Kontroversen kring Way Out Wests bokning av den irländska hiphopgruppen Kneecap har knappast undgått någon. Med Irlands historia av brittisk bosättarkolonialism är det kanske inte förvånande att gruppen har starka åsikter om det pågående folkmordet i Palestina. På Coachella i april projicerade de ”Fuck Israel, free Palestine” och kallade Israels agerande för just folkmord, vilket väckte starka reaktioner i konservativa amerikanska medier, fördömanden från brittiska regeringen och krav från Sharon Osbourne på att deras visum skulle dras in.
Samtidigt åtalas Mo Chara för att ha viftat med en Hizbollah-flagga under en konsert 2023. Han nekar till brott, och gruppen har offentligt tagit avstånd från både Hamas och Hizbollah. Trots kontroverserna stod Way Out West fast vid sin bokning – något som bland annat Judiska centralrådet i juli krävde att festivalen skulle dra tillbaka.
Säga vad man vill om kontroverserna: En effekt av skriverierna är att hundratals nyfikna festivaldeltagare samlas vid Linnéscenen under torsdagen inför Kneecaps spelning. Publiken är märkbart förväntansfull. Pirrig, rent av. Någon kastar runt en uppblåst kondom från RSFU:s tält. Flera Palestina-flaggor vajar bland folkmassan. När spelningen drar igång är det med budskap i versaler på skärmarna: “Israel begår folkmord på det palestinska folket” följt av kritik mot den svenska regeringens vapenexport och indragna UNRWA-stöd. Publiken jublar när DJ Próvaí äntrar scenen iklädd balaklava i Irlands färger.
Musiken växlar ansträngningslöst mellan olika stilar, det är dubstep, hård techno-bastrumma, och stundvis ges rum för en mer poppig house-ljudbild. Rappandet, vare sig det är på iriska eller engelska, är on-beat och välartikulerat. Låten Sick In The Head står ut som en höjdpunkt med dess tyngre och hängigare old-school-hiphop-sound som för tankarna till Beastie Boys. Kneecap är musikaliskt, personlighetsmässigt och politiskt mycket som svenskar inte är – frispråkiga, högljudda och konfrontativa. Så när bandet tänder igång publiken till eld och lågor är det till allas förvåning, inklusive arrangörerna, som har placerat den irländska rapgruppen på områdets minsta scen.
Oväntat nog är musiken lika medryckande som de politiska budskapen. Kneecap har scennärvaro utan dess like och förmår svenskarna att moshpita och crowdsurfa klockan 16 en torsdag. Spelningen är dock för stor för Linnéscenen. Publiken formas till en lång, awkward rektangulär kö utanför. Det blir kontrollerat och lagom, vilket i och för sig är i svensk linje. Jag kan inte undgå att känna viss besvikelse.
Trots det dundrar spelningen fram i full fart utan att växla ner. För publiken hade en mer varierad energi kunnat skapa större effekt. De moshpits som formas är lite trevande, och alltid efter Kneecaps uppmaning (“Open up! In the middle!”). Mot slutet av spelningen, under THE RECAP, hoppar DJ Próvaí ner i publikhavet och instruerar publiken.
Just därför är det toppen att Kneecap är mästare på publikkontakt. Budskapen på skärmarna är övertydliga och effektiva, och efter varje låt följer engagerade mellansnack. Givetvis handlar mycket om Palestina. Mo Chara förklarar att han önskar att han slapp ta upp ämnet vid varje spelning – men så länge Israels krigföring i Palestina fortsätter, kommer Kneecap att göra det. Publiken skanderar “Free Palestine” flera gånger, både före, under och efter konserten.
Svenskarna visar sig även vara oväntat mottagliga för Kneecaps smicker – varje gång Kneecap säger “Sweden”, “tack” eller hyllar Henrik Larsson möts de av jubel och extas från publiken. “You’re easily impressed,” konstaterar en av medlemmarna.
Efteråt är alla rosiga om kinderna och svettiga. Trötta, men fortfarande fyllda av iver. En kille pratar med en SVT-reporter, han är andfådd och säger att om vi ska sätta moraliska koder på Kneecap, så ska vi sätta det på våra politiker också, och nämner Ebba Busch. Klockan är knappt 17 och det är festivalens första dag, trots det lämnar Kneecap publiken med känslan av att något redan har hänt. En kraft har intagit festivalområdet som engagerar, skakar om och manar till handling.
