Månadens bästa låtar: juni 2026

Sommaren kantas av fotbollsfeber, dagar vid stranden, skållande sol, ösregn och såklart, bra ny musik. Vi på KULTs musikredaktion har listat de bästa låtarna från juni månad – från sludgemetal och indierock, till hård hyperpop och varm dansmusik. Ni hittar alla låtarna från listan och många fler av våra favoriter i vår lista On replay!

Deep Blue – Chat Pile

På sludgemetalbandet Chat Piles singel Deep Blue både sjungs och skriks det ut rader om masker, kemiskt avfall och Kafkas Förvandlingen. Mest slående är dock refrängens “You were deeper into screens / Into the deep blue scene”, där deep blue alltså inte tycks syfta så mycket på havets djup som på det blå ljus som strömmar från alla de skärmar som omger oss – bokstavligt talat, åtminstone. Det oväntade i att låta ångesten från noiserock och grunge ge uttryck för samtida, skärmrelaterad problematik är ett välkommet grepp. Chat Pile är ett av få band inom sin nisch som lyckas kännas riktigt modernt och aktuellt.

Holger Claesson

Lost Boys – Phoebe Bridges

Indierock-giganten Phoebe Bridgers återvände i juni månad med sin första singel sedan 2023. Låtskrivaren slog igenom med sitt andra album Punisher 2020 och har sedan dess skapat ett helt eget hörn av musiken. Ett barndomshem man aldrig kan återvända till. En bil som kör genom natten, ett hotellrum i en främmande stad där ensamheten, märkligt nog, känns mer bekant än hemma. Och nu Landet Ingenstans i låten Lost Boys. Med referenser till Peter Pan skriver Bridgers om vägran att växa upp, vilsenhet och ilska.

Ljudbilden ekar bekant av hennes tidigare släpp: akustisk gitarr som möter blåsinstrument och drivande trummor. Texten berättar om dumdristighet, om män som aldrig möter verkligheterna av vuxenlivet och vilka konsekvenser det medför. Låten bär på både sorg och hopp och Bridgers lyckas ännu en gång komma åt det som verkligen bränner till.

Allis Sääsk Berglund

Gore Louvre – Brutalismus 3000

Berlinbaserade Brutalismus 3000 andra album Harmony är en pungspark utan dess like. Duons unika mix av Berghain-techno, modern punkrock och dystopisk humor korsar musikaliska gränser på ett sätt som gör vissa vansinniga men öppnar upp en helt ny värld för andra – men framför allt är det hårt som fan.

Albumets andra singel Gore Louvre är utan tvekan albumets ljudmässigt snuskigaste. Den våldsamma basen står ständigt i centrum och mixas med gabber-beats samt Victoria Daldas distade skriksång om att råna ett Louvren gjort av kött. Verkar det förvirrande? Förmodligen. Men Brutalismus 3000 skruvar bara upp basen till 11 och därefter funkar i princip allt.

Gustav Stjernkvist

iphone <3 – Julia Cooper

Det är många sommarnätter som jag ångrar att jag lämnade min svala lägenhet. Inte bara för att det alltid är hundra grader i någon skitig och packad barkällare, utan för att musiken som spelas är alltid kass. Julia Coopers iphone <3 fångar denna känsla ord för ord över ett elektriskt bubblande beat som spränger hjärnan med bas och syntar. “In my bedroom it’s up to me / I know just what I need / In my cellphone I believe” – den bästa klubben är alltid i mitt eget sovrum där fläkten går på högvarv och jag kan dansa ifred.

Johanna Fröde

Me and You – Bonobo

Att lyssna på Bonobo är att ägna sig åt en sorts mental gymnastik. Å ena sidan vill du svettas tillsammans med trettio andra danssugna kids i ett slumpmässigt utvalt rivningsobjekt i stadens ytterkanter; å andra sidan vill du bjuda på grumligt naturvin och dekonstruerad mapo tofu i din sekelskiftesvåning i stadens innandömen.

Bonobo bjuder ofta på något för alla, och Me and You är inget undantag. Det är ett snällt och lagom hetsigt stycke svårkategoriserad dansmusik, med varma analoga syntar och gummiliknande bastrummor som skakar sönder trumhinnorna.

Daniel Miettinen-Singhateh

Angels In The Dirt – Esther

Esthers Fragmentality är en stark utmanare till årets bästa album. Hennes melodiska pop är välproducerad, vacker och genuin, som om Niki and the dove, Smerz och Grace Ives hade tillsammans skapat den ultimata indietjejen to rule them all. Angels In The Dirt viskas över en enkel men drömsk trumloop och fångar albumets hjärta: trasighet, skörhet och skitighet, allt inlindat i en vacker dräkt av sömnig sovrumsindie. Ett perfekt sommaralbum för de halvt trasiga.