Department Festival intar Långholmen med elektroniska sound

Om en vill anordna en dagsfest i Stockholm finns det nog inte många bättre ställen för detta än Långholmen, och när Department Festival intar den lilla Stockholmsön under sommarens första helg blir det hyfsat god stämning. Festivalen har anordnats sedan 2017 och hämtat tungviktare inom elektronisk musik så som Peggy Gou, Maceo Plex och DJ Koze under åren. År 2023 är deras lineup bredare än någonsin, och festivalen sträcker sig över tre dygn istället för två som den tidigare gjort. Men precis som en vanlig klubbnatt i Stockholm är festivalen en aning överprisad och stel. Trots en bra venue och en ambitiös lineup lyckas Department inte riktigt skapa en märkvärdig festival, och upplevelsen blir medelmåttig.

Det var svårt att inte känna sig omåttligt taggad på att se Moodymann, Ross From Friends, Deki Alem och Logic1000 under ett och samma event. Dock levde fördelningen av akterna på festivalens tre dagar inte riktigt upp till förväntningarna. Fredagen var festivalens roligaste dag, med 11 akter på North-scenen där flera av Stockholms lokala stjärnor som Lil Shiit och Venus Anon spelade live framför en taggad publik. På South-scenen bjöds det på en rad DJ:s som bytte av varandra fram till stängning. Under lördagen och söndagen bestod festivalen enbart av  DJ-sets à två timmar. Förvisso är Department framförallt ett event som ska främja den elektroniska musiken, där två timmar per DJ känns som en rättvis tidsram för akten att både visa upp vem hen är och bygga ett koherent narrativ för sin publik, men tre dygn av DJ:s som spelar närbesläktad musik blir utmattande till slut. På fredagen kändes festen som livligast, och skillnaden mellan de två scenerna var märkbar och uppskattad: livespelningar och kortare DJ-sets på North-scenen, tvättäkta DJ-konst på South. Att Moodymann och Deki Alem fick avsluta fredagen på respektive scen var ett mästardrag i planeringen.

Under resten av helgen var upplägget lite väl repetitivt, och man hörde nästan enbart variationer av tech house – en genre som är väldigt tråkig vid detta läge – på festivalområdet. Under dessa dagar hade spännande akter som Lola Haro eller Prof. Stranger tidiga slots, vilket tyvärr ledde till en alldeles för monoton ljudupplevelse under festivalens peaktimmar, som dessa up-and-comers hade kunnat bryta av med. Jeremy Olander fick stänga South-scenen med ett extended set på 4 timmar under lördagen, och han ägde det. Kyle Hall och Byron the Aquarius avslutade också mycket starkt på North. Ändå kändes festivalens andra dag mer som en dagsfest och mindre som en festival, och de spännande bokningarna lyckades inte riktigt sätta fart på en Stockholmspublik som hellre stod och stampade lite lagom till musiken. Söndagen var ämnad för hård techno med namn som Ellen Allien och Ben Klock, men ingen kan väl ha räknat med att det blir röjig stämning en söndag – särskilt inte med en publik tagen rakt från Allegro Pastells trendigaste caféer.

Under hela festivalens gång kan jag inte riktigt släppa känslan av kusligt obehag. Man ser en och annan rejvfarbror från 90-talet under Department, men resten av människorna i publiken är dock mycket yngre, och precis som festivalen är de så kalkylerat hippa att det går att räkna ut det exakta förhållandet mellan cool och städad som producerat dem. Steriliseringen av elektronisk musik som kännetecknar stora delar av Department syns också på den onödigt strikta väktar- och polisnärvaron på festivalområdet. Självklart är detta inget exklusivt för Department då det genomsyrar större delar av musikscenen, men det är tragiskt att se det uppenbara sig på en sådan extrem nivå.

Efter att Department stängt för lördagen åkte jag till en svartklubb i Frihamnen där en drinkbiljett kostade 40 kr, och där väktare inte var lika hårda på diverse förhållningsregler och rökavstånd. Även om ljudet var sämre, folktrycket avsevärt mindre och upplevelsen inte lika proffsig, var helheten mycket roligare i jämförelse med själva festivalen. Känslan av genuinitet, som kommer mer naturligt i mindre påkostade ravesammanhang, fanns dessvärre inte på Department. Andra event av samma skala gottgör för denna avsaknad av äkta vara med väl genomtänkta lineups, riktigt stora akter och ljudsystem som känns ända in i benmärgen. Department har gett allt ovan ett tappert försök, och på en skala från 1-10 landar de på en 6:a för sina insatser. Om festivalen hade pågått i bara två dagar istället, hade den kunnat få ett högre betyg, men upplevelsen blev bara tråkigare ju längre festivalen pågick. Jag vill inte säga att det var en dåligt på Department, men det kunde ha varit så mycket bättre. Precis som en vanlig klubbnatt i Stockholm var det inte roligast på klubben, utan på svartklubben som man drar till på efterfesten.

Nu i efterhand känns Department inte som en oförglömlig upplevelse, och det kanske var en för stor satsning att förlänga festivalen till tre dagar. Eventet duger för dig som vill gå en dag för att lyssna på en DJ du verkligen gillar, men att vistas i samma miljö bland överprisad öl är inte roligt över tre dygn. Åtminstone fick jag äntligen se Moodymann live.