Med ett hårdare sound är Big Thief rivigare än någonsin
“Ingen i det här bandet duschar” viskar min flickvän när Brooklynbandet Big Thief träder upp på scen. Vi står tillräckligt långt fram på torsdagens om inte något annat så i alla fall hippaste föreställning. De smått kufiska musikerkillarna från tidigare akter är (tack och lov) i minoritet; i stället är vi omringade av yngre tjejer med hockeyfrillor. Den tidiga kvällssolen faller perfekt över Linné när ett lesbiskt par kysser varandra.
Förväntningarna ligger packade i luften – hur ska ett folkband fånga en festivalscen i Slottsskogen? – när ett elefantvrål från sångerskan Adrianne Lenkers gitarr avbryter tystnaden. Hon har låtit sitt hår växa ut och är klädd i grå t-shirt med tryck och militärgröna fatigues. Sedan kickar bandet i gång med en gitarrtung version av Dragon New Warm Mountain I Believe in You från skivan med samma namn, deras senaste, som låser fast uppmärksamheten som fångades tidigare. Det folkiga soundet med plockade ackord och slidegitarrer har de nästan helt tonat ned, och istället spelar de något som stundvis rör sig mot postpunk. En rytmisk, distad vägg av ljud som gifter sig med Lenkers sång.
”Den nya uppsättningen är utmärkt; bandet spelar så tajt att man tror att de har spelat tillsammans hur länge som helst.”
Ny är även bandets konstellation. För knappt en månad sedan hoppade deras bassist Max Oleartchik av, vilken ersattes med Justin Felton, och bandet har rekryterat Jon Nellen på slagverk för att komplettera James Krivchenia på trummor. Den nya uppsättningen är utmärkt; bandet spelar så tajt att man tror att de har spelat tillsammans hur länge som helst. Och det tyngre soundet lyfter upp låtarna från Dragon New Warm Mountain, en för bandet ovanligt lågmäld och rytmisk skiva, till musik som förtjänar att eka över en utomhusscen. (Festivalen borde ha låtit dem spela högre!) Publiken jublar när en av bandets ballader sömlöst glider över i Lenkers vinande gitarrsolo.
Big Thief lyckas med konststycket att vara tyngre än rockbanden och mjukare än många singer-songwriters. Hemligheten stavas Adrianne Lenker, vars ömma sång om kärlek och oändlighet på ett magiskt vis lyckas undvika att falla in i ren sentimentalism och gör henne till en av rockmusikens framtida stora. Den balansgången är svår. När bandet spelar Simulation Swarm, ett av de starkaste spåren på Dragon New Warm Mountain, är något fel. Låten, som inspelad är en av de rivigaste på skivan, lyckas inte riktigt tränga igenom folkmassan; den har kvävts av de mer omarbetade musikstyckena. Och när bandet ska spela upp en ny låt kommer de av sig efter några låtrader och behöver börja om på nytt.
Men Lenker tar detta med klackspark och går vidare med en serie lustiga danssteg i en mer upbeat, plockad låt. Publiken älskar henne. När det sista ackordet är slaget står det klart att Big Thief är ett av de starkaste rockbanden i dag.
