Konträr kastar tomater på det egna jaget
Är det eskapism att förlora sig i jaget? Eller är det bara genom att rymma bort från verkligheten som man kan finna sig själv? På en av Stockholms mest spännande scener, prenumerationsbaserade Konträr, så ställs dessa frågor i gästspelande föreställningen The Escape Room av Linda Forsell och TLÖN.
I en blandning av deltagarbaserad teater, performance och surrealistisk ljus- och ljudkonstverk får publiken följa med i en fantasi där gåtor och pussel uppenbarar nya identiteter och utmanar idéen om att jaget är något att, likt en Rubiks Kub, “lösa”, eller förstå sig på. Både publik och skådespelare utmanas tillsammans och välkomnas in i sina inre världar. En nästan hypnotisk nedgång i det undermedvetna.
Ett klassiskt escape room går ut på att man som grupp på skoj blir inlåsta i ett rum och tillsammans ska lösa kluriga uppgifter för att steg för steg ta sig ut ur rummet. Det är en populär aktivitet för kompisgäng eller teambuilding. Ofta har rummet ett slags tema som till exempel att stoppa ett kärnvapenkrig, råna en bank eller lösa en mordgåta innan tiden gått ut.
I föreställningen The Escape Room är temat mer själsligt och några i publiken bjuds att lösa uppgifter på scen för att karaktären The every man (Adrian Kautsky) ska kunna ta sig vidare i sin identitetsresa. En gång har The every man på sig en plastväst med lysande röda knappar. Med sann escape-room-lösnings-logik förstår de i publiken som fått röda tomater i händerna att de ska kasta tomaterna på The every man för att lösa uppgiften.
Rökmaskinen går varm genom föreställningen och scenen är generöst utrustad med blinkande röda ljus som mystiskt färdas fram och tillbaka i mörkret. I bakgrunden står Ambrose Watts, en av rummets så kallade psykopomper (en slags själslig ledsagare efter jordelivet) och DJar de många och mycket stämningshöjande musikstyckena som utgör en nästintill konstant fond genom föreställningen. Psykopompen med en konferenciersroll eller spelledare i escape-room-termer spelas av Linda Forsell. Tillsammans uppmuntrar de till utforskandet av rummet och det egna inre – finns det ens någon skillnad på de båda? Jag anar ett ifrågasättande av i stort sett hela det psykologiska fältet och tycker det känns, inte bara konträrt, utan högst nödvändigt.
Efter en timme har ingen blivit klokare och vi får aldrig veta hur rummet skulle lösas, och kanske är det hela poängen, att man inte kan, eller bör, lösa sig själv. Istället anbefalles sprit och dans.
Äkta Konträr.
The Escape room spelas till 8 oktober 2026
