Månadens bästa låtar: juli 2023
Inte vill man vara negativ, men juli blev väl ändå en liten besvikelse för många på grund av brist på soltimmar och värme… Men bra musik har det däremot, och tacksamt är väl det, funnits gott om. Tid att försjunka i soffan till fängslande melodier medan regnet prasslar på utanför fönstret har präglat vardagen eller semestern, och här nedan har vi samlat just de låtar som vi på KULT uppskattat lite extra de senaste veckorna!
Du har väl heller inte glömt vår spellista On Replay? In och hitta nya favoriter bland musiken som spelas ivrigt hos oss på KULT för tillfället!
När dom andra drar – Ida Gratte feat. A.A
Kalmariten Ida Gratte kan vara en av de mest underskattade rösterna i den nya generationen av svenska sångare som förvaltar arvet från 2010-talets renodlade pop. Något som särskiljer Gratte är att texterna ofta går bortom det relationsdrama man förväntar sig av genren hon verkar inom. Flera gånger det senaste året har låtar utforskat svårigheter i vänskaper istället för att vända sig till klassiska romantiska motiv.
När dom andra drar fortsätter på det spåret med en hyllning till sångarens storebror. Tillsammans med gästartisten A.A reflekterar Gratte över syskonskap på ett sätt som aldrig förenklar hur jobbigt det faktiskt kan vara att uttrycka kärlek och uppskattning för ett syskon. Det är bara att hoppas att albumet som kommer i höst behåller den uppriktiga mänsklighet som hittills har genomsyrat Grattes singelsläpp under året.
Anton Ånell
Famous Last Words (An Ode to Eaters) – 1017 ALYX 9SM & Ethel Cain
Efter att Ethel Cain såg filmen Bones and All blev hon så inspirerad att hon skrev en låt om huvudkaraktärerna i den skruvade skräckfilmen. “This one’s for Lee and Maren” skrev hon på Soundcloud angående hennes senaste singel som nu släppts i samarbete med klädmärket 1017 ALYX 9SM.
Famous Last Words (An Ode to Eaters) inleds med en darrande bas och en sparsam gitarr som Cains röst sakta svävar ovanför. I refrängen får låten sällskap av ett flertal instrument utan att tappa sin avskalade känsla. I bakgrunden dunkar en bastrumma i samma takt som ett hjärta. Pulsen planar ut samtidigt som Cain sjunger “Eat of me baby, skin to the bone / Body on body, until I’m all gone / But I’m with you, inside”. De som sett slutet på Bones and All kan intyga hur klockrent Cain beskriver den vackra och skeva berättelsen.
David Brignoli
What Was I Made For – Billie Eilish
För knappt två veckor sedan släpptes den hypeade filmen Barbie regisserad av hyllade Greta Gerwig. Det är inte bara filmens cast som är fullspäckat med kända namn, utan på soundtracket finner vi giganter som till exempel Nicki Minaj, Dua Lipa och Lizzo. En låt verkar dock ha lämnat mer avtryck än de andra, numera kan man inte gå in på TikTok utan att höra det vemodiga pianointrot till Billie Eilishs What Was I Made For.
Den avskalade låten består av ett dovt ekande piano och en drabbande text som lyckas fånga både filmens hjärta och ett djupare lager av verkligheten. Texten utforskar teman i filmen som existentiella frågor om meningen med livet, men står också starkt utanför filmens kontext. “When did it end? All the enjoyment / I’m sad again, don’t tell my boyfriend / It’s not what he’s made for / What was I made for?”. Livets ytliga lager avväpnas och i sin enkelhet får låten lyssnaren att funderar på kärnan till allt det här.
Allis Sääsk Berglund
Balans (va Händer Fatima!!) edit – Slackin Beats
Att remixa raplåtar är standard för DJ:s som vill slänga in en och annan favorit i sina sets, och Slackin Beats edit på Jelassis Balans är ett fantastiskt exempel på hur en edit kan ta en låt till nya höjder.
Låtens tempo fördubblas, och den går från en gungig trapbanger till en frenetisk drum and bass-drönare som fattar eld på dansgolvet. Basgångarna och de hektiska hi-hatsen på editen ger ytterligare en dimension till Jelassis energifyllda nummer, och det har Stockholmsklubben Trädgården bevittnat – det brann nästan ner till följd av att Malmöproducenten spelade remixen under sitt set där för två veckor sen. Den svenska DJ-scenen behöver absolut mer edits och flips av detta slag, och få producenter gör det lika bra som Slackin Beats.
Sultan Ahmed
Ring-a-Ling – Tkay Maidza
Redan när Tkay Maidza spelade en kort demo av denna låt på Stay Out West förra sommaren fick den hela Nefertitis källare att koka och jubla. Jag har längtat efter att höra den i full skrud sedan dess, och det är en enorm glädje att den lever upp till potentialen som hördes den där sena augustikvällen.
En melodi som låter som att den spelas på en trasig gammal synt slingrar sig fram, trummor hamrar in en Timbaland-rytm, och Tkay Maidza manövrerar sig genom detta ljudlandskap med den diskreta karisman av någon som inte behöver skrika högst för att höra mest. Australiensiskan fortsätter att vara en av de mest uppfriskande gestalterna inom den moderna hiphopen just nu.
Anton Ånell
Desire – Calvin Harris & Sam Smith
Skotska DJ:n Calvin Harris är verkligen inte rädd för att utforska genrer; efter hans mindre lyckade vända inom funkgenren med Funk Wav Bounces Vol. 2 har han under 2023 valt att återuppliva trancemusiken istället.
Desire kan vara en av Calvin Harris mest melodistarka låtar, och det säger en del med tanke på hur många hits han har i bagaget. Sam Smiths röst utstrålar åtrån i låten perfekt, och det hela kompletteras med en märkligt vibrerande syntslinga som – förmodligen tack vare just dess egensinnighet – inte lämnar en i första taget.
Theo Hafström
Tongue – Matisa
Matisa är alldeles för cool. Musiken som den Florensbaserade DJ:n skapar är en eklektisk blandning av house, acid och techno som är full av energi, glädje och kaxighet på och samma gång.
Det nya släppet Tongue är inget undantag, utan snarare en bekräftelse på faktumet: kicksen ackompanjeras av en syntgång som bygger spänning, och sedan exploderar låten. “Do you scream, I want it” repeteras över mixen med en djärvhet som får lyssnaren att känna sig precis i gränslandet mellan engagerad och obrydd. Matisas produktioner har alltid hittat sin väg till mitt USB-minne, och Tongue är inget undantag – hon är fantastisk på det hon gör.
Sultan Ahmed
En väg – Charta 77
Det är lite av ett under att Charta 77 fortfarande håller ihop – i år fyller bandet 40. Att punklegenderna dessutom levererar kvalitet på den nivån man gör på nya singeln En väg är ännu mer beundransvärt.
Över ett komp som osar trallpunk med själ och hjärta blickar spåret tillbaka och undrar över de andra vägar man hade kunnat ta i livet. Det är dock inte nödvändigtvis en låt om att ångra sig. Man kan grubbla i evighet över frågan som ekar genom den snygga, 60-talsosande refrängen: “Finns det en annan stig, att välja ett annat liv?”. Men till slut kan man också hitta rätt människor att tvivla tillsammans med och se vart den långa slingrande vägen man redan går på tar en. En nyttig påminnelse levererad med så mycket härligt ös att man vill skriksjunga den om och om igen.
Anton Ånell
Lyssna på våra favoritlåtar just nu i listan On Replay!
