Melodifestivalen 2020 – Recension av Göteborg
Ny vecka, ny deltävling av Melodifestivalen! Hur bra är egentligen kvällens bidrag? Här får ni allt ni behöver veta för att kunna imponera med skarpa spaningar i tv-soffan.
Klara Hammarström – Nobody
Låtskrivare: Erik Smaaland, Klara Hammarström, Palle Hammarlund
Ellen
Om ni vill se ett förkroppsligande av begreppet mainstream-feminism så är det här ni ska leta. Ett brutalt användande av färgen rosa, text om att klara sig helt fine på egen hand, hashtag girl power!!! Otroligt intetsägande och tyvärr inget som faller mig i smaken. Blir förresten åksjuk av allt detta vickande på höfterna.
4/10 feminist-tröjor från H&M
Theo
Den här låten borde jag gilla på pappret. Är orimligt svag för poptjejer, men här blir det bara extremt try-hard. En provocerande oäkta latinokänsla genomsyrar låten och det påminner om något som kunde platsat på The Cheetah Girls-soundtracket, men då var latinoinslagen åtminstone rättfärdigade. Klara sjunger mycket bättre än vad förväntat, men det gör inte låten mer än ett anonymt försök till att få till en bop som alla hästtjejer ute i vårt avlånga land kommer att sjunga med i.
4/10 recentiorer (försök lista ut den kopplingen ni)
Jan Johansen – Miraklernas tid
Låtskrivare: Thomas G:son
Jan Johansen ersatte Thorsten Flinck med kort varsel, och var därför inte med och repade på grund av en dubbelbokning. Vi har därför inte hört låten, eller sett framförandet, och kan således inte uttrycka oss om den ännu.
Dotter – Bulletproof
Låtskrivare: Dino Medanhodzic, Erik Dahlqvist, Johanna ”Dotter” Jansson
Ellen
Det här skulle jag ändå säga är veckans bästa bidrag. Dotter sjunger bra (när man inte har panik över Halsey-vibratot), scenshowen är vacker (dock möjligtvis stulen från ett bidrag i den slovenska Eurovision-uttagningen) och refrängen är kraftfull. Kommer det att vara något som etsar sig fast i minnet för all framtid? Nej, men det kanske det inte måste vara heller. Dotters muskelstyrka måste förresten vara helt sjuk, så länge som hon squatar under framträdandet.
8/10 lårmuskler
Theo
Jag vill verkligen tycka mer om detta än vad jag faktiskt gör. Dotter har en intressant röst och ett uttryck som är välbehövligt i tävlingen. Av någon anledning trubbas hennes indie-edge av så fort hon ställer upp i Melodifestivalen, vilket är otroligt synd. Det här är bra, men inget mer. Väcker inga specifika känslor, det är väl najs att lyssna på men när de tre minuterna passerat är det enda som dyker upp i tankarna ett “jahapp”. Kanske vill jag lyssna på den igen, men förmodligen inte.
Numret är otroligt snyggt som tur är, stundtals ren tv-magi. Det räddar det här från att vara ganska ointressant till något som ändå har potential att ta sig till Andra chansen, men den kommer inte hamna på min Spotifylista i varje fall.
6/10 kevlarvästar
Méndez ft. Alvaro Estrella – Vamos amigos
Låtskrivare: Jimmy Jansson, Palle Hammarlund, Jakke Erixson, Leo Mendez
Ellen
Det borde vara olagligt att ha en refräng som kommer såhär plötsligt och chockartat. Herregud, tänk på alla gamla som kan få hjärtstillestånd! Dansarna överkompenserar och jag köper inte när Méndez och Alvaro Estrella låtsas vara bros 4 life. Sen så har jag svårt att se poängen med låten överhuvudtaget, men jag är väl inte heller målgruppen direkt. Herregud Ellen kan du inte bara säga vad du tycker om låten? Jo, det kan jag. Den är inte bra. Next plz.
3/10 personer som har 112 på speed dial
Theo
Hade förhoppningar om att det här skulle vara lite mer åt latino trap-hållet jämfört med Méndez otroligt schlagerfierade Everyday. Tji fick jag, för nu är vi tillbaka i Melodifestivalen goes latin. Det här är väl ett gulligt samarbete, men mycket mer än så tycker jag inte om bidraget. Det ska vara så oförargligt att det istället blir förargligt. Det är så OTROLIGT generiskt. Så det går säkert vidare för att… De är glada på scen… typ? Och alla vet vad Vamos amigos betyder. Svenskar älskar ju ändå spanska. Vamos!
3/10 arribas
Linda Bengtzing – Alla mina sorger
Låtskrivare: Adam Jönsson, Jesper Welander, Linda Bengtzing, Yvonne Dahlbom
Ellen
När Linda Bengtzing sjunger om hur killar är skräp och hur vänner är guld blir jag lite tårögd. För killar ÄR skräp och vänner ÄR guld. Jag förstår att det här inte kommer gå hem för övriga Sverige, men det går hem för MIG. Hon levererar, helt enkelt. Sen fattar jag att detta kommer att åka ut snabbare än Anja Pärson i Åre (skön tjej som levererar sport-referenser!), men man får väl njuta i stunden.
7/10 repliker i stil med ”vaddå jag gråter inte haha jag fick något i ögat bara”
Theo
Det är med sorg jag måste erkänna att Lindas schlagerdänga-period är förbi. Det här försöker vara Ida Redig-pop med Linda Bengtzing-ös, men det ÄR så refrängfattigt. Blir rent ut sagt deppig över att Linda inte ens har en slagkraftig refräng, det som hon tidigare varit allra bäst på. Och låten är så tam jämfört med exakt ALLA bidrag hon ställt upp med tidigare. Nej, kom gärna tillbaka, men med värsta schlagern isåfall.
3/10 näsdukar
Paul Rey – Talking in My Sleep
Låtskrivare: Alexander Standal Pavelich, Lukas Hällgren, Paul Rey
Ellen
Det är väl bra men jag är inte imponerad. Vanligtvis är jag lättsmickrad (förra veckan gav jag ju, som vi alla minns med fasa, Felix Sandman 9/10 baserat på hans otroliga utseende), men det här säger mig verkligen ingenting. Kanske har jag fått ett hårdare skal den senaste veckan, kanske vägrar jag låta mig bli hänförd (speciellt av killar med Die Antwoord-lugg), kanske har jag inte varit tillräckligt uppmärksam för att fatta grejen. Oavsett vad så kvarstår min apatiska inställning till den här låten. Men någonting har den ju, det fattar jag.
6/10 killar som känner saker
Theo
Ja, det här låter som Sam Smith. Men jag gillar det här. Paul Reys röst gör detta till något speciellt, av någon anledning förväntar man sig inte den hesa soulstämma som lämnar hans kropp. Det är nära, äkta (läs intervjun med honom i rapporteringen här) och en härlig kontrast till vad coola popkillar vanligtvis brukar ställa upp med i Melodifestivalen.
Ett stort minus är de obehagliga skuggmänniskorna i bakgrunden. VEMS idé var det? Om jag, 22 år gammal, är rädd för dem är det väl självklart att 7-åriga Linus kommer drömma mardrömmar om dem? (Eller inte, jag har utvecklat en särskild rädsla för människosilhuetter under åren så det kanske bara är jag). Han kompenserar det smått obehagliga numret med GIGANTISKA rymdkängor på scen, så jag kan ändå förlåta honom.
8/10 ofrivilliga monologer
Anna Bergendahl – Kingdom Come
Låtskrivare: Anna Bergendahl, Bobby Ljunggren, Erik Bernholm, Thomas G:son
Ellen
Vad är det som pågår? Vi slängs rakt in i cymbaler och klockspel, och innan man hunnit få ett grepp om låtens tempo, genre eller budskap så står det helt plötsligt sex stycken jättesnygga dansare iklädda min nya favvo-outfit: bomberjacka, kilt och kängor. När bidraget är slut känner man sig lite omtumlad. Andrum – ja tack! Låten faller mig verkligen inte i smaken men numret är otroligt. Problemet är bara att dessa två inte passar ihop över huvud taget, och att numret förlitar sig lite på en sex appeal som skär sig med låten. Sörjer det otroliga bidraget vi kunde ha fått om scenshowen parats ihop med en passande låt. Men, om vi ska börja sakna allting som kunde ha varit kommer vi aldrig härifrån levande.
5/10 drömscenarion för alla som är attraherade av män
Theo
Jag var inget superfan av Anna Bergendahls förra bidrag Ashes to Ashes, refrängen var absolut trallvänlig men mer än så gjorde den inte för mig. Att årets bidrag (som enligt mig är sämre än Ashes to Ashes) har blivit utnämnd till en vinnarkandidat känns helt absurt. För mig är det bara en naturlig uppföljare till 2019, inte så långt ifrån ljudmässigt och med ännu en klyschig låttitel. Numret är kaotiskt, blir så trött av att titta på det så jag nästan fruktar att behöva se det på tv igen. Kvinna-vinna-nerven inom mig skakar, men av helt fel anledningar.
4/10 successionsordningar
Text: Theo Hafström och Ellen Algren
