Lena Andersson älskar intellektuella utmaningar
Författaren Lena Andersson är tillbaka med sin tredje roman om Ester Nilsson. Efter den kritikerrosade romanen Egenmäktigt förfarande där vi följer Esters destruktiva förälskelse med den otillgängliga konstnären Hugo Rask, återvänder vi nu till samma huvudperson i Män och kvinnor.
Denna gång är det Paul Henning North som stiger in i Esters liv, en karismatisk och gåtfull amerikansk underrättelseanalytiker vars liv präglas av strategiskt tänkande och återhållsamhet. Deras relation utvecklas genom långa samtal och filosofiska diskussioner. På promenader genom stadens gator flätas deras tankar och erfarenheter samman. I hans närhet känner hon sig “lycklig som en lärka och trygg som en igelkott i en fredad trädgård.”
Paul Henning är lyhörd och charmig, men samtidigt svår att nå, eftersom hans yrke inte tillåter honom att prioritera relationer. För Ester, som är van att analysera kärlek på djupet, blir detta ännu en intellektuell utmaning. Hon försöker förstå Pauls ord, hans pauser och reservationer. Som om det fanns en gåta att lösa. Men här ligger också hennes svaghet. Kärlek är ingen rationell ekvation
Ester dras in i Paul Hennings värld där han delar med sig av sitt förflutna. Särskilt fäster hon sig vid en historia han berättar om en gammal flickvän. En kvinna som aldrig fick ett tydligt nej och därför klamrade sig fast vid hoppet. En berättelse Ester börjar spegla sig själv i. Samtidigt bär Paul Henning på hemligheter. Han är gift med en kvinna i Washington D.C., ett faktum som komplicerar deras relation. Även om hustrun själv erkänner att äktenskapet bara existerar på pappret, så blir det en smärtsam källa för Ester.
”Deras dynamik lyfter frågan om vi kan förstå kärlek eller om vi måste uppleva utan att kontrollera den?”
Esters relation speglas även i väninnekören som får en större roll i denna bok. De ifrågasätter och granskar varandras livsval med en ärlighet som ibland blir hård. Väninnorna fungerar också som en kommentar till hur vi idag utmanar kärlekens traditionella berättelser. De blottlägger mönster, kräver självinsikt och påminner om vår samtids fokus på terapi och självrannsakan.
I denna krets finns Lotta som fungerar som Esters motpol. Lena Andersson skapar en kontrast mellan de två för att belysa den genomgående tematiken om kärleken och människans behov att kontrollera den. Ester intellektualiserar kärleken, medan Lotta representerar ett mer accepterande förhållningssätt. Deras dynamik lyfter frågan om vi kan förstå kärlek eller om vi måste uppleva utan att kontrollera den? Kontrasten gör Esters grubblande mer intensivt, vilket speglar konflikten mellan känsla och förnuft.
Även männen skildras med Anderssons skärpa. De framstår som känslomässigt otillgängliga, ironiska och självständiga, vilket gör att de slipper konfrontera kärlekens krav. Paul Henning North och väninnornas män har alltid övertaget, de kan hålla distans medan kvinnorna analyserar varje blick och ord. Skildringen är både träffande och frustrerande, men kan också ses som klichéartad.
I Paul Henning får vi till en början något olikt från Esters tidigare kärleksintressen vars oklarhet präglade relationerna. En trygghet erbjuds och läsaren får ett hopp om att relationen inte kommer att sluta olyckligt denna gång. Men även hos denna stabila statsman finns en distans, en överlevnadsstrategi för att behålla kontrollen.
”Romanen speglar en samtid där gamla strukturer fortfarande styr relationer, trots ett rikare språk för att analysera kärlek och makt”
Andersson blottlägger en dynamik där den som engagerar sig minst har mest makt. Men genom att inte erbjuda alternativa sätt att relatera, riskerar hon att cementera de gamla könsstereotyperna. Männen förblir otillgängliga, medan kvinnor förväntas bearbeta och söka bekräftelse. På så sätt riskerar Andersson att både kritisera och romantisera den klassiska heterosexuella könsdynamiken.
I en tid där vi ifrågasätter traditionella kärleksberättelser och könsroller, blir Anderssons skildring både relevant och problematisk. Är vi fortfarande fast i bilden av den otillgängliga mannen och den analytiska kvinnan? Romanen speglar en samtid där gamla strukturer fortfarande styr relationer, trots ett rikare språk för att analysera kärlek och makt.
Män och kvinnor återskapar en könsdynamik som är både tidlös och problematisk. Även om den är skarp i sin analys, erbjuder den ingen ny väg framåt istället visar den hur svårt det är att bryta sig loss från gamla berättelser.
