Konservatismtjejornas tidevarv: ”Status i oliverna”
Monarki, tjejlogik och oliver. ”Det är ett hemskt klimat för en flata på 174 cm” skriver Tora Andersson.
Alla tjejer vill se ut som katter och jag är en rysk jakthund. Jag har blekta ögonbryn och en flickvän med råttsvansar. Egentligen borde jag typ 1. har fönat hår och 2. inte vara i ett samkönat förhållande. För att inte känna mig fel borde jag följa den trend som råder, att vara lowkey normal girl next door-ish men med en intellektuell, pengadoftande estetik.
Det är svårt att existera i en värld som idoliserar renhet. Som ständigt kretsar kring för dyra livsvanor, med personligheten “reserverad, felfri tjej” som vapen för lycka och framgång. Det är status i oliverna för femtio spänn och vinet för trehundra. I mascaran utan eyeliner och dömande blickar.
Skärningspunkten uppstår när man lever i ett samhälle som säger sig ha en feministisk medvetenhet medan alla sammanhang osar konservativa ideal. Jag iakttar den och förfäras. Kanske för att jag är utåtagerande och jobbig, kanske för att jag inte är tjej på det sättet som man “bör”.
”Det är inte inne att vara tjej. Det är inne att vara försiktig husmus med sexig agenda och en smarthet som infiltrerar ett helt rum när hon befinner sig i det”
Ett tydligt symptom på det jag vill kalla nederlag är själva acceptansen för monarkin som koncept. Kungen firade femtio år på tronen i mitten av september och av en händelse befann jag mig i Halmstad hos min kära mormoder. Till skillnad från min far, en sann motståndare till allt vad kungafamiljen innebär, är min mormor en av tittarsiffrorna när födelsedagsfesten livesänds. Jag med den kvällen när jag blev påmind om den markanta skillnaden till mitt eget leverne. Att monarkin är accepterad utan blinkning säger så mycket om vår tids ideal.
Det är inte inne att vara tjej. Det är inne att vara försiktig husmus med sexig agenda och en smarthet som infiltrerar ett helt rum när hon befinner sig i det.
Ja, för tydligen har vår kungafamilj sällan suttit säkrare på tronen än just nu. Jag behövde förklara på fest att nej, min farsa är inte Trump-anhängare, det finns någonting som heter republikan som beskriver ståndpunkten hos någon som vill ha folkvald stadschef istället för tronföljd.
Monarkin är på framfart och det märks. Jag gillar det inte, det färgar av sig allt och där bland infiltrerar den enda lycka en 20-nånting kan ha: situationer där grundstommen är alkoholintag.
”Jag saknar när jag inte kände mig vulgär”
Jag menar så här: Den konservativa estetiken bland unga tjejer sätter mer griller i huvudet på mig än vad ”herion chic” gör – jag saknar när jag inte kände mig vulgär. Man ska så; heta något gulligt och klä sig som en sekreterare och vara tyst och gilla att städa och inte vara över 165 cm. Det är ett hemskt klimat för en flata på 174 cm. Det är ett hemskt sammanhang för alla oss som kunde varit en cool radikal-galen tjej på en fest 2014, men som istället nu ser ut som ett pucko. Nu för tiden ligger makten hos dem som är reserverade, för tydligen har pendeln svängt och tydligen är det de med tyst makt som är klokast.
Förr kunde man vara en nörd med reservation för att man i alla fall hade hjärnan. Inte nu. Vår tids fjortisar har sina väl valda ord och jag kommer aldrig kunna vara som dem. Det är mig en sorg att det krävs ett socialt kapital innebärandes x antal följare på Instagram, och ett tillräckligt sött utseende för att uppnå kraven inte bara snygg sexig utan smart, för trots att man strängt förblir tyst (mystiken är prio ett) måste man behålla uppmärksamheten mot sig, genom typ liten delikat mun.
Vad är då haken, om detta är en trend som alla andra, för det är ju orimligt att kräva att alla ska ha sin prime time samtidigt? Det kan ha att göra med politiken som den populära estetiken bottnar i, och hur taskigt det känns att den där utåtriktade tjejen blivit något fult. Som faktumet att vi ett litet, inbillat tag fick luras av hur långt feminismen tagit oss, ”alla tjejer e ok”-grejen, bara för att sedan rycka allt ifrån oss. Jag tänker också på studien som visar på att dagens ungdomar röker, har sex och dricker mindre än NÅGONSIN och undrar var det här sjuka förtrycket av ändå fett rimliga vanor kommer leda till. Det är, i mitt tycke, mer intressant än instagramfeed och något vi allvarligt bör fundera över.
”Varför är det inne att bete sig som rik, gå på vinbar, äta dyra oliver handplockade och sålda i någon slags välsorterad delikatessdisk?”
Alla mina vänner har så lite pengar, och de är inte för att de dricker mycket, eller röker mycket. Nej, det är för att valen man gör är som hämtade ur att man lever ett medelålders medelklassliv. Varför är det inne att bete sig som rik, gå på vinbar, äta dyra oliver handplockade och sålda i någon slags välsorterad delikatessdisk? Kan man inte bara få vara slampig smutsig kedjerökare ifred, som glömmer att borsta tänderna på något dygn och bränner alla sina pengar på ÖL, inte vin, vem fan dricker VIN på bar? Det är ett helt sjukt beteende att beställa ett glas husets röda en schabbig utekväll.
När vi hos mormor tittar på kungens firande uppstår en situation som ironiskt nog beskriver min känsla av dissonans. Från gatan dånar Timmy Trumpets taktfasta Freaks samtidigt som Victorias tal till kungen livesänds. Jag relaterar till den irriterande ljudslingan som repetitivt penetrerar och liksom sakta deformerar kronprinsessans smakligt sminkade ansikte. Jag tänker förlåt tjejer, förlåt för att jag är så här och förstör era sammanhang med min närvaro.
Jag är inte edgy, bara dömd till att vara utanför i ett tillbakahållande ideal och nu är jag trött på det, så trött. Ge mig tändaren.
