Det finns bara en sad girl-drottning: det är och kommer alltid att vara, Lykke Li. Från hennes första album Youth Novels och Wounded Rhymes, till hennes senare verk so sad so sexy och EYEYE – lyckas hon alltid ta världen med storm med sina storslagna ballader och sin vackra plågade röst. Men alla goda ting har ett slut, det ryktas nämligen att The Afterparty är hennes sjätte och sista album.
På sina drygt 25 minuter och 9 låtar lyckas Lykke Li bygga en vacker historia om revanschlust, vemod och katarsis – något som känns passande för albumtiteln, för är det inte så man ofta känner på en efterfest när allt gått åt pipsvängen? Albumet har en tydlig Lykke Li-prägel. Det är sorgset, utlämnande och melankoliskt, både i text och ljudbild. Även om texterna är lite rivigare än vad de brukar vara. På Happy Now frågar Li med viss ironi: “Is it over? / Are you happy now? / Did your tears all go away?” Men de ilskna, förtörnade texterna ackompanjeras med vackra stråkar, hypnotiserande bongotrummor och kraftiga körer – vilket leder till att låtarna får en mer bitterljuv och hoppfull ton, snarare än besk. “I’m not gon’waste my last tears on you / I’m not gonna cry no” sjunger Li på Not Gon Cry med ett ganska poppigt, upplyftande beat. Den experimentella Future Fear låter både som en panikattack och att uppnå nirvana, där raderna “I love you / I don’t trust you anymore” går om varandra. Dikotomin mellan texterna och ljudproduktionerna är definitivt albumets styrka.
Den ultimata efterfestkänslan, eller kanske efter-efterfestkänslan, återfinns på låtarna Sick of Love och Euphoria. Natten har kommit och gått, nu går man ensam hem i det dova soluppgångsljuset. På Sick of Love frågar sig Li “Where did the party go?” för att sen försäkra sin älskade att hen kommer vilja ha tillbaka henne. Euphoria är albumets vackraste spår, tillsammans med en stillsam gitarr och vaggande stråkar sjunger hon de mest hjärtslitande raderna jag har hört på länge: “Baby I will take your sorrow on my shoulder / We can borrow euphoria”.
Trots att albumet är relativt kort hinner Li porträttera en intensiv resa genom natten, där festen används som en spegel för alla de konflikterande känslorna. Det är perfekt avvägt där alla låtarna bidrar med djup och komplexitet till berättelsen. Om det här är Lykke Lis sista album är det bara att lyfta på hatten och tacka innerligt.
