KULT Magasin går in i trotsåldern
Idag fyller KULT Magasin tre år.
Hade vi varit ett barn hade vi nu kunnat springa, snubbla, rabbla några slarvigt ihopsammansatta ord i trotsålderns iver. Antar jag, jag vet inte mycket om hur barn funkar. Inte så mycket om hur tidningar funkar heller, men jag antar att det är som med tidningar som med barn: man lyckas hålla de vid liv på något sätt, med eller utan kunskap.
KULT Magasin började smått. Året innan vi startade hade jag precis blivit skribent på Festivalrykten, Sveriges då kanske största, och utan tvekan bästa, musiksajt. Ett halvår senare la tidningen ner. Sjukt tråkigt, med tanke på att jag hade velat söka in som skribent i flera år, men inte vågat. Jag fick blodad tand. Skrivandet var mer än vad jag hade kunnat förvänta mig; det gav mig en plats som jag aldrig innan trott mig ha rätt till. En existens som jag trodde att man var tvungen att ha något slags infött berättigande till. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra sen – inga av de då aktuella alternativa tidningarna lockade riktigt. Dagstidningarna kändes ouppnåeliga, krävde ett kulturellt och socialt kapital som jag precis hade börjat kämpa mig till.
Så infann den sig, idén. Jag visste vad jag ville ha och vad jag saknade. Jag ville skapa platsen dit 17-åriga Daria hade vågat vända sig utan att fullständigt paralyseras av skräck och mindervärdeskomplex. Den skulle vara kul, den skulle vara annorlunda, den skulle vara öppen. Vem som helst skulle kunna skicka in en text. Man skulle inte behöva ha en farsa som typ jobbade på bokförlag eller veta vem Knausgård var sen dagen man fyllde fem.
Men en idé är liksom bara så mycket om man inte gör något av den.
Jag gick runt och marinerade tanken, släppte den ständigt men plockade likväl upp den igen. Den hade satt sig på näthinnan. Jag drog ett gäng vänner åt sidan, en åt gången, gjorde mig beredd på sanningen, det vill säga att det inte är en så jäkla smart idé att starta en tidning bara sådär. Men som tur var hade ingen av oss ett fullt utvecklat konsekvenstänk ännu, och så föddes KULT Magasin vid ett köksbord hösten 2019.
Namnförslagen var många, idéerna likaså. Att någon skulle vilja läsa var en förhoppning mer än en förväntning. Vi byggde från början utan instruktioner, satte ihop en Ikea-möbel utan manual. Kom på ett namn, köpte en domän, laddade ner någon slags design. Kodade, klurade på kategorier, skrev de allra första texterna, sökte efter skribenter, fotografer och illustratörer.
A leap of faith, verkligen.
Tolvslaget mellan 31 december 2019 och 1 januari 2020 tryckte jag på en knapp. Gjorde sidan som vi jobbat på synlig för världen. Skitläskigt, men det hårda greppet om cavaflaskan under kvällens gång hade som tur var gjort sitt. På sidan fanns ett första antal texter av våra allra första skribenter, ackompanjerade av illustrationer, någon spellista och en halvdan grafisk utformning.
Sen dess har snart tre år passerat. Det har varit jättekul och pissjobbigt, enklare än väntat och samtidigt så otroligt mycket svårare. Vi är så många som format KULT till vad det är idag – över åren har vi varit sammanlagt 12 redaktörer, 56 skribenter, publicerat 1 491 texter. Vi är pyttesmå men vi finns. Vi vet fortfarande ingenting riktigt, men vi finns. Och den där idén som började gro, den finns.
Så TACK till er som läser, som skriver, som skickar in krönikor och musik och dikter och bilder och tankar och förslag och skapar det här utrymmet med oss varje dag. Och tack till hela redaktionen, som varje dag arbetar för att det här ska kunna vara möjligt. Utan er vore KULT ingenting. Förlåt för blödig nu men det finns inget vackrare än att få skapa den här platsen med er. Må vi få minst tre år till, och gå rakt från denna trotsålder in i nästa.
Special thanks till er som:
- läser
- skriver
- skickar in insändare
- skickar böcker
- skickar in musik
- skriver gulliga mejl
- skriver oklara kommentarer på TikTok
- skriver arga kommentarer på Facebook (toppen för algoritmen!!)
- delar våra texter om era favoriter
- skickar hatbrev när vi skriver något dåligt om era favoriter
- kallar oss för NPCs när andan faller på
- plåtar våra bilder
- tecknar våra illustrationer
- stöttar oss på patreon
- tänker på att stötta oss på patreon nästa månad, men glömmer alltid bort det innan lönen är slut
- inte stöttar oss på patreon
- vi gillar er alla! puss och kram.
