Månadens bästa låtar: september 2026

Höstdagjämningen har fallit och sommaren är blott ett minne, september är vemodigt på det sättet. Men istället för att bara tänka på det hemska med månaden blickar KULT Magasins musikredaktion istället tillbaka på de låtarna som fick oss att bli extra glada. Vad sägs om 2000-talsdoftande trance, smörig yacht rock, norsk distad indierock eller 60-talsinspirerad sunshine pop? Ni hittar alla låtarna från listan och fler av våra favoriter i listan On Replay!

Fantasi – Lune

Chansen är nästintill obefintlig att man får upp dragspel och modern folkmusik om man tänker på Freestyle och deras åttiotalshit Fantasi. Ändå är det precis vad Lune bjuder på i sin omtolkning av den svenska popgruppens generationsöverskridande publikfavorit. Istället för sockersöta syntar och stela trummaskiner arbetar Lune med ett sparsamt arrangemang och en mjuk, nästan viskande sång. Omtolkningen tar en kitschig och neondränkt våt dröm till en mysig och stillsam kärleksförklaring.

Daniel Miettinen-Singhateh

Love Ruins Everything – Tiny Habits

Jag älskar smörig musik oavsett årstid, men kanske lite extra på hösten. Vem vill inte tända ljus, laga rotsaker i ugnen och lyssna på yacht rock en helg i september? Därför var det en glad överraskning att Tiny Habits bjöd på just detta sound på Love Ruins Everything, från det nya albumet Keepers. Det är något av ett skifte för gruppen, som tidigare hållit sig ganska strikt inom indiefolk-genren och blev virala med sina mjuka, viskande covers på sociala medier. Love Ruins Everything för istället tankarna till Steely Dan och The Doobie Brothers. Refrängen är hookig, blåssektionen gör sitt och stämmorna är, som vanligt, supertajta.

Linnéa Sventorp

The Angelus – Gilla Band

The Angelus öppnar det irländska noiserockbandet Gilla Bands senaste album Pugnello, och gör det med ett brak. Över skärande dist och brus dist spottar sångaren Dara Kiely ur sig lösryckta rader om så disparata saker som brittiska komedier, Bananer i pyjamas och titelns katolska bön. Här uppstår en bubblande och frenetisk mani som bara förstärks av musikens aggressiva och experimentella udd. Det är kryptiskt, desorienterande och till och med en aning skrämmande.

Holger Claesson

Love Is Tribal – Men in Love

Sommaren ger ifrån sig sin sista suck, och jag lyssnar på indieduon Men in Loves senaste singel Love Is Tribal i den milda septembervinden. Låten lyckas återskapa en värme som den från sand, asfalt och förälskelse. Jag har en egen sol i fickan medan jag promenerar längs Karlavägen. Den färgsprakande ljudbilden som tar inspiration från 60-talets sunshine pop är fylld med strummande gitarrer och stämmor som för tankarna till The Beatles och Beach Boys. Men i den ryms också en lekfullhet som för tankarna åt det lite jazzfunkiga hållet (tänk Vulfpeck), låten som annars har en ganska rak form luckras upp av ett medryckande piano mellanspel. Med en riktigt fingertoppskänsla för språket är texten både fjäderlätt och finurlig, med en refrängslinga som verkligen etsar sig fast.

Allis Sääsk Berglund

so sw33t – DJ Suzy, Nourished by Time

Ibland har man tur. Men ibland har man så mycket tur att det känns som en välsignelse från universum självt, så kände jag 10 september när sw33t dök upp i min Release Radar. DJ Suzy, en av Sveriges mest intressanta artister, möter Nourished by Time, en av USAs mest intressanta artister, och kombinerar sina säregna röster, ett bubblande beat och en enkel text om den sockersöta kärleken. Resultatet blir catchy lo fi-pop med en refräng jag har sjungit på hela september: “It’s so sweet I get holes in my teeth”.

Johanna Fröde

Piano – brenn.

Det kommer nog för alltid vara ett mysterium varför musik på det norska språket aldrig riktigt går hem i Sverige. Ett rent och skärt tjänstefel för alla musikälskare. Bland dessa styvmoderligt behandlade norrmän hittar vi duon brenn. Ett band som i snart tio år levererat tung arenarock med fuzzpedaler och en gigantisk mängd humor. Så sent som i slutet av september släppte bandet sitt fjärde album Alt jeg trodde var sant och öppningsspåret Piano gick raka vägen upp till deras mest populära låt på streamingtjänsterna. Piano är ett praktexempel på deras distade indierock, med en stor dos attityd, humor men i det här fallet också ett slags nostalgiskt vemod som ofta hittas i midwest emo. Det är en låt som tydligt signalerar att den är gjord att spelas framför ett svettigt publikhav och suktar att kunna ta sig över landsgränsen och kunna göra duon och konungariket Norge rättvisa i ett land som kanske egentligen inte förtjänar dem.

Gustav Stjernkvist

Rave The Nation – Rebecca & Fiona

Rebecca & Fiona har utforskat många olika EDM-kategorier under deras 15 år långa karriär, men det kanske är första gången de gör blandningen av sprittande eurodance, hårda trummor och kittlande trance. Men med Rave The Nation skapar de maximalistiskt och färgstarkt en låt som är svår att inte älska. Den påminner mycket om låtar från horsegiirL och Memphis LK, med samma glädjefulla, tidigt 2000-tals trance som blivit populär igen. Det som gör Rave The Nation speciell är kören i slutet och Rebecca & Fionas starka ställningstagande: “Freedom for the people living lives in limitation / Capitalism has got us stuck in desperation / Keep us shopping threw the pain then go on a vacation / We need to unite in love and rave across the nation”.