Månadens Mixtape: April
Låt oss nu dra en lång, harmonisk, kollektiv utandning. April är över. Det var nästan så att man inte trodde att det skulle ta slut där ett tag – som ett maratonlopp som bara fortsätter, fortsätter och fortsätter, otroligt händelselöst och oändligt. Men trots de skakiga omständigheterna och de något lugnare vanorna som tillkommit, så har ju musiken såklart inte tystnat. The show must go on, som en vis man en gång sa.
Under månadens gång har vi varje vecka samlat veckans bästa singelsläpp, recenserat massvis av bra musik samt intervjuat två av Sveriges främsta band just nu: Vasas flora och fauna och Tella Viv.
Nu knyter vi ihop säcken och ger er en blandning av det bästa som hänt på musikfronten under månadens gång – sådant som kanske slunkit under radarn eller har ett format som inte är speciellt Spotify-vänligt, men som är alldeles för bra för att inte nämnas. Vi har grävt på internets diverse hörn och plockat fram några av månadens mest utmärkande verk!
Här hittar du Spotifylistan med vårt urplock av månadens bästa låtar. Listan uppdateras varje månad!
VIDEOS
Oliver Tree – Let me Down
Ska man vara helt ärlig så är det supersvårt att ”bara vara sig själv” och inte sortera in sig själv i något specifikt fack. I alla fall inom musikuniversumet, där det musikaliska hjulet redan blivit uppfunnet ett antal gånger för mycket. Men trotts detta försöker Oliver Tree sitt absolut bästa, och man skulle nog faktiskt vilja säga att han lyckas jävligt bra med att vara just sig själv.
Let me Down är ännu ett typexempel på hans ganska så allvarliga låtskrivande men inte alls så allvarliga stil. I musikvideon ser vi honom med stora byxor och ännu större hörlurar, komplett med snabba brillor samt en miniatyrkopia av sig själv, allt för att skapa komisk effekt till den inte så komiska låten. På knappt två minuter hinner han beklaga sig över den tristess han kommit till att uppleva under sin korta karriär som musiker, och grunden till vad han själv kallar för sin ”tillfälliga pension”.
Gustav Stjernkvist
Yung Lean live @ the back of the truck
Inga tråkiga vardagsrum i sikte när Jonatan Leandoer byter ut sina spelningar mot en livestream. Leandoer har alltid varit konceptuell, alltid intresserad av det visuella, det dolda, det som förlänger musiken. Livestreamen ovan är inget undantag. Han blandar låtar från sina olika projekt – Yung Lean, Död Mark, jonatanleandoer96 – och skapar en mixtape som (vagt uppskattat) består av 30% falsk sång, 70% konstigheter och 100% stämning och otroligt vacker estetik. Miljön är innovativ, atmosfärisk och kompletterar de olika låtarna som sömlöst flyter in i varandra. En av de mest genomtänkta och snyggaste livespelningarna som de rådande omständigheterna gett upphov till.
Tips: Det tar en stund innan det drar igång. Spola fram till 11:00, låt dig vaggas in i stämningen och njut.
Daria Spitza
Madison Beer – Stained Glass
Efter singlarna Good In Goodbye och Selfish är Madison Beer nu tillbaka med Stained Glass, den singel som sträckt sig längst utanför hennes pop- och R&B-box. Pop är det fortfarande, men nu med en ordentligt trumtung produktion och oväntat spännande melodiska val. Till det har vi fått en otroligt vacker visualizer video som porträtterar den skörhet hon sjunger om, som dessutom fortsätter på den avskalade, sci-fi-inspirerade estetiken hon kört på med de tidigare singlarna. Om det är ett substitut för en riktig musikvideo är oklart, men det spelar ingen större roll. Gripen blir man ändå, för sensmoralen om varsamhet och empati gör sig smärtsamt tydlig.
Debutalbumet Life Support förväntas komma senare i år.
Theo Hafström
The Ghost Inside – Aftermath
Det melodiska hardcorebandet från Los Angeles, The Ghost Inside, släppte nyligen en ny musikvideo för att markera en efterlängtad comeback. Bandet var med om en tragisk olycka 2015 när deras turnébuss kolliderade med en mötande lastbil. Båda förarna omkom medan bandmedlemmarna överlevde med allvarliga skador. Efter olyckan var de tvungna att lära sig att stå upp och gå på nytt — bokstavligt talat. Trummisen, Andrew Tkaczyk, sattes i konstgjord koma och fick amputera halva sitt ben på grund av sina skador.
Det har varit en lång resa tillbaka för The Ghost Inside. I musikvideon för den nya singeln, Aftermath, får vi blicka in i deras rehabilitering och välkomna deras återkomst. Det är en kraftfull och inspirerande video från ett band som alltid gett sitt allt för att sprida positivitet och budskapet om att aldrig ge upp.
Robin Andersson
ALBUM
SAWAYAMA
Rina Sawayama
SAWAYAMA är brittiskan Rina Sawayamas debutalbum (om man bortser från hennes minialbum RINA som släpptes för tre år sedan), och vilken debut hon gör! På albumet ger hon oss den saliga blandningen av nu metal och tuggummipop, vilket ger oss en ljuv throwback till 90/00-talet.
Spåret Who’s Gonna Save You Now? är ett självklart exempel på detta, poprockdängan är som hämtad från valfri arenarockkonsert i den brittiska sensommarvärmen – tänk er Glastonbury. Om man jämför den med Love Me 4 Me är de som från två helt olika subkulturer runt millenieskiftet, men det är det som är så fantastiskt. För albumet i övrigt ger oss ALLT däremellan, exakt ALLT, utan att för en sekund tappa varken tidsandan eller kärnan i genrerna.
Theo Hafström
TO FEEL ALIVE EP
Kali Uchis
Kali Uchis bestämde sig för att under karantänen spela in en EP på sitt rum, i väntan på att kunna släppa sitt andra album. “nobody needs to listen to it, & i don’t want ANYONE to buy it.” skriver hon på sin instagram. Trots den milda introduktionen är TO FEEL ALIVE EP tio minuter av ren och skär njutning, och förtjänar att konsumeras på cirka alla möjliga sätt.
De fyra spåren är på många sätt en utveckling av hennes tidigare sound, om än mer experimentellt och avskalat, vilket nog kan bero på omständigheterna som EP:n skapades i. TO FEEL ALIVE EP är snygg, känslig och rå — Kali Uchis visar att hon trots sina många fantastiska features (Tyler, The Creator, Free Nationals, KAYTRANADA) skiner starkast på egen hand.
Daria Spitza
The Rhymes
The Rhymes
Om man älskar känslan av att stå i publikhavet på konserter och i svettig eufori dansa och skriksjunga om vartannat kommer man att älska The Rhymes självbetitlade debutplatta. En skiva som gjord för att hoppa, headbanga och bli hes till. Minst sagt festivalvänligt!
Dansant och lätt blandas med tungt och rått, för att landa i den perfekta balansen mellan polerat och skränigt. Omgiven av härliga, våriga slingor ger sångaren Tomas Rimeika Karlsson oss ett känsloladdat utskrik av teman som kärlek och längtan. Det är ungt, fritt och alldeles, alldeles underbart.
Ellen Algren
Heaven To A Tortured Mind
Yves Tumor
Sean Bowie, mer känd som Yves Tumor har, med sin mystiska persona, utvecklats musikaliskt för varje album. Hens förra album Safe In The Hands of Love var ett stort kliv från hens tidigare projekt med dess poppigare sound och Heaven To A Tortured Mind fortsätter trenden. Nu är det konstrock som gäller med tydlig inspiration från Marilyn Manson och Prince. Yves nya album är definitivt hens mest konventionella hittills. Det är fortfarande minst lika mörkt, men drömmigare än hens tidigare projekt. Heaven To A Tortured Mind visar helt enkelt ännu en gång att den experimentella multiinstrumentalisten är en av musikvärldens mest intressanta akter.
Oscar Johansson
Fetch The Bolt Cutters
Fiona Apple
Fiona Apples Fetch The Bolt Cutters är en handling av frigörelse, i vilken hon skriver musik efter sina egna regler och skakar av sig händelser som tyngt henne. Albumet kommer efter en period under vilken Fiona gått in i sig själv för att ifrågasätta, besvara och berätta. Det har varit otroligt svårt att se albumet — det första att få en tia i betyg av Pitchfork på tio år — på ett objektivt sätt; svårt att se det som något annat än det bästa som hänt sedan början av detta decennium. Även om ens upplevelse har färgats av den oändliga mängden hype, går det inte att förneka att Fionas innovativa ljudsammansättning har varit ett fullspäckat, känslomässigt laddat nöje att ta del av.
Sultan Ahmed
Eupnea
Pure Reason Revolution
Det är nästan tio år sedan det brittiska progrockduon Pure Reason Revolution la hatten på hyllan efter albumet Hammer And Anvil och ett par livespelningar 2011. Tidigare i april återvände dock Jon Courtney och Chloë Alper med Eupnea och bevisade att duon fortfarande är minst lika bra som dem var under 00-talet. Med flera låtar som sträcker sig över åtta minuter finns det enormt med plats för experimentering och albumet gör en inte besviken. Det progressiva i ‘progrock’ visas i full kraft med deras ortodoxa sångstruktur och deras djupa och bultande solon. Pure Reason Revolutions sammankomst var för många oväntad, men en välkommen överraskning är det verkligen.
Oscar Johansson
I’m Your Empress Of
Empress Of
På I’m Your Empress Of sätter Lorely Rodriguez samman en härlig samling av spår som får dig att känna och dansa på en och samma gång. Det gör hon genom finslipade elektroniska nummer och skarpt, träffsäkert låtskrivande, och slutresultatet blir ett popalbum som har allt som gör det njutningsbart och minnesvärt. Genom hela albumet hörs Lorelys mammas röst i form av skits där allt och inget diskuteras, och gör albumet extra personligt. Dessutom uppvisar Lorely en helt ny produktionsnivå, vilket lyfter plattan ytterligare.
Sultan Ahmed
SINGLAR
Angel Olsen & Johnny Jewel – All Mirrors (Johnny Jewel remix)
Förra året släppte Angel Olsen det fantastiska albumet All Mirrors. Nu har hon och Johnny Jewel, hjärnan bakom bland annat Chromatics, gjort en remix av titelspåret. I sann Jewel-anda utlovas en elektronisk bjässe med färgstark ljudbild. Olsens mäktigt melankoliska sång har lagts över ett dunkande och otroligt dansvänligt beat. Det är en stor avvikelse från originalets mörka och industriella stil som fungerar väldigt väl. Olsen själv beskriv remixen som en ”wonder-dream dance song”. Det har hon fullständigt rätt i. Resultatet är lekfullt och skriker roadtrip utan förbestämd slutdestination, helt försummad i sommarsolen.
Robin Andersson
Blizzy – Vaffanculo
Den svenska rappen är inte sällan politiskt laddad, och Blizzy har i flera av sina verk valt att lyfta problematiken från en synvinkel som annars sällan tas med i debatten. På Vaffanculo, italienskt uttryck som betyder fuck off/dra åt helvete, uttrycker Blizzy frustrationen över Sveriges sociopolitiska verklighet och hur denna skildras i media.
Låten är en direkt diss till Malou och Den Arga Snickaren, som har fått utstå mycket kritik för sitt agerande mot Greekazo i vintras. K27 är med på låten för att eka budskapet och lägga sin egna, melodiska tvist på det. K27 har haft en problematisk bakgrund som tonåring, och nu som musiker har han riktat sig mer åt att skildra och ge svar på frågor som “varför väljer någon att gå den kriminella vägen?” På så sätt blir Vaffanculo glädjerik och inspirerande, som en slags fuck you till en överklass som inte vill se grabbar från programmen skina.
Sultan Ahmed
Broder Henrik Rapp – Omgiven av idioter
Broder Henrik Rapp från Bjursås är tillbaka med ny musik. Hans blandning av folkmusik och pop har i den nya singeln Omgiven av idioter fått sällskap av en rockig underton, som lyfter hans underbart raspiga röst till en ny nivå. Slingrande gitarrer och finstämda stråkar strömmar under hans poesi till låttext. Han är sarkastisk, kritisk och känslig på samma gång, och resultatet blir en låt man lyssnar på om och om igen.
Ellen Algren
Slätta – Ensamma timmarna
Ensamma timmarna är inte en låt om “en inbillad svensk karantän” säger bandet. Och tur är väl det. Ensamma timmarna är oavsett syfte väldigt väl anpassad för stunder som spenderas på egen hand, men skulle nog likväl göra sig precis lika bra även i sällskap. Låten tar sin tid, den minimalistiska produktionen rullar sakta, tryggt, medan texten fokuserar kring vardagen. “Flyter iväg, vandrar i tanken, försvinner i tiden.” De där ensamma timmarna. Vi känner alla igen dem. Produktionen kompletterar texten perfekt – den är indiepoppig, drömmig, får en att liksom försvinna in i texten och precis som protagonisten flyta iväg, vandra i tanken, försvinna i tiden.
Daria Spitza
Troye Sivan – Take Yourself Home
Refrängen i Troye Sivans senaste singel kom enligt honom själv till i en dröm. Omöjligt var det då att låta bli att skriva en låt utifrån den, och nu har vi Take Yourself Home i lurarna. I samband med singelsläppet annonserade han via sina sociala medier att han sökte frilansande konstnärer och animatörer till den kommande musikvideon. Hur resultatet av det blir återstår att se, under tiden får vi njuta av denna poppärla i lo-fi-stuk. Det hörs verkligen att låten kommit till i en dröm, och den svenska producenten tillika frekventa samarbetspartnern OzGo (Oscar Görres) har jobbat mycket med detaljer för att få till känslan.
OBS! Byt för GUDS skull inte när låten börjar tona ut med Troyes hummanden, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Helt plötsligt gör låten en helvändning, ökar tempot, slår på en stenhårt dov (hur de lyckas med det svarar jag helst inte på) synthslinga och befaller dig att dansa, samtidigt som kören sjunger med. Magi!
Theo Hafström
Tatum Gale feat. Laura Jinn – Joanna
Tatum Gale och Laura Jinn är båda historieberättare, men på olika sätt. Tatum Gale skapar stämning i produktionen, och Laura Jinn förstärker den med sin karaktäristiska sångröst. Texten berättar historien om en obesvarad men likaväl hoppfull förälskelse: “And in the back of my mind I know you’ll never be mine / But I think maybe with time…”. Joanna är perfekt att smådansa till – det melodiska, lunkande dansanta påminner om artister som exempelvis Yaeji och gör det svårt att inte gunga med. Det är melankoliskt, vackert och stämningsfullt.
Daria Spitza
Pool – 20 Something
Pool är ett indiepopband från Tyskland som för den svenska publiken nog mest är känt som förbandet till The 1975 under deras turné 2014 (Hallå? Någon som minns?). Deras nya singel 20 Something är en fantastisk dänga, utrustad med allt som behövs för att skapa en låtmotsvarighet till en Aperol Spritz. Vandrande, bastanta trummor, en mjuk sångröst och färgglad retrofunk slingrar sig genom hela låten. En låt som förkroppsligar känslan av att vara lite salongsberusad på en vårig (men ändå vuxen) drink.
Ellen Algren
Glad valborg!
