Hiatus Kaiyote har sedan början av sin karriär spelat i en helt egen liga. Det australiska bandet som består av Naomi “Nai Palm” Saalfield (gitarr, sång), Paul Bender (bas), Simon Marvin (keyboard) och Perrin Moss (trummor) har rivit ner genremurar och skapat något helt eget. R&B, soul, jazz, psykedelisk rock, hiphop; kärt barn har många namn som i fall som detta förenklas till det breda begreppet fusion. Tre år efter deras senaste och mest uppmärksammade album Mood Valiant återvänder bandet nu med sitt fjärde studioalbum Love Heart Cheat Code.
Lyssnaren vaggas in i albumet till det drömlika introt Dreamboat, glittrande toner och en storslagen uppbyggnad skapar höga förväntningar på vad som komma skall. Änglakören sjunger och ridån öppnas till harpans förtrollande toner. Hiatus Kaiyote har aldrig varit blyga för att dra till med det dramatiska och detta album är inget undantag. Skivans andra låt Telescope öppnar upp till en rymd av dämpad bas, konstellationer av olika beats och stjärnfall av stråk och syntar. Texten känns lite lösryckt och mer stämningsfull än något annat med den kända frasen “I guess you could say / what could make me feel this way” från The Temptations låt My Girl insprängd bland de ganska flummiga raderna.
Det är något med albumet som känns tyngdlöst och lyckligt jämfört med bandets tidigare släpp, även de kaxiga låtarna som Make Friends känns optimistiska. Melodierna är skickliga och följer slingorna av instrumenten. Bandet har ett nästan telepatiskt samspel, det finns en så tydlig helhet i låtarna att de väldigt invecklade ljudbilderna framstår som anspråkslösa. Albumets fjärde låt BMO Is Beautiful är en fröjd för fans till den animerade fantasyserien Adventure Time då låten är ett samarbete med Niki Yang, som gjort rösten till den älskvärda levande spelkonsolen BMO. Yang sjunger i den välbekanta rösten till detta barnalika mellanspel med funkig bas och en nästan ostämd flöjt. Melodin och frasen “Didn’t you notice? / Don’t you know, love? / Don’t you know everything’s beautiful?” för oss in i albumets nästa låt Everything is Beautiful.
Det finns mycket kärlek i albumet, som på spåret Everything is Beautiful som firar livets oändliga möjligheter och den självälskande How To Meet Yourself. Till skillnad från deras tidigare album som varit väldigt eldiga finns det här en svalkande lätthet. Det känns som att Hiatus Kaiyote har skapat en egen skala, och albumet sticker ut från så mycket annan musik – men trots det fastnar plattan stundtals i bandets eget, vid det här laget väletablerade, sound. Det går inte att skaka av sig känslan av att vissa låtar flyter lite på deras klassiska uttryck och saknar ibland en klangbotten och något som grabbar tag i en. Låtar som Make Friends, Telescope, Dimitri och Everything is Beautiful faller lite i denna fälla av att låta som allt annat de har gjort.
Samtidigt visar bandet upp sina styrkor vid spår som Longcat där det verkligen händer något i det lekfulla, de repetitiva och atmosfäriska elektroniska inslagen och den komiska texten som, tja, handlar om “the longest cat in the world”. Lättheten kanske kommer från att albumet inte tar sig själv på så stort allvar vilket blir en styrka i sig.
2021 intervjuade jag bandets trummis Perrin Moss. Då uttryckte han en önskan om att bandet skulle prova på punk, vilket vi äntligen fått ett smakprov av. Titelspåret Love Heart Cheat Code etsar sig fast och mynnar ut i ett uppfriskande nästan grunge-punkigt outro. Albumets näst sista låt Cinnamon Temple är både rivig och hård med distad gitarr och livliga trummor. Det utgör en intressant kontrast till Palms souliga och finstämda röst, men det är en kombination som verkligen funkar. Låten växer och växer tills den exploderar ut i ett gnisslande och inlevelsefullt kaos. En överraskning som ger albumet en enorm boost. Plattan avslutas med något ännu mer oväntat, nämligen en glitchig och feberdrömslik cover på Jefferson Airplanes låt White Rabbit. Detta spår känns modernt psykedeliskt där det desorienterande, nästan stressiga, möter något ljuvt. Covern i sig är nog i slutändan mer kul än genialisk men ger albumet ett minnesvärt avslut.
Love Heart Cheat Code är fullt av överraskningar: de lekfulla korta spåren och den totala vändningen i slutet där man får höra en ny sida av bandet håller lyssnarens uppmärksamhet, och tar udden av de mer förutsägbara Hiatus Kaiyote-låtarna, som är ganska förglömliga i kontrast till tidigare släpp. Allt som allt visar Love Heart Cheat Code bandets fantastiska nördighet, brinnande kärlek för musiken och styrkan i att våga göra något lekfullt.
