Storm Dunder: “Min konst bygger på det jag inte vill göra”
Vid tre års ålder började Storm Dunder använda låtskrivande för att bearbeta sina känslor. Tjugo år senare uttrycker hen sina erfarenheter som scenkonstnär, och släpper snart sitt debutalbum.
– Jag skapar för att slippa ha saker kvar i mig, för att känna mig fri.
Klädd som en clown kliver Storm Dunder upp på scen. Hens rörelser är stela men graciösa, och blicken rör sig långsamt över publiken i jazzklubben Nefertiti. Ibland stannar den vid någon. Håller sig fast.
Hens främsta konstform är musik. Mest arbete läggs på låtskrivande och musikproduktion. I de musikaliska föreställningarna ingår sedan även film, måleri, smink, koreografi och scenografi. Hen brukar beskriva sig själv som visuell scenkonstnär, men har svårt att sätta en omfattande titel på sitt arbete.
– Vad är jag och vad gör jag? Allting. Konst gör mig så obeskrivligt glad. Det finns inga gränser för vilka medier jag tycker om att använda. Så länge jag får vara kreativ är jag nöjd.
Är det ovanligt att som artist göra allting själv?
– Får jag en bild i mitt huvud som jag vill skapa, men inte vet hur, så lär jag mig det. No questions asked. Jag vill kunna allt. Jag tycker att den här tanken om att ge upp saker för att bli väldigt bra på nånting är så sorglig. För även om musiken är det som ger mig mest glädje och lugn och känsla av frihet så är det inte alltid det. Jag behöver ju hela tiden nya saker som ger mig den känslan, och letar hela tiden efter fler saker som ger mig den känslan.
Det har varit ett fullspäckat år för Storm. Hen har inte bara kommit in på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, utan även uppträtt med sin föreställning The Clown on the Fifth Floor på bland annat Reykjavík Fringe Festival, Gothenburg Fringe Festival och West Pride. I mitten av november släpper hen sitt debutalbum, med samma namn som föreställningen. The Clown on the Fifth Floor beskrivs som ett “förkroppsligande av det hen spenderat ett liv att försöka fly från”. Utgångspunkten är Storms barndom, trauman och erfarenheter. Storm intar rollen av en clown, som sjunger, dansar och spelar piano för att uttrycka sig. Bakom Storm visas filmklipp av hens ögon, som stirrar ut mot rummet och publiken.
“Jag kände att om jag kunde skriva om saker skulle jag inte behöva känna dem längre”
Som liten ville Storm bli isdansare, lindansare och rockstjärna. Allting hade med konst att göra. Ett av hens tidigaste minnen är när hen, tre år gammal, bestämde sig för att börja skriva låtar. Att hen inte lärt sig skriva än var inget hinder.
– Jag ritade vågor och figurer så som jag tänkte att orden såg ut. Såhär såg det ut när man skrev “hästen”, de här vågorna.
Hen ritar ljudvågsliknande rörelser med sina fingrar i luften.
– Jag kände att om jag kunde skriva om saker skulle jag inte behöva känna dem längre.
I skolåldern sökte sig Storm till skolkuratorn, och förvånades över att få starka reaktioner på vad hen berättade. Det var första gången hen fick höra att saker hen varit med om var hemska.
– Jag förstod inte. Det var ju bara mitt liv liksom.
Det var bekräftande att få höra att saker hen upplevt inte var okej. Genom att skapa musik om sina upplevelser försöker Storm idag ge sig själv den bekräftande känslan.
Storm vänder bort blicken när hen får frågan om föreställningens bakomliggande tankar. “Jag har väldigt svårt att formulera mig angående det här”, säger hen. Det är tyst en lång stund.
Hen är eftertänksam. Det märks både i hur hen svarar och hur hen har arbetat med föreställningen de senaste fyra åren. Bakom låtarna finns en hel värld av karaktärer, med egna bakgrundshistorier och relationer. Däribland finns clownen, som föreställningen kretsar kring. Storm vänder tillbaka blicken. Hen har formulerat ett svar.
– Jag har PTSD. Jag använder skrivandet för att få ut mina känslor. Det är är det bästa sättet, kanske enda alternativet, för mig att ta hand om dem. Clownen är en karaktär som tvingas vara kvar i traumatiska situationer, så att jag slipper vara det.
Hur är det att uttrycka sig genom rollfigurer?
– Rollerna är delar av mig, så att jag känner fortfarande att det är jag som står på scen. Men det är inte hela jag. Det är inte allt. Och det är därför de är karaktärer, de är liksom jag, men jag är inte dem.
Du är inte dem?
– Nej. Jag är ju mer. Jag är ju vuxen, och inte isolerad. Och jag känner fler känslor och jag har fler erfarenheter. Karaktärerna är fast i dåtiden.
Målet med att skapa och uttrycka sig är få känna. Det är terapeutiskt, menar Storm, att få känna det hen lärt sig är fel att känna framför så många människor. Men vägen dit är en ansträngande process.
– Jag litar inte på mig själv. Jag tänker ofta att jag hittar på saker. Men så skriver jag ner det och så minns jag att det har hänt, och att det är klart att det har skadat mig. Det är klart att jag behöver hjälp och stöd att ta hand om det. Min konst bygger på att göra det jag verkligen inte vill göra: tänka på hur det var för mig att vara ett barn.
“Clownen är en karaktär som tvingas vara kvar i traumatiska situationer, så att jag slipper vara det”
Vad gör du i framtiden?
– Jag vill verkligen jobba på något annat. Och det gör jag. Så fort albumet var mastrat så började jag skriva ny musik – det känns väldigt härligt.”
Bland rollfigurerna Storm har skapat finns det så mycket regler att förhålla sig till. Hen berättar att det därför är skönt att kunna göra något helt annat.
– Men så kommer mina egna tankar och känslor alltid in i texterna ändå.
När föreställningens sista låt tonar ut står Storm tyst. Blicken fäst i taket. Någon i publiken börjar nervöst klappa, men slutar snabbt. En spänning byggs upp i salen. Är det en del av föreställningen? Eller behöver Storm formulera något för sig i just den stunden? Kanske är det en del av den terapeutiska processen, att få stå tyst och känna en stund? Efter lång tid sänker Storm blicken. Möter sina lyssnares. Det låter genuint när hen viskar tack.
Storm Dunder släpper sitt debutalbum, The Clown on the Fifth Floor, den 12:e november.
