirrar oss blinda på att komma topp 5 i Eurovision, och kommer hålla oss till att skicka snygga popkillar med låtar på engelska tills det kommer en snygg poptjej med raspig röst (hosthost Cornelia) som sjunger på engelska, och så är det bara.

Dock önskar jag att Lancelot ställt upp med singeln Desdemona som han släppte i slutet av förra året istället, för med den tror jag att han kunde tävlat om vinsten på allvar. Nu kommer det nog i allra bästa fall bli en Klingeströmsk femteplats som max, för till final kommer han nog på ett eller annat sätt.

6/10 invärtes-Titanic

Ellen:
Nu vet jag vad ni tänker. Ni tror att ni har mig figured out. En ung snygg kille i Mello? Som sjunger om kärlek? På svenska? Det är väl ett recept för att vara precis allt som Ellen gillar. Och jag gillar det absolut, men det slår inte riiiiktigt så hårt som jag skulle vilja.

6/10 gånger man hinner tänka att den ena gitarristen ser ut som Sigge Eklund om man kisar riktigt, riktigt mycket

3. Best to Come – Lisa Miskovsky

Theo:
Ok vad är grejen med att vi tuneat in på Lugna Favoriter? Lisa Miskovsky är tillbaka efter Why Start A Fire från 2012 med ännu ett unikt scenframträdande. Då var det magiska människoflygfän. Nu befinner hon sig på perrongen i valfri amerikansk tunnelbanestation, och aldrig trodde jag att det skulle vara så underhållande att se personer strosa fram och tillbaka utklädda till *vanliga människor* på bästa sändningstid.

Annars… har jag inte så mycket att säga. Numret får en att fokusera på allt annat än låten, och tyvärr är låten gravt mycket tråkigare än Why Start A Fire som låter mer 2022 än denna.

3/10 ljusa framtider

Ellen:
It’s giving mysig 00-tals romcom om kvinna som flyttar till New York efter en tuff skilsmässa hemma i Michigan och oväntat finner både kärlek och vänskap på en tunnelbaneperrong. Är det också första gången vi ser en skateboard på Melloscenen?

5/10 strasshattar

4. Shut Me Up – Tribe Friday

Theo:
Har något Mellobidrag någonsin skrikit KULT mer än detta? Nej. Jag hör ju att det är exakt så här en svensk indiepoppunkrockgrej ska låta, det är verkligen bara så inte min grej. Dock är det så välkommet efter inledningen med lite inslag som vi verkligen inte är vana vid att se i Melodifestivalen, så cred has to be given where credit is due (I’m talking to you tävlingsproducent Karin Gunnarsson)!

4/10 munkavlar

Ellen:
Oj vad de hoppar omkring!!! De bara sprätter!!! Hoppiga poppiga killar på grönbete!!!

6/10 The Kooks-hookar

5. Freedom – Faith Kakembo

Theo:
Jag gillar Faith Kakembo. Jag gillade hennes förra bidrag Crying Rivers jättemycket. Det här gillar jag inte så mycket. Detta känns som alla bidragen som ligger och skramlar i alla europeiska tv-bolagens byrålådor som i brist på annat får se dagens ljus och representera typ Azerbajdzjan. Gospelkör blir av någon anledning alltid så plastigt i Mello, och detta är tyvärr inget undantag. 

3/10 barfotasteg på Melodifestivalens scen

Ellen:
Innan jag skriver om just det här bidraget så måste jag bara notera att det har varit ovanligt mycket barfota i årets Mello? Cornelia Jakobs i deltävling 1, John Lundvik i deltävling 2 och nu Faith Kakembo. The freedom som hon sjunger om måste alltså vara att gå utan skor.

Skoja. Det här är en bra låt men jag har lite svårt att greppa den efter en lyssning. Jag vet inte om det är något med formen? Det är svårt att få den att helt fastna i alla fall.

6/10 inövade formationer med kören

6. Fyrfaldigt hurra! – Linda Bengtzing

Theo:
Mellodrottningen no. 1 är tillbaka. Ingen annan har deltagit fler gånger i Mello solo än vad Linda har, och hennes odödliga energi är alltid lika välkommen i februarimörkret. Fyrfaldigt hurra! är Slå mig hårt i ansiktet-pop och Linda är i sitt esse på en sån här adrenalinsprutande dänga. Hon lever för livepubliken, och livepubliken kommer leva för henne på lördag. Det ska dock mycket till för att jag ska välja att spela Fyrfaldigt hurra! på en Mellofest före typ 3-4 av hennes andra bidrag.

5/10 stela sekunder när man lyssnar på när nära och inte alltid så kära sjunger för en

Ellen:
Det låter verkligen som Linda Bengtzing!!!! De som gillar det kommer att bli jätteglada och de som inte gör det kommer förmodligen bli det motsatta. 

5/10 tyllkjolar man kan bada i

7. Bigger Than The Universe – Anders Bagge

Theo:
Asså jag KAN inte ta det här seriöst. Det är Bagge liksom. Låten är sån där Sun Is Shining-radiopop som var stor 2013-14 och funkar såklart i en arena och för att det är Bagge som sjunger. Men det här är känns lite hittepå, som en mellanakt typ. Jag har inget ont att säga om Bagge eller låten, mer än att jag verkligen hoppas att detta inte vinner i finalen. Men det är ju osannolikt. Eller? Ja. Eller? Ja. 

5/10 egon efter en enhet för mycket

Ellen:
Oj vad mycket det är som händer på skärmen i bakgrunden! Väldigt WWF Edens lustgård National Geographic. Jag känner mig nästan lite snurrig. Live i arenan är det så övermäktigande att jag knappt hinner fokusera på låten. Det är nog så bidraget ska intas – i en arena. Det finns en stor risk att det bleknar lite på skärmarna hemma.

5/10 animerade rådjur

Deltävling 2

1. Bluffin – LIAMOO

Ellen:
Det här är det av LIAMOOs alla bidrag som jag tror har mest vinnarchans. Kanske för att det snor både scenografi och dansstil av Benjamin Ingrosso. Men jag skulle vilja att han went off mer? Typ kröp på golvet, slickade på mikrofonen, klöste sig i ansiktet? Bete sig som att han är actually besatt av den där demonen han snackar om (den som förresten gestaltas på skärmen i form av en drake… The yassification of demonerna). Hade det blivit lite mer performancekonst av det hela hade mina poäng definitivt sprungit iväg. Men det är väldigt bra så poängen blir höga ändå.

8/10 yassifierade demoner

Theo:
De som känner mig vet att jag eat this up snabbare än kyckling satay på asiatisk buffé. Klubbdunk, falsett, strobelights gets me GOING. Därför valde nummerproducenterna att förstöra chanserna för LIAMOOs bästa låt i Melodifestivalen med ett ganska förutsägbart nummer. Visst, vi ska inte sticka under stolen med att LIAMOO är dösnygg, men det finns väl lite roligare motiv än slowmotion-bilder på artisten själv. Dock kanske det säger något om låten – det är nog ingen vinnarcontender om den förlitar sig på ett helt perfekt nummer. 

Ett plus för att det känns som att LIAMOO släpper loss mer än vad han gjort tidigare bidrag, men kanske hade han gjort det ännu mer om han inte stått på en platå hälften så liten som Loreen krabbade runt på.

8/10 bedrägerier

2. Tror du att jag bryr mig – Niello & Lisa Ajax

Ellen:
Hahaha deras outfits är som den där bilden av Beyoncé och Ed Sheeran (får ej infoga pga upphovsrätt</3 men googla) dvs en person har klätt upp sig riktigt mycket och en annan har byxa + tröja. Gissa vem som är vem! Och manifestationen av genus blir inte mindre efter det. Hon står på en rosa sida….och han på en blå……ok….go off Kristdemokraterna. Asså fattar ni. Det är rosa för att hon är en TJEJ och blått för att han är en KILLE. Public service har väl beskyllts för att vara “för PK” och jag tar detta som deras sätt att counteract. 

Men asså vafan Ellen säger ni nu. Det är bara två färger. Ingen bryr sig. Kommentera på något annat? Ja, det hade jag gärna gjort, men det är lite svårt. Skryt skryt jag sitter i arenan och lyssnar men JUST HÄR JUST NU är det någon inställning på deras mikrofoner som gör att jag inte hör någonting av vad de sjunger, så jag kan liksom inte bedöma texten så mycket. Men den handlar om att de inte bryr sig, tror jag.

5/10 RIX FM-spelningar

Theo:
Från ett nummer som är för minimalistiskt för sitt eget bästa till det motsatta. Niello & Lisa Ajax kör full on gender reveal-tema rent färgmässigt med kvinnliga dansare bakom Lisa i frisersalong och manliga dansare bakom Niello. Löjligt? Typ inte. Det är kul, en breath of fresh air om ni så vill, och det trodde jag aldrig att jag skulle säga om en kvinna/man-duett i Melodifestivalen.

Det är väl typ så här musiken på radio låter nuförtiden, och kul att de lyckats få med en sån hit i Mello – som inte känns ihopklistrad enbart för att ta sig så långt i programmet som möjligt.

7/10 ögonrullningar

3. I Want To Be Loved – Samira Manners

Ellen: 
2013-jag would’ve ate this up. Det är sååå Tumblr från den eran. Singer-songwriter, indieröst, fairy lights, text om att vara kingen av bekräftelsebehov. Det är en låt perfekt för att ha i bakgrunden medan man ligger på sitt flickrum och planlöst scrollar förbi bilder på fallande höstlöv och tekoppar i mjuka filterfärger. Efter man har lyssnat klart kanske man tittar på typ en Zoella-video. Unfortunately för Samira Manners så vill jag helst inte bli påmind om mina tonår men de stackarna som är 14 nu kommer nog att bli hooked.

5/10 bananis and avocadays

Theo:
Melodifestivalen har saknat en cursive queen, och här har vi äntligen fått henne. Samira Manners debuterar i ett så här stort sammanhang och hon gör en sak klar för sig: She Wants To Be Loved. Vem vill inte? Budskapet är så klart och tydligt att till och med de yngsta tittarna kommer kunna ta till sig Samira och hennes direkta hook. Sen är jag ju Sveriges största slagskämpe för att hängselbyxor bör vara obligatoriskt i varje persons garderob så she had me at he(ngse)llo.

7/10 trånande önskningar

4. Suave – Alvaro Estrella

Ellen:
Nu har Alvaro Estrella bestämt sig för att byta målgrupp från barnfamiljer till kåta människor och det får man väl göra. Det är lagligt liksom. Jag har läst juridisk översiktskurs så jag vet sånt. Men jag tillhör neither av dessa grupper så det går lite ovanför mitt huvud tyvärr.

4/10 air horns

Theo:
Är en sån woo-girl denna vecka? Tycker detta är Alvaro Estrellas bästa latininspirerade låt hittills i Mello (never forget den IKONISKA Bedroom), inte lika schlagerlåt klädd i latinskrud som det varit innan. Med det sagt: Är vi verkligen svältfödda på Alvaros tredje latin banger i rad? Gud nej.

6/10 gazpachosoppor

5. Face in the Crowd – Browsing Collection

Ellen:
Inte för att vara den som pratar om genus för andra gången den här veckan men jag uppskattar att det blir rock som framförs av kvinnor. När var det senast vi hade det? Crucified Barbara 2010? Tyvärr så kan jag inte kommentera så mycket på själva låten för jag har typ redan glömt bort den. Ofeministiskt av mig!

5/10 headbangs

Theo: 
Jag kan faktiskt gilla rock, okej. Jag gillade Zitti e buoni, okej. Det här Face in the Crowd är bara lite för kaotiskt för min smak. Jag har ingen aning om var melodierna är, och den enda melodin som sätter sig känns typ inte som att den funkar riktigt på den här låten? Tyvärr blir nog Face in the Crowd en låt i havet av alla mellorocklåtar som inte gör något särskilt avtryck.

De sjunger också “one down, two to come before we’re done”, vad menar de med det? Är det ett hot? Det jag vet är att jag inte vill veta. 

3/10 ansiktsmaskoklädda konsertbesökare

6. Änglavakt – John Lundvik

Ellen:
John Lundvik står iklädd sektkläder för stadsmänniskan och klämmer i för glatta livet. Det är brinnande kärlek och det wailas och det tittas in i kameran med fuktig blick. Exakt det man förväntar sig av en låt som heter Änglavakt alltså.

Vad mer vill ni veta? De jobbar på hårt med rökmaskinen bakom mig i arenan. Det springs och det sprutas och det hålls på. Hoppas de får bra betalt.

2/10 frikyrkovibes

Theo:
I’m sorry… Zero points.

Nä, jag kan inte ge John Lundvik 0 poäng för han sjunger allt för bra för det. Det här kommer säkert knipa en av de fyra topplatserna på lördag och hur fint budskap det än är så känner jag tyvärr ingenting i min känslokalla kropp. Så 2 poäng för… Att jag vill ha hans röst typ? Hans genomgodhet?

2/10 baywatchhunkar och hunkinnor

7. My Way – Tone Sekelius

Ellen:
Det här är ett bidrag som vill mycket, och jag applåderar ambitioner. Men det träffar inte riktigt där det borde. Man la hela budgeten på Tones scenkläder och då blev resten av bidraget ett par leggings från Cubus till dansarna och ett stock photo på ett draperi till bakgrunden. 

4/10 steg som exakt alla som har dansat modern dans har fått göra

Theo:
Åh vad jag hade önskat att detta var bättre. Tone Sekelius ger oss pompa och ståt, men detta är tyvärr inte mer än en axelryckning till låt.

4/10 trotsiga rutter

Deltävling 1

1. Bananas – Malou Prytz

Theo:
För tredje deltagandet i rad får vi en Malou Prytz i en helt ny utgåva. De verkar ha försökt rida på poppunkvågen här, men den vågen är allt för hög för att bara försöka slänga ihop en Mello-låt i punkskrud på ett songwriting camp. Att låtskrivarna också har the audacity att tro att publiken inte kommer märka att det saknas två bokstäver i stavningen av Bananas ÄR…

Plus för en tydlig estetik och koncept på numret, men åh vad jag vill att Malou någon gång ska få skina ordentligt. 

4/10 punkiga chiquititas

Ellen:
TikTok-versionen av Ace Wilder.

5/10 girlbosses

2. Som du vill – Theoz

Theo:
Det känns som att TikTok-giganten Theoz bara räknat dagarna tills han skulle få åldern inne och kunna göra Melodifestivalen-debut, och här är vi nu. Som du vill är glad, svensk Norlie & KKV-pop i sitt esse, och det går ju inte att påstå att det är till hans nackdel att upprepa låttiteln sisådär 2 miljoner gånger. Med all rätt dock, för this slaps tbh!!!

Trots det föraktade startnumret 2 bör detta vara en självklar finalcontender, och en riktigt värdig sådan. Som tur är låten och numret inte allt för juvenilt för att stöta ifrån sig de äldre röstarna, och de yngre kommer nog börja rösta så fort de ser Theoz på skärmen. Precis som jag, kan ju inte let min broder Theo down. 

8/10 intresseanmälningar

Ellen:
“Får inte nog av dig när du gör som du vill” alltså samtyckeskingen. Ett budskap jag står bakom<3

Sen är det vid såna här tillfällen som min mogna ålder verkligen gör sig till känna. The song low key goes hard men det är ingenting jag lyckas fokusera på. Blir han inte varm i den där västen är det enda jag kan tänka. Tjocka mjukiskläder och sen en dunväst på det. Inomhus. Är det inte i hans ålder som man svettas som mest också. Hur gammal är han egentligen? Åh nej 16. Den värsta åldern. Nej ett material som andas skulle man ha. Bambu typ. Vad betyder det ens att ett tyg andas? och där ungefär inser jag att jag faktiskt är på ett jobb och att jag måste fokusera. Precis då sjunger han “om du fryser ta min jacka jag är ändå varm” och då slängs jag tillbaka. Han säger ju det själv. Det är lite svettigt i den där västen. 

7/10 plagg i färgen Justin Bieber-lila

3. Let There Be Angels – Shirley Clamp

Theo:
Att SVT fortsätter med den här balladgröten år efter år. Vem röstar på detta längre? Absolut att folket röstar på ballader, men exakt den här balladen med exakt denna mörka belysning med guldlampor och svepande strålkastare har varit med 5 år i rad nu med olika schlagerdrottningar som huvudrollsinnehavare. Snart måste väl vem som helst därute i tv-sofforna genomskåda denna bidragsåtervinning.

2/10 änglar. Shirley gillar änglar.

Ellen:
Till skillnad från Theo ovan så är jag av den fasta åsikten att våra schlagerdrottningar ska behandlas med yttersta respekt och inget annat!! Och de är välkomna tillbaka till tävlingen precis när de vill!! Point blank period. Sen är det kanske inte min SMAK på bidrag och då känns det kanske lite onödigt att uttala mig vidare. Men jag ska säga att hennes lösögonfransar är sååå långa. Hennes ögonlock are out here fighting tyvärr.

3/10 schlagerfläktar

4. Moving Like That – Omar Rudberg

Theo:
Det är någonting med det första genomdraget som får mig att känna “Var det här allt”? Omar kommer med en snygg poplåt med latininfluenser, och det är kompatibelt, han är som gjord för scenen och sången sitter sinnessjukt säkert. Kameran älskar honom, and the feeling is mutual. Men skulle vi inte få en vinnarcontender här och potentiellt utnyttja Omars nyvunna popularitet från Young Royals i Eurovison? This song ain’t it. Med det sagt kommer denna låt garanterat ta sig in på min spellista på ett eller annat sätt.

7/10 specifika flyttlass

Ellen:
Partybrallerna: på. TikTokdansen: inövad. Slaymode: aktiverat. 

Vad ska jag säga, jag är en simpel kvinna. Ge mig lite dans och lite glitter och lite good vibes så blir jag nöjd. 

8/10 Young Royals-fankonton som kommer reposta detta och vara sura över att jag inte gav maxpoäng

5. Hallabaloo – Danne Stråhed

Theo:
Är konstigt nog inte helt emot detta, lite uppfriskande med annorlunda touch på musiken jämfört med de tidigare goa och glada gamla gubbarna. Men då borde det åtminstone finnas någon melodi som inte går att få ur kroppen. Detta är gott och glatt, men också helt glömt efter en lyssning. Förutom att han sjunger om att vissa “mockar skit och blir miljonär” förstås.

4/10 störiga Disneybjörnar

Ellen:
Danne ringde mello och frågade vad som var maxantalet på scen. Inte en själ mindre ska jag ha sa han (allegedly) i luren. Annars kommer jag inte! Det är kul att (typ för första gången?) se en fullsmockad scen men tyvärr tillför inte alla dessa människor så pass mycket till numret. För en låt som heter Hallabaloo hade jag önskat att de fuckade ur mycket hårdare. Skrek och tjoade. Slog lite flaskor i huvudet på varandra. Kanske att någon spydde i trumpeten i slutet.

3/10 instrument som tyvärr inte är inkopplade till något

6. Hold Me Closer – Cornelia Jakobs

Theo:
Kameravinklarna is giving Frankrike i Eurovision 2021. Låten is giving aldrig hörts i Mello tidigare. Cornelia Jakobs har visserligen varit med i Melodifestivalen förut med ikoniska Love Generation, men det var 10 år sen nu. Här pånyttföds hon, och övertygar direkt om att hon vet exakt vem hon är som artist.

Här har vi dock ett scennummer som inte verkar helt genomtänkt. Varför är den enorma skärmen grön? Varför snurrar den så dåligt? Det känns som att det finns potential här till att bli magiskt snyggt i tv-skärmen, men det saknas någonting just nu. Men vad gör det, låten är bäst i deltävling 1 och jag kommer personligen sparka hål i jättelampskärmen om detta inte tar sig vidare till åtminstone andra chan- FÖRLÅT, menar semifinalen.

8/10 post-corona kramcravings

Ellen:
Cornelia har the blueprint indietjej-röst och det unnar jag henne. Det lyfter bidraget från tjej som är barfota och ledsen till tjej som har RASP och är sådär härligt mystisk. 

Jag gillar när det blir lite mer groove i andra versen men har så svårt att greppa denna låten. Den känns som när man ser en vacker rocka och så sträcker man ut handen för att röra den och den är sådär len men också jättehal. Idk can’t explain<3

6/10 strassponchos

7. Innocent Love – Robin Bengtsson

Theo:
Åh vilken glowdown. Absolut, det är svårt att nå upp till Constellation Prize och I Can’t Go On-klass, men att det kunde bli tråkigare än Take A Chance förvånar faktiskt. Jag saknar 2016, när allt för Robin handlade om att fejkspela munspel och blänga in i kameran så sändningen kollapsar till tonerna av en magnifikt skriven poplåt. Nu får vi bara blänget, och inte kollapsar jag denna gång, om inte av tristess förstås.

4/10 av Cassies känslor för Nate i Euphoria – NOT

Ellen:
My man har en (1) hobby och det är att ögonknulla kameran vid varje givet tillfälle. Gör din grej kingen men det biter inte på mig!!

As I’m listening to the song, I can’t help but wonder: vad är egentligen en innocent love? Vad menar han liksom. Att man inte gör grova YouTube-pranks mot varandra? Att man inte k nullar innan äktenskapet? Den enda ledtråden jag får från låten är att han sjunger om att de ska take a sip of the ocean. Det gör mig tyvärr inte klokare.

4/10 otroligt inövade danssteg

Text: Ellen Algren & Theo Hafström