Månadens VHS: Once Were Warriors
Paul Dakwar skriver om ett nyzeeländskt familjedrama som visar vad kolonialismens efterverkningar kan innebära för en vanlig familj.
En kort synopsis
Once Were Warriors är en nyzeeländsk dramafilm från 1994, baserad på Alan Duffs roman med samma namn. Den är regisserad av Lee Tamahori med manus av Riwia Brown. Filmen följer familjen Heke, en maorisk familj som lever i ett fattigt område i Auckland, Nya Zeeland. Mamman Beth (Rena Owen) försöker hålla ihop familjen och sina barn, medan hennes man Jake (Temuera Morrison), en våldsam alkoholist, låter temperamentet och sin frustration över sina svåra livssituation gå ut över dem omkring honom. Samtidigt försöker barnen lära sig att leva i en tillvaro präglad av fattigdom, våld, utanförskap och en stark men komplicerad relation till sitt maoriska arv. Det är en brutal och känslomässigt tung berättelse om postkoloniala effekter som drabbar familj och identitet, och hur det föder våld som går i arv från en generation till nästa.
Minnet av en förlorad värld och att hitta tillbaka till den
Once Were Warriors fick överlag ett positivt mottagande av både kritiker och publik – främst tack vare skådespelarnas fenomenala insatser. De flesta upplevde den dock som tung, då filmen är en realistisk och upprörande skildring av alkoholism och våld i hemmet.
En av filmens största bedrifter, utöver att använda Jake och Beth som en spegling av kampen mellan ett kulturellt arv och postkoloniala effekter, är hur den lyckas påverka på ett individuellt plan. Rena Owen, som spelar Beth, har exempelvis berättat om hur en rörd kvinna kom fram till henne för att berätta att Owens rollprestation fick henne att lämna ett våldsamt förhållande.
Samtidigt som filmen är en historia om en enskild familjs människoöden, berättar den även något betydligt större om ett helt folk.
När en kultur marginaliseras förlorar den inte bara mark och politisk makt, utan också möjligheten att föras vidare. Att Once Were Warriors är en berättelse om maorifolket genom deras egna ögon gör att den är rå och äkta i sin skildring av vad kolonialismens efterverkningar kan innebära för en familj. Den använder familjedynamiken som en parallell till kampen mellan postkoloniala effekter (Jake, patriarken, en produkt och förkroppsligande av effekterna) och maorifolket (Beth, modern, misshandlad och kuvad, men orubblig i sin identitet som en ledstjärna för kulturarvet och moderskapet). Filmen skildrar de mekanismer som banar väg för våld, brottslighet, bråk och dödsfall, men gör det utan att på något sätt rättfärdiga eller ursäkta gärningsmännen. Den ger en förklaring till hur ondskan blivit vardag till följd av utsatthet och ett förlorat kulturellt sammanhang.
Riwia Brown, filmens manusförfattare, sa i en intervju att arbetet med manuset gav henne ”en fantastisk möjlighet att göra maoriska kvinnor till berättelsens hjältinnor och att skriva om vad som påverkar oss som maorier – det goda, det dåliga och det fula.”
Titeln i sig, Once Were Warriors, antyder att det en gång fanns ett folk med ett hem, en kultur och en identitet som inte behövde definieras av fattigdom eller utsatthet. Det som återstår är inte bara minnet av en förlorad värld, utan också frågan om hur man hittar tillbaka till den.
Varför du bör se Once Were Warriors
Skådespeleriet: Fantastiska och gripande skildringar, framför allt av Rena Owens och Temuera Morrison.
Berättelsen: En nyanserad och mångfacetterad skildring av ett postkolonialt liv och dess konsekvenser i en vanlig familjs vardag.
