Månadens bästa låtar: juli 2025
Julivädret varvades med fina stranddagar och stormar som skulle få hösten att rodna – precis så som det ska vara helt enkelt. Men främst så bjöds det på mycket bra musik! KULT Magasins musikredaktion har samlat de bästa låtsläppen under juli månad, ni hittar dem och många fler bra låtar i vår spellista On replay!
End of Summer – Tame Impala
Att hoppa sömlöst från genre till genre är ett knepigt tilltag få artister lyckas med – förutom Kevin Parker förstås. Parker har gått från att skaka liv i 70-talsnostalgins tynande medvetande med Tame Impala till att skriva popdängor åt Dua Lipa under egen flagg.
Trots denna ständiga genreslalom blev jag (positivt) överraskad när det visade sig att End of Summer är en regelrätt klubbdänga, med öronbedövande bastrummor och synthljud hemmahörandes i en fuktig källarlokal i ett sedan länge öde industriområde. Forrest Gump sa det bäst: Tame Impala is likes box of chocolates – you never know what you’re gonna get.
Daniel Miettinen-Singhateh
Taxes – Geese
Efter att ha debuterat som soloartist i slutet av förra året är allas vår indiedarling Cameron Winter nu tillbaka i rollen som frontman för det dynamiska artrockbandet Geese. Den nya bana han valde på Heavy Metal blir synlig även här, när Winters våghalsiga stämma kastar ur sig kryptiska rader om kärlek och Jesus till tonerna av rivig janglepop. Och visst ligger det någon sorts religiös mysticism över hans förkunnanden att “I should burn in hell” och “I will break my own heart” i en låt som annars handlar om en ovilja att betala skatt. Geese har alltid haft en god portion humor, men den här gången är det som om skrattet fastnar i halsen när man börjar fundera över vad Winter egentligen kan syfta på.
Holger Claesson
Perfectly – FKA twigs
Om några månader kommer FKA twigs album Eusexua, som släpptes tidigare i år, med största sannolikhet att dyka upp på flera av kultursidornas listor över årets bästa skivor. Även om hon ännu inte formellt har bekräftat en deluxeversion, har det hintat om att ett utökat projekt är på väg.Den nya singeln Perfectly fortsätter där Eusexua slutade – med ett pulserande beat, teatralisk sång och blinkningar till 90-talets house och trance. twigs förtrollar lyssnaren och leder oss rakt ut på dansgolvet. I låtens avslutande minut anar man en blinkning till Underworlds Born Slippy (Nuxx) från Trainspotting-soundtracket. Textfrasen “in my head I have the best time” stannar kvar efter att musiken tystnat.
Linnea Sventorp
JUMP – BLACKPINK
Världens största K-popgrupp BLACKPINK gjorde comeback för några veckor sedan när de drog ut på världsturné, och överraskade med nya singeln JUMP. Vilda västern-gitarrer inleder med ett ettrigt beat som lagom till droppet oväntat förvandlar JUMP till ett techno-monster. Syntslingan är enligt producenten Diplo en hommage till Meet Her at the Loveparade av Da Hool. I verserna hör vi både Drill och Jersey club-stuk innan låten till slut kulminerar i ett tonartsbyte och ett sista hardstyle-drop.
Även om JUMP kanske inte kommer följas av något ytterligare släpp så är singeln mer ett verktyg för att cementera BLACKPINK som den supergrupp de nu transformerats till.
Theo Hafström
Cross Your Mind – Shelley
Det är lätt att glömma att världens alla male manipulators absoluta favoritartist, Clairo, inte bara släpper låtar under eget namn utan också är en del av det eminenta bandet Shelly. Visst att de inte släpper låtar i en frekvent takt (senaste gången var 2020) men när de väl gör det är det alltid otroligt uppskattat. Cross Your Mind, är huvudspåret på bandets andra tvåspårs-EP, med det otroligt simpla namnet Shelly2. Det är shoegazig, nostalgisk drömpop i Beach Fossils– eller Men I Trust-stil, som osar av mellanstora amerikanska städer, motorvägar och drömmen av att leva som huvudpersonen i valfri comming-of-age-film.
Gustav Stjernkvist
Float – Jay Som ft. Jim Adkins
Det kan ju omöjligt vara en dålig idé att teama upp med självaste Jim Adkins, vars band Jimmy Eat World lyckats förgylla otroligt många hemmafester med dunderhiten The Middle. Så tänkte nog i alla fall den LA-baserade singer songwritern Jay Som när hon nu återvänder med sitt första album på sex år, med leadsingeln Float. Låten påminner om den vemodiga tiden runt typ 2003 där poppunken som vi känner den höll på att dö ut. Float besitter alla komponenter till en typisk emo-dänga från 00-talet, men med det vuxnare budskapet att släppa den man var för längesedan och omfamna det okända. Det gör de med mantrat “Float, don’t fight” som ständigt upprepas i låten men på ett sådant sätt att man aldrig tröttnar.
Gustav Stjernkvist
mangetout – Wet Leg
Wet Leg har fått stå ut med väldigt mycket konstig kritik under åren, men inte ens de hårdaste kritikerna kan nog motstå gunget i nya mangetout. Trots att det svider i ögonen på vissa (män) har Wet Leg ett väldigt uppfriskande sound, och mangetout (“ät allt”, enligt Google) tycks vara en direkt respons till deras kritiker, både i text:”“Nice try, get out the way/You’re in our way, you bottom feeder/Too bad you couldn’t stay/You’re in our way, get lost forever”. Men även i melodi. För ingen kommer förneka att detta är riktigt medryckande musik, stort tack vare basen och trumslingan som oavbrutet tågar igenom låten – och några sköna gitarriff senare är jag dessutom helt såld. Texten är kaxig och nedlåtande på de bra sätten, och stöddigheten som Rhian Teasdale levererar den med håller en nästan på sin vakt. En låt som med fördel lyssnas på cykel eller varför inte på Way Out West.
Alec Gullström
Sunset Years – DJ Sabrina the Teenage DJ
DJ Sabrina the Teenage DJ är inte direkt känd för att ha särskilt korta låtar, men på sitt senaste släpp lyckas hon, på endast fem ynka minuter, komprimera vad som gör hennes låtar så fantastiska. Repetitiva, kreativa samplingar som bygger upp plunderphonics-beatet som hon är så starkt förknippad med, och tillsammans med de drömlika texturer läggs ett nostalgiskt sken över det hela. Sunset Years är kanske inte något nytänkande i grunden, men den visar att DJ Sabrina the Teenage DJ är den bästa i sin kategori – även när låten är under 10 minuter.
Johanna Fröde
9-2-5 – Boko Yout
Senaste singeln från en av Sveriges mest lovande akter, Boko Yout, är en anthem för arbetssökande landet runt som desperat längtar efter kontorsmiljöer och kollektivavtal. Boko Youts egna afro-grunge bjuder här på en otroligt catchy refräng och energiska verser där han praktiskt taget spottar ur sig orden: “I need copies to call my enemies / I need coffee in my vicinity / Need HR, TV in the break room”. Det är punkigt, snyggt, lekfullt och gör mig orimligt taggad för albumet som väntar.
Hugo Kroon
