Månadens VHS: Tokyo Godfathers
Jul, familj, melankoli och hemlöshet. Månadens VHS är en konfrontativ men mysig julfilm från skaparen av högaktade animefilmer.
December är här. Efter två halloweenfilmer i rad är det nu dags för alla julfantaster att äntligen se en julfilm de troligtvis aldrig sett, men som ändå rankas högt bland de bästa julfilmerna på Rotten Tomatoes. Ta på er mössan, jackan och halsduken, för på julafton ger vi oss ut på Tokyos gator, bland snö och miljontals lampor, i en värld som är lika mörk som mysig.
En kort synopsis
Tokyo Godfathers är en animerad japansk julfilm som kom ut 2003 (ja, det fanns fortfarande VHS på den tiden). Filmen handlar om hur tre hemlösa vänner, Gin, Hana och Miyuki, hittar ett övergivet spädbarn bland sopporna på julafton. De bestämmer sig för att leta upp vart barnet kommer ifrån, så att det kan återförenas med sina riktiga föräldrar. Filmen blir en berättelse med både spänning, humor, melankoli och julkänsla när tittaren får lära känna Gin, Hana och Miyuki medan de rör sig igenom Tokyos snötäckta gator.
Filmens skapare är Satoshi Kon, som även är hjärnan bakom animefilmer som Paprika, som inspirerade Christopher Nolans Interstellar, och Perfect Blue, som inspirerade Darren Aronofskys Black Swan.
Familj är inte alltid kött och blod
Tokyo Godfathers har ett genomgående tema om familj (inväntar Vin Diesels ekande röst inom kort). Det är nog därför inte så konstigt att den räknas som en julfilm, då just uppfattningen om vad en “familj” egentligen innebär alltid förstärks kring juletider, på både gott och ont. De som inte har någon att fira med känner av saknaden av familjen ännu mer. Andras ensamhet och utsatthet kring högtiden är något vi ofta pratar om, inklusive jag själv, men som vi tyvärr sällan gör något åt.
Ett sätt som familjetemat tas upp på här är hur alla tre huvudkaraktärernas hemlöshet kan kopplas till familjen. Gin är en före detta egenföretagare som hamnat snett, och som i skam lämnade sin fru och dotter, men som numera bara vill träffa dem igen. Hana är en transkvinna som tidigare var dragqueen, men som aldrig accepterades av hennes familj och rymde därför från sitt hem. Miyuki är en tonårig som också rymt hemifrån, men trots en komplicerad bakgrund vill hennes föräldrar ändå återförenas med henne.
När de hittar bebisen, så blir det som att de nu får en chans att ge den omsorg de upplever att de själva gått miste om. Till en början insisterar Gin och Miyuki att bebisen bör lämnas över till polisen omedelbart. Men Hana är den som övertygar dem att låta bebisen stanna hos dem åtminstone en natt. Anledningen är att hon inte vet var barnet kommer att hamna när den väl lämnats över, och därför vill hon ge barnet ett varmt minne om att någon gång ha fått uppleva hur det är att vara älskad och omhändertagen. Alla tre blir alltså barnets familj under hela resans gång. Trots att filmen framhäver att samhället ser ner på dem och att de inte har mycket att erbjuda, så visar den också att idén om en familj inte nödvändigtvis handlar om kött och blod eller samhällsstatus, utan om vem och vilka som tar hand om en när man behöver det som mest.
En julfilm som är lika konfronterande som mysig
En av filmens styrkor är den respekt den visar mot hemlösa. Alla tre karaktärer hamnade på gatan på grund av ett snedsteg eller en olycklig händelse. I ett samhälle som tenderar att avhumanisera hemlösa, så är dessa berättelsens hjältar. Och en annan styrka är just hur berättelsen hanterar den melankoliska aspekten av jul som alltid uppstår kring denna högtid. Den får tittaren att handskas och konfronteras med hur julen faktiskt ser ut för många olyckligt drabbade, och hur julen kan förstärka deras mörker. Samtidigt som filmen ändå kretsar kring människor mitt i en svår situation, så lyckas den ändå behålla “julkänslan” och det mysiga kring det genom karaktärernas värme och humor, de tokiga situationerna de hamnar i, en del körsång, och inte minst genom den snöbetäckta och belysta storstaden Tokyo.
Varför du bör se Tokyo Godfathers:
Miljön: Även om filmen känns kallare än andra julfilmer, då den för det mesta utspelar sig utomhus, så bidrar stadens ljus och huvudkaraktärernas värme till en mysig upplevelse av Tokyo kring jul.
Animationen: Från skaparen av Paprika och Perfect Blue så kan man inte förvänta sig en animation som är annat än påtaglig och magisk.
Berättelsen: Genom humor, värme och en slags grundad realism får vi en icke-konventionell julsaga som lämnar ingen oberörd.
Nästa gång i Månadens VHS:
Nästa gång är det redan ett nytt år, och därför väntar en alldeles särskild VHS i filmbutiken. Vi ses nästa år!
